Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK skiljedomare person, med full kä
nnedom om alla relevanta omständigheter, anse att dessa gav rimliga skäl att ifrågasätta skiljedomarens oberoende eller opartiskhet? I vissa fall framstår svaret på frågan som tämligen uppenbart. I andra fall kan det vara mindre givet. I de senare fallen kan viss ledning bland annat sökas i IBA Guide lines on Conflicts of Interest in International Arbitration. Dessa finns att tillgå på IBA:s (International Bar Associations) hemsida och har upprättats för att ge vägledning i internationella skiljeförfaranden. Innehållet är dock i allt väsentligt relevant också för vanliga, svenska skiljeförfaranden och har bland annat hänvisats till av Högsta domstolen i NJA 2007 s. 317. IBA Guidelines tillhandahåller osedvanligt praktisk vägledning vid bedömning av jävsfrågor. Förutom några inledande brett formulerade grundprinciper, så innefattar de nämligen en mängd konkreta exempel på typsituationer, pedagogiskt ordnade i listor efter ett slags trafikljussystem. Under den röda listan återfinns således typsituationer som i stort sett alltid bör anses diskvalificerande för en skiljedomare, medan de som återfinns under den brandgula (”orange”) listan inte alls behöver vara det. I de situationer som faller under den brandADVOKATEN NR 4 • 2020 gula listan bör dock skiljedomaren upplysa parterna om de relevanta omständigheterna och ge dem tillfälle att ange om de uppfattar att det föreligger jäv. Om någon part anser att så är fallet får jävsfrågan prövas i vanlig ordning. Slutligen finns en grön lista med situationer som typiskt sett aldrig bör anses diskvalificerande. Sammantaget kan IBA Guidelines erbjuda värdefull, praktisk vägledning. De angivna typsituationerna är emellertid inte uttömmande och ska inte heller uppfattas som något absolut facit. Ytterst måste en objektiv helhetsbedömning göras av omständigheterna i det enskilda fallet. Frågan om opartiskhet och oberoende är inte bara för den potentiella skiljedomaren att överväga, då den kan få stora konsekvenser för hela skiljeförfarandet. Vid en eventuell invändning från motparten riskerar målet att i vart fall fördröjas medan jävsfrågan prövas. Beroende på omständigheterna finns därtill risken att prövningen kan leda till att skiljedomaren diskvalificeras. I ett allra värsta scenario skulle detta kunna ske först vid en efterföljande klanderprocess, varvid hela skiljedomen riskerar att undanröjas. Utseende part bör därför göra sin egen bedömning om den potentiella skiljedomaren kan anses opartisk och oberoende. Om det finns beaktansvärda frågetecken därvidlag, bör riskerna noga vägas mot intresset av att utse personen ifråga. Övriga faktorer att beakta Lagen uppställer inga särskilda krav på kompetens eller annan lämplighet hos en skiljedomare. Förutom oberoende och opartiskhet lämnas det i stället till den utseende parten att överväga vilka övriga kvaliteter denne önskar att skiljedomaren ska ha. Ett första och tämligen självklart krav bör vara att en skiljedomare besitter ett gott juridiskt omdöme och analysförmåga. Utan dessa kvaliteter riskerar utgången av målet inte bara att bli mindre förutsägbar, utan i värsta fall materiellt felaktig. Skiljedomaren bör därtill vara noggrann, till undvikande av att viktiga argument och bevis annars riskerar att missas, skadeberäkningar bli felaktiga etc. Ett andra krav bör vara tillgänglighet, det vill säga att skiljedomaren faktiskt har utrymme att ägna sig åt målet och delta vid en huvudförhandling inom rimlig tid. Inte minst det sistnämnda är av stor vikt för att inte fördröja hela målet. Vissa skiljedomare kan ha synnerligen upptagna kalendrar. Detta kan skapa stora svårigheter, när deras fåtal tillETT ANDRA KRAV BÖR VARA TILLGÄNGLIGHET, DET VILL SÄGA ATT SKILJEDOMAREN FAKTISKT HAR UTRYMME ATT ÄGNA SIG ÅT MÅLET OCH DELTA VID EN HUVUDFÖRHANDLING INOM RIMLIG TID. » 41