Advokaten 1
Fokus Målsägandebiträden diskt kunnande och på et
t pedagogiskt sätt, så att målsäganden kan ta till sig informationen, säger hon. Det är, menar Westlund, viktigt för processen att en person står för både information och juridisk hjälp. Risken är annars att målsäganden får många, motstridiga och rent felaktiga råd av personer som vill hjälpa, men saknar juridisk kompetens. Vice riksåklagare Kerstin Skarp Förordnas LÄttVindigt De stigande kostnaderna för målsägandebiträden har emellanåt fått röster i rättsväsendet att höjas för en mer restriktiv tillämpning av lagen i vissa fall, särskilt vid brott som inte upplevs som så kränkande för offret. En av dem som uttalat sig är Göran Nilsson. Han betonar att målsägandebiträden fyller en mycket viktig funktion i många mål, men: – Jag anser att rätten ibland förÄven Kerstin Skarp ser en fara i att målsägandebiträden förordnas alltför slentrianmässigt. Risken är att kostnaderna ökar så mycket att hela systemet ifrågasätts, anser hon. Därför borde åklagarna vara mer tydliga i de tveksamma fallen, anser hon. – Åklagaren är skyldig att skicka in en ansökan om hon tyck”Åklagaren är skyldig att skicka in en ansökan om hon tycker att det behövs ett målsägandebiträde, eller om det har efterfrågats. Men åklagaren kan ändå vara tydlig med sin åsikt om det behövs ordnar biträden lite lättvindigt när det inte finns någon absolut rätt att få målsägandebiträde. Där tycker jag att domstolarna ska vara lite mer återhållsamma än vi kanske är ibland, säger han, och exemplifierar med hot och våldsbrott där det inte finns en relation mellan offer och förövare. Han ställer sig också frågande till målsägandebiträdenas roll i mål där målsäganden inte vill medverka efter att åtal har väckts. – Det innebär att målsägandebiträdet inte för någon skadeståndstalan och att målsäganden inte biträder åtalet. Enligt det processuella regelsystemet medför det att målsägandebiträdet egentligen inte har rätt att ställa frågor heller. I det läget borde man entlediga målsägandebiträdet, säger Nilsson, som tycker att advokaten eller juristen själv borde begära att bli entledigad i dessa ärenden. historik Lagen om målsägandebiträde kom till 1988, vilket gör målsägandebiträdet till en ganska ny aktör i rättsväsendet. Redan under 1970-talet pekade Sexualbrottsutredningen och Sexualbrottskommittén på behovet av ett juridiskt biträde till brottsoffer. Men Sexualbrottskommittén ansåg i sitt slutbetänkande 1981 att brottsoffrens stödbehov kunde tillgodoses bättre av sjukvården och socialtjänsten. I Danmark och Norge infördes en rätt till juridiskt biträde för målsägande i vissa brott redan 1980 respektive 1981. I Sverige togs frågan åter upp av Rättshjälpskommittén, som uppmärksammade att många kvinnor valde att ta tillbaka sina anmälningar om sexualbrott för att de inte orkade ta sig igenom rättsprocessen. I 30 sitt slutbetänkande 1986 föreslog kommittén därför att personer som utsatts för grova sexualbrott skulle få rätt till egna juridiska biträden – måls ägandebiträden. Remissinstanserna var positiva till idén, men många pekade på att även andra brottsoffer, inte minst våldsutsatta kvinnor, kunde behöva juridiskt stöd. Regeringen tog fasta på remissvaren. Lagen om målsägandebiträde kom till 1988 och omfattade då rätten till målsägandebiträde vid grova sexualbrott, samt rätt till målsägandebiträde vid andra sexualbrott, rån, grovt rån liksom freds- och frihetsbrott under vissa förutsättningar (bland annat att brotten inneburit en svår kränkning av offret). Redan 1991 utvidgades lagen för första gången till att omfatta alla sexualbrott. För övriga brott sänktes ribban för att få biträde, genom att formuleringen att det ska finnas ett särskilt starkt behov av biträde ändrades till att det ska finnas ett behov av biträde. Brottsoffren fortsatte att vara politiskt högt prioriterade, och 1994 ändrades lagen ännu en gång till att omfatta alla brott i brottsbalken med fängelse i straffskalan, under förutsättningen att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. 2001 kom den tredje utvidgningen av lagen om målsägandebiträde. Nu kom den att omfatta även brott utanför brottsbalken med fängelse i straffskalan. Ett viktigt syfte var att fånga upp även överträdelser av besöksförbud. Advokaten Nr 3 • 2011 eller inte. På det viset får domstolen en vink om vad åklagaren tycker.” Kerstin Skarp er att det behövs ett målsägandebiträde, eller om det har efterfrågats. Men åklagaren kan ändå vara tydlig med sin åsikt om det behövs eller inte. På det viset får domstolen en vink om vad åklagaren tycker, säger hon. – Domarna sitter i rättssalarna hela dagarna och möter inte målsäganden som är orolig och gråter. Ibland har de ett ganska kliniskt sätt att se saker och ting, fastslår advokat Sophie Palmgren Paulsson. Hon tycker inte att man utifrån kan bedöma vilka brott som är kränkande eller inte. – Vissa brott är enkla, men det kan ändå vara skrämmande att vara i en rättssal, säger hon. Palmgren Paulson pekar också på den tilltagande oviljan från många målsägande att vittna och att målsägandebiträdet då har en viktig uppgift i att förklara hur det fungerar så att målsäganden känner sig trygg. AnneCharlotte Westlund tycker att hela diskussionen om kostnadsökningarna är missriktad, och att lagstiftaren egentligen borde vara nöjd. – Ja visst, det kostar pengar. Det beror ju på att systemet börjar fungera. Målsäganden får i större utsträckning målsägandebiträde och inom rätt tid. Tiden kostar pengar, och då blir det dyrare, säger hon, och tillägger att domstolen har ansvaret för att granska kostnadsräkningarna så att de är rimliga i det enskilda fallet. n