MD 1
TEMA FRAMTIDENS RESANDE TEXT: PETER STEEN-CHRISTE
NSEN FOTO: MOHAMED ALMARI Du har försovit dig. Du har inte bara bråttom till jobbet, det är också år 2035, så frågan är hur du ska ta dig dit. Det var bara ett par hundra år sedan. Att ta sig från Europa till New York kunde ta mellan två och tre månader på ett fartyg. Idag tar man sig från samma A till samma B på åtta timmar. Om man ser på mer lokal nivå så uppfanns kollektivtrafiken för ganska exakt 200 år sedan. Då var det hästdroska, eller ”Omnibus”, i London för tio personer. Och tiotalet år senare dök världens första spårvagn upp - The New York Harlem Railroad - också den med hästhjälp till en början. Den privata transporten har gått från häst till cykel och bil och då och då blandat med flugor som skateboard, rullskridskor, segway eller våra nutida elsparkcyklar. Men hur kommer det se ut i framtiden? Små privata luftskepp? Rocket skates, helicycle eller flyboards? Det är som alltid svårt att göra kristallkulan mindre suddig och diffus men bilen som fortfarande har en löjligt stark position kommer med säkerhet regera personliga förflyttningar i ytterligare några årtionden. Frågan är vilka slags bilar, och vem som kommer styra respektive äga dem? Våra mönster kommer med säkerhet influeras av ett stort gäng olika faktorer som förändringar i våra beteenden, rådande lagar och policy, miljö och tillgång av drivmedel, plus naturligtvis saker som säkerhet, tidsaspekter och inte 16 Dalarna minst ekonomi, och då både världsekonomisk och personlig sådan. De trender vi sett senaste tiden som trendforskare menar har stor potential att ta ett än större grepp om oss är carsharing-fenomenet, och den lite mer futuristiska trenden med självkörande fordon. Om vi börjar med carsharing så kan man utgå från frågan varför det redan ökat i popularitet? Handlar det om urbaniseringen och därför ett lägre behov av ha en egen bil, eller handlar det om den nya Millennial-generationen som ser annorlunda på ägande och vars krav på produkter och service är avvikande från tidigare generationer? Hos dem handlar det om komfort och flexibilitet medan de verkar ha en viss aversion mot långsiktiga åtaganden vilket betyder att de inte nödvändigtvis behöver eller vill ha sin ”egen” bil. De vill dock ha möjligheten att förflytta sig i komfort när de så behagar. Tjänster som är baserat på delningsekonomin, eller ”tillgångsekonomin” om du så vill, passar perfekt med trenden hos den unga generationen. Urbana millenials tenderar att använda kollektivtrafiken för vardagliga resor och behöver bara tillgång till bil för större inköp och längre resor såsom helgutflykten med vännerna. En studie pekar att bildelningsekonomin kommer växa till elva miljarder dollar till 2024 och en annan fastslår att 30 miljoner människor kommer att använda sig av delningsbilar samma år. Nu har såklart dessa prognoser inte tagit höjd för eventuella nedgångar i ekonomin, och hur pass detta i så fall skulle påverka denna trend som under de senaste åren haft en ökning med över 16 procent årligen. Trenden är också något som bilfabrikanterna själva har noterat och Daimler Group som inledde tester av deras ”car2go”-projekt redan 2008 och nu, sedan de gick ihop med BMWs DriveNow, har bildat världens största bildelningssystem som nu heter ShareNow. Ett program som har 16 000 bilar runt om i olika städer i Europa vilka nyttjas av programmets över tre miljoner användare. En annan modell som vissa bilmärken har rullat ut är prenumerationstjänster. I USA kan man genom en månatlig betalning ha tillgång till de flesta Porschemodeller (Porsche Passport Service). Det är såklart inte för alla, då det knappast är gratis, men konceptmodellen är lite densamma genom att man inte behöver tänka på att försäkra bilen, serva den eller ens tvätta den. De krafter som idag driver utvecklingen framåt inom bilindustrin är sociala förändringar, miljöoro, smartphones och teknisk utveckling. Det sistnämnda tar oss till den andra omdiskuterade trenden - självkörande fordon, eller AVs (autonomous vehicles). Säkerhetsaspekten är vad som gör det vanskligt. Från Volvohåll har vi hört att de inte riktigt är framme när det kommer till tekniken. Tesla, som enligt värdering är världens näst största bilmärke men i försäljning förmodligen säljer lika mycket som Lasses Bilar i Partille, har varit omslagspojke för de autonoma bilarna, men har fått motstå kritik när det gäller just säkerheten. Men samtidigt som det uppstått olyckor med dessa bilar inblandande hävdar samtidigt andra att säkerheten borde öka ifall man eliminerar den mänskliga faktorn. Oavsett vilket ser i stort sett alla biltillverkare på de självkörande bilarna då möjligheten är stor att de kommer spela en roll i framtiden. Belackare menar att ifall det fungerar så bra som man hoppas så skulle det innebära att fler och fler skulle ta bilen och städerna skulle bli överfyllda. Dessutom påpekar Fords ansvarige för området på att dessa bilar förmodligen bara skulle hålla i kanske fyra år, detta på grund av de skulle erbjuda billigare effektivitet och mer mobilitet vilket skulle betyda större slitage. Framtiden är också tänkt att vara mer elektrifierad. Men problemen att elektrifiera en betydande del av bilflottan pratar man inte så mycket om. Både koppar och nickel skulle bli flaskhalsar, speciellt ifall bilar ska bytas ut efter fyra-fem år. Också för att elnäten måste minst fördubblas och kanske till och med sexfaldigas för att klara den utbyggnad vissa hoppas på. Men framförallt är problemet batterimetallerna. Prognoserna för elbilar i framtiden går såklart långt över åtta miljoner bilar per år men ifall vi bara ska upp till dessa åtta miljoner bilar så har vi mindre en 20 års tillgång av kobolt. Och det är inte för att man inte letat, så vad sen? Och detta skulle också göra att det i så fall inte fanns något material kvar till våra tjusiga smartphones och ipads, så tyvärr måste vi andra slags batterier först. Också för att 71 procent av all kobolt kommer från Demokratiska Republiken Kongo, vilket ju känns hyfsat osäkert. ®