Advokaten 1
Aktuellt FörtydLigande När är en advokat advokat?
Artikeln ”Vägledning utifrån gamla principer” i senaste numret av Advokaten leder fram till några funderingar. av claes peyron, advokat I artikeln konstateras – helt riktigt – att vad som skall vara en advokats verksamhet inte klart definierats när fråga är om etiska bedömningar. Men, så fortsätter författaren: ”Advokatens fritid och privatliv faller i alla fall utanför, men även styrelsearbete och liknande uppdrag brukar anses vara annat än advokatverksamhet.” Här tror jag att artikelförfattaren vilseleder. I väsentliga delar faller privatlivet naturligtvis utanför det område där samfundet kan ha synpunkter. Att kasta ut sin hustru från en balkong och skjuta efter henne med hagelbössa har ansetts falla utanför advokatverksamheten (trots att hustrun också var advokat). Likaledes har krogslagsmål och rattfyllerier inte ansetts vara något disciplinnämnden haft att göra med. Att det med fylleri vid utförande av advokatuppdrag förhåller sig annorlunda är självklart. i nÄmndens praxis är det emellertid klart att styrelseuppdrag inom ramen för advokatens verksamhet helt och fullt ut omfattas av skyldigheten att iaktta de vägledande reglerna. Jag har inte kunnat finna något avgörande som talar i annan riktning. Och i något avgörande har nämnden trots att styrelseuppdraget inte typiskt föll inom ramen för verksamheten – det gällde ordförandeskap i en bostadsrättsförening där advokaten själv var medlem – uttalat att advokaten var skyldig att följa god advokatsed. Också i ärenden där advokaten själv varit part i tvistemål som inte haft något med advokatverksamheten att göra har nämnden ansett att han i kontakter med domstolen haft att iaktta god advokatsed. Och även om nämnden någon gång i privatärenden sneglat på om advokaten skrivit på firmapapper har nog inte den saken varit avgörande även om den gjort skrivningen i besluten lite lättare. Det finns också ett avgörande där en advokat utan att något advokatuppdrag förelegat uttalat sig om gällande rätt i tvist mellan två av hans grannar. Uttalandet, som avsåg advokatens uppfattning om gällande 36 Claes Peyron, advokat och tidigare ordförande i Advokatsamfundets disciplinnämnd. att advokat som skiljeman utför sitt uppdrag i sin verksamhet är nog alldeles klart trots att Holger Wiklund var tveksam. De nya etiska reglerna gör ett avsteg från jävsreglerna just för skiljemannauppdragen – något som jag personligen sörjer över men så blev det. Men i övrigt är de vägledande reglerna säkert tillämpliga också på skiljemän. Rättegångsbalkens regler om ingripande från samfundet lyder: 7 § En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning. En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas. rätt, ansågs omfattas av hans skyldigheter att göra erforderlig rättsutredning. Att hålla sig undan delgivning när fråga varit om skulder som bara delvis haft med advokatverksamheten att göra har också bedömts som möjligt att beivra. En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor. Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig. LydeLsen öppnar för frågan om det i strikt mening bara är oredlighetsbrott som utanför verksamheten kan leda till påföljder. Styrelsen har rätt häftigt debatterat om man kan mörda någon (icke klient) utan att för den skull riskera uteslutning. Stefan Lindskog hävdade att det måste finnas någon sorts nödrätt för samfundet i sådana situationer. Det måste gå att utesluta. Jag var skeptisk. Det finns ju inte som när det gäller till exempel medicinalpersonal någon allmän olämplighetsregel. Det förhållandet har nog sin grund i erfarenheter när rättegångsbalken kom till. Då hade man i Tyskland förbjudit judiska advokater att verka med hänvisning just till deras etniska bakgrund. Exemplet förskräckte. I portalparagrafen i de nya vägledande reglerna sägs emellertid att en advokat skall uppträda sakligt och korrekt samt så att förtroendet för advokatkåren upprätthålls. Jag har uppfattat att man menar att kraven skall upprätthållas även utanför den rena verksamheten. Men det tar en smula emot att tänka sig ett beslut som säger: ”Advokaten A har mördat sin sambo. Härigenom har han åsidosatt sina plikter som advokat. Omständigheterna är synnerligen försvårande. A skall därför uteslutas ur samfundet.” Det skulle vara spännande att se om ett sådant beslut upprätthålls av HD. Konklusionen blir att i vart fall så snart advokaten uppträder så att han kan uppfattas som advokat måste han iaktta god advokatsed. Så nog tror jag att artikelförfattaren varit alltför kategorisk. n Advokaten Nr 1 • 2009