Advokaten 1
Debatt repLik svar till anne ramberg angående led
aren i advokaten nr 4 2009 ”Vår syn på journalistik möts aldrig” J ag är ansvarig utgivare och tar således det fulla juridiska ansvaret för de ”uppdiktade skandalerna”, det ”lösa pratet” och ”sensationerna” som enligt Advokatsamfundets generalsekreterare förekommer i Realtid.se, den av mig grundade affärssajten som Anne Ramberg uppenbarligen själv läser dagligen, av hennes ledare i Advokaten nr 4 2009 att döma (”kommentarer som dagligen okontrollerat framförs på Realtid.se:s chattsida”). Att Anne Ramberg läser oss är vi glada för då hon utgör en god representant för den kräsna läsarkrets vi försöker nå med vår journalistik. Anne Ramberg har i ledaren med rubriken ”Yttrande- och tryckfriheten måste finna former utan att enskilda kränks” resonerat kring tryck- och yttrandefriheten i ett modernt mediesamhälle med internet som nyhetsdrivande medium. Bortsett från själva inledningen utgör ledaren häpnadsväckande läsning. Utöver Realtid.se, som omnämns sida upp och sida ner, nämns som enda andra medium i sammanhanget en tidning som tydligen hette Fäderneslandet och, enligt Anne Ramberg, kom ut under mellankrigstiden. Det är nästan så att man får lust att ställa sig upp och ropa: ”Kränkning repLik anne ramberg svarar ”en ansvarsfull mediedebatt behöver inte oseriösa publikationer” W iwen-Nilsson är arg. Men, hans ilska är inte befogad. Kritiken mot Realtid.se tar sikte på tidningens ansvarslösa förhållningssätt till den publicistiska uppgiften. Detta illustreras bland annat av den namnpublicering som, i strid med gängse pressetiska regler, Realtid. se regelmässigt hänger sig åt. Ett av de senare exemplen är ”uthängningen” av en ung flicka, tillika dotter till en känd industriledare. Lögnaktig nyhetsförmedling hör även till bilden. Advokaten Nr 5 • 2009 När Wiwen-Nilsson framhåller att Realtid. se inte blivit prickad beror detta, vilket också framgår av min ledare, på att nättidningen inte är underkastad PO:s och PON:s tillsyn. Om så hade varit fallet hade Realtid givetvis blivit fälld, inte en utan många gånger. Wiwen-Nilsson glömde bort att Realtid.se nyligen anmälts till Justitiekanslern för grovt förtal av VD:n för ett börsföretag, som på Realtid.se med namn och bild felaktigt utpekats som skyldig till sexuella trakasserier på sin förra arbetsplats. Det ska bli intressant att se om JK finner att publiceringen faller under allmänt åtal. När således den (o) ansvarige utgivaren påstår att han tar ansvar för vad Realtid.se publicerar är detta grovt missvisande. Den ansvarsfulla mediedebatten och den fria åsiktförmedlingen behöver inte den typ av oseriösa övertramp som Realtid.se gjort sig skyldig till. n Anne Ramberg, generalsekreterare advokatsamfundet 33 Debattör: jonas Wiwennilsson, vd och ansvarig utgivare, realtid.se av den enskilde!”. ”Missbruk av det fria ordet!”. Men främst får det en att undra lite stilla över ledarens verkliga bevekelsegrunder. Jag ser inga som helst skäl att bemöta Anne Rambergs elitistiska, snobbiga – försök till intellektualiserade – påhopp, men vill för sakens skull ändå nämna, när nu Anne Ramberg påpassligt nog valt att inte göra det, att sedan Realtid.se startades för drygt 4,5 år sedan har vi aldrig blivit fällda, eller för den del prickade, för något, i någon instans. anne raMberg konstaterar dock helt korrekt att många av våra läsare är advokater och biträdande jurister, Advokatens läsarkrets med andra ord. Detta är vi stolta över; ni är en krävande läsarkrets. Ont om tid, välutbildade, sakkunniga. Precision och formulering utgör kärnan i ert yrkesutövande. Enbart ni, var och en för sig, vet varför ni läser oss. Eller inte läser oss. Enligt Anne Ramberg är ert förmodade intresse att ”sajten i fråga nästan dagligen skriver om advokatbranschen och därvid förmedlar skvaller och inte sällan missvisande sådan”. Utöver att det utgör en märklig syn på Advokatsamfundets medlemmar, är det nog att göra det lite för enkelt för sig. Min övertygelse är att våra läsare, jurister och andra, ställer oändligt mycket högre krav. Än mer så i ett massmedialt samhälle där konkurrensen om läsarnas – er – tid är internationell lika väl som nationell, global lika väl som lokal. Allt gratis, och ”ett klick bort” som det heter. Jag kan dock nöjt konstatera följande: När personer, likt Anne Ramberg, utgörandes ett etablissemang blir upprörda – Upprörda! – och känner sig föranledda att gå till angrepp med sirliga von oben-resonemang i ordalag som ”dålig smak”, ”missbruk av det fria ordet”, och ve och fasa: ”pekuniära intressen”, och kontrasterar detta med högtravande dravel om ”den seriösa journalistiken, ”upplysning och analys”, ja då har vi som tidning träffat helt rätt. Och ni kan vara lugna. Redan i ledarens första mening står det klart att Anne Ramberg och Realtid.se:s syn på journalistik aldrig kommer att mötas. Jag, å min sida, kan tänka mig få mer skadliga saker för ett samhälle än en tredje, granskande, statsmakt vars devis är ”tala är silver, tiga är guld”. Anne Ramberg: Publish and be damned, med Lord Wellingtons bevingade ord. n