Advokaten 1
SAMFUNDET sonliga förordnanden som rättsskyddsäre
nden samt att hon var den enda, vid den tidpunkten, som arbetade med familjerätt vid advokatbyrå I. Hon svarade då med att hon kommer kontakta klienterna i enlighet med god advokatsed och ge rättsskyddsklienterna ett fritt val. Detta gjordes sedermera av henne under sommaren 2019, vilket A erkänner var rätt gjort. Klientens vilja antecknades i excelarket. A har, i egenskap av principal, på så vis fått en klar och tydlig uppfattning av klienternas önskan. Det antecknades vidare i det tidrapporteringssystem som advokatbyrå I använder att klienterna ”Vill följa med till advokatbyrå III”, vilket A har valt att lägga stort fokus på i sitt yttrande då hon numera är anställd vid advokatbyrå II. Den 19 juni 2019 skrevs anställningsavtal under i advokatbyrå IV där det framgick att hon var anställd av advokatbyrå IV men skulle arbeta under namnet advokatbyrå III, som totalt hade tre delägare. I augusti 2019 fick hon veta att advokatbyrå IV brutit sig loss från advokatbyrå III och istället skulle starta advokatbyrå II. Advokatbyrå II startades i september 2019 och hon började dagen därpå. Vid tidpunkten för tjänsteanteckningen trodde alltså hon att klienterna skulle följa med till advokatbyrå III. A och advokaten i advokatbyrå IV är därtill f.d. kollegor och har arbetat på samma byrå och A har hela tiden vetat att hon skulle börja arbeta hos advokaten i advokatbyrå IV. A:s invändning är således utan betydelse för detta disciplinärende. Att A i samband med sitt yttrande valt att upprätta nya rutiner kan inte ligga henne till last ADVOKATEN NR 6 • 2020 då dessa upprättats efter anställningens avslut. Hon agerade, på eget initiativ, helt i enlighet med Advokatsamfundets vägledande regler avseende byte av advokatbyrå, i syfte att göra rätt för sig. Därtill ska det betonas att A inte ansträngt sig för att upprätta denna gemensamma skrift, som han påtalar ingår i rutinen, och han har inte heller nämnt att det finns någon rutin överhuvudtaget. Det kan starkt ifrågasättas att A inte hört av sig till henne personligen om han ansåg att det fanns oklarheter i hanteringen vid anställningens avslut. Det är mycket anmärkningsvärt att A istället valde, vilket framgår av tidigare ingivna handlingar, att tillskriva hennes klienter först dagen efter att hon avslutat sin anställning vid advokatbyrå I, dessutom en fredag ca kl. 17.30. Om det fanns en tydlig rutin bör så ha initierats av A under tiden som hon fortfarande var anställd vid advokatbyrå I. När det gäller anmärkningarna på hanteringen av Y:s ärende är det irrelevant då detta ärende avslutades och arkiverades på advokatbyrå I och är således ett ärende som inte följt med henne. Detta framgår tydligt av arkiveringsrutinerna vid advokatbyrå I. Gällande Z:s ärende har det av förbiseende inte antecknats i tidrapporteringssystemet att hon ville följa med henne, vilket A påpekat. Däremot framgår det tydligt av det excelark som tidigare lämnats in till Advokatsamfundet och som A fick ta del av innan anställningen avslutades vid advokatbyrå I. Tillräckliga åtgärder ska därmed anses ha vidtagits i detta ärende för att råda klarhet i klientens vilja. A betonar att det direkt avgörande, för att hon handlat felaktigt, är att det saknas uppgift om vilken advokat som övertar ansvaret. Detta är också irrelevant då det är klientens frihet att fritt välja ombud, som inte nödvändigtvis behöver vara en advokat. De advokatetiska reglerna handlar bl.a. om att klienten inte ska behöva byta ombud för att ombudet väljer att byta arbetsplats. Det är således utan betydelse om ombudet i fråga är advokat eller jurist. Ingen av de berörda klienterna har haft A som advokat eller ombud och hans namn är totalt okänt för dem. Hon har agerat i enlighet med de advokatetiska reglerna både under sin tid på advokatbyrå I och vid anställningen på advokatbyrå II. A skriver avslutningsvis i sitt yttrande att han har för avsikt att kontakta klienterna ytterligare en gång i syfte att få klarhet över klienternas önskan. Det är mycket anmärkningsvärt att A, än en gång, har för avsikt att kontakta de klienter där han anser att det råder oklarhet kring då det dels rör sig om personliga förordnanden, dels klienter som mer än en gång redogjort för sin vilja. Det bör vara uppenbart att ett sådant beteende står i strid med god advokatsed och kommer att skapa en osäkerhet hos klienterna. A:s agerande kan inte tolkas på annat sätt än att han försöker förmå klienterna att byta ombud. Avslutningsvis är det mycket anmärkningsvärt att A far med flertalet osanningar i sitt yttrande, inte minst med hänsyn till en advokats skyldighet att lämna sanningsenliga uppgifter i förhållande till Advokatsamfundet. Med sina osanna uppgifter smutskastar A en f.d. anställd biträdande jurist, som följt samtliga advokatfirmans rutiner som fanns vid tillfället för anställningens avslut samt de advokat etiska reglerna. Att A i samband med sitt yttrande valt att upprätta nya rutiner kan, som sagt, inte ligga henne till last. NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT När en biträdande jurist, anställd advokat eller delägare övergår till annan byrå, skall båda byråerna verka för att klienterna ska få välja om de vill stanna kvar på den ursprungliga byrån eller följa med till den nya byrån. Av utredningen i ärendet framgår att A i mejl från advokatbyrå I till ett antal klienter har underrättat dessa om X:s byte av anställning samt angett vem på advokatbyrå I som framöver är ansvarig för deras respektive ärende. Klienterna har dock inte tillfrågats av A, om de vill stanna kvar hos advokatbyrå I eller ej. Detta har skett, trots att A dessförinnan underrättats om att klienterna förklarat att de ville följa med X till den nya byrån. A har genom sitt agerande på ett otillbörligt sätt försökt förmå de berörda klienterna att ompröva sitt ställningstagande och stanna kvar hos advokatbyrå I. A har sålunda försökt ingripa i klienternas fria val av ombud. Härigenom har A allvarligt åsidosatt god advokatsed. På grund av vad som förekommit tilldelar nämnden A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon åtgärd. ¶ 51