Aktuella Byggen 1
KRÖNIKA Hur skriver arkitekter om arkitektur - eg
entligen? Text: Hans Loord, arkitekt I nummer 11 2015 av arkitekttidskriften ”Arkitekten” har journalisten och kulturvetaren Lars Hugo undersökt 56 Kasper Salinvinnares juryformuleringar för att utröna vad dessa berättar om tidsandan, arkitekternas värderingar och självbild. Därtill har han funnit ord som återkommer i stor utsträckning. Ett intressant grepp, men förstås inte nytt. Att undersöka hur en i huvudsak bildrelaterad yrkesgrupp förhåller sig till det skrivna ordet har gjorts bland annat i nummer 2 1987 av den på KTH ytterst informella, men dock arkitekturrelaterade skriften ”Archetur” för vilken undertecknad var redaktör då. Det går förstås att dela upp de ord som brukar användas beskrivande i substantiv och adjektiv. Bland substantiven är ord som ”uttryck”, ”funktion”, ”samspel” och ”helhet” inte helt förvånande de oftast förekommande. Om en byggnad saknar arkitektoniskt uttryck, inte fungerar, inte samspelar med sin omgivning och heller inte har en bra helhetsupplevelse framstår förslaget i de flestas medvetande inte direkt som en arkitektonisk vinnare. Adjektiven är ur både arkitektonisk och journalist - iskt ett gungfly av vaghet, till intet förpliktigande men ofta med poetiska klanger. Orden ”skicklig”, ”omsorgsfull”, ”konsekvent” och ”konstnärlig” är de vanligaste bland juryutlåtandena. Negationer av dessa skulle förstås vara förödande. En oskicklig, hafsig och inkonsekvent arkitekt utan konstnärliga talanger låter inte som en vinnare. Det finns ett inslag av att uttrycka sig med självklarheter i en kontext där själva idén är att skriva positivt i relation till sina arkitektkollegor. Om undersökningen hade handlat om texter beskrivande ark - itekturproblem eller konflikter i byggprocesser är det inte säkert att utfallet blivit så här. Hugo tar själv också upp att vi självklart inte får veta något om projektens eventuella problem i vinnarformuleringarna. I texten ifrån 1987 fanns rådet att slå an ”snömoston” – att använda ”alla de övergripande och till intet förpliktigande floskler och poetiska omskrivningar som åhörarna borde bedåras och förlamas av.” Där fanns också ett exempel hämtat ur ett arkitekttävlingsförslag: ”Förslaget syftar till att åstadkomma en rikare gatumiljö med individuell prägel som gör gatan intressantare Samspel Helhet Vaga eller tydliga formuleringar? Bör arkitekter anstränga sig för att finna bättre vokabulär till sina projekt? Bild: Hans Loord och trivsammare för boende, arbetande och andra.” En relativt vag passage, kan man tycka. Texten hade också en ordlista där ord som ”rummet”, ”gestaltning”, ”stadsmässighet”, ”skala” och ”karaktärsstark” var några av de ord som utgjorde tips till en blivande arkitekturskribent. Hugo har också plockat upp temat ”tidsanda” i sin text vilket är intressant. Under modernistiska tider menar han att arkitekterna vill ha enkelhet och under postmodernism vill de ha något mer spännande. Det påminner starkt om skillnaden mellan klassicism och barock, där klassicismen är lugn och statisk, men barocken livlig och dynamisk. Hugo är, trots att underlaget enbart består av hyllningstexter, något på spåren. Texter är påverkade av den tid de formuleras i. Det vi också kan lära oss av texter av det här slaget är att också sätta in dem i sin yrkesmässiga kontext. Den stora lärdomen är förstås inför framtiden. Hur ska nästa arkitekturtext formuleras? Ska vi anstränga oss lite extra för att finna adekvat vokabulär till våra projekt? Eller ska vi arkitekter fortsätta att använda oss av de där vaga formuleringarna och riskera att läsaren lär sig att förekomsten av de där orden betyder att förslagen inte innehåller så mycket? n AKTUELLA BYGGEN NR1 • 2016 119 Skicklig Omsorgsfull Uttryck Funktion Konstnärlig Konsekvent