Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK » NÄRA NOG ALLA POTENTIELLA SKIL
JEDOMARE KAN FÖRVÄNTAS UTTRYCKA INTRESSE FÖR ETT MÅL NÄR DE BLIR TILLFRÅGADE. ETT MINDRE ANTAL KOMMER EMELLERTID INTE ATT AKTIVT ENGAGERA SIG NÄR DE VÄL ÄR UTSEDDA. gängliga dagar för huvudförhandling ska jämkas samman med kalendrarna för de övriga medlemmarna i skiljenämnden, ombud, partsföreträdare samt eventuella vittnen och sakkunniga. Ett tredje, men mera svårfångat, krav bör vara engagemang. Nära nog alla potentiella skiljedomare kan förväntas uttrycka intresse för ett mål när de blir tillfrågade. Ett mindre antal kommer emellertid inte att aktivt engagera sig när de väl är utsedda. Detta kan bero på att de har för mycket annat att göra, att de vill minimera sin insats utifrån arvodets storlek eller att de bara lider av vanlig hederlig lättja. Rollen som skiljedomare kan tyvärr låna sig till denna typ av beteenden. Förutom ordföranden, som är skiljenämndens ansikte utåt, är en enskild skiljedomares arbete nämligen relativt dolt för parterna. Det kan därför vara frestande att inta en tillbakalutad baksätesroll och låta de andra två i skiljenämnden göra merparten av arbetet. Frestelsen blir inte mindre av att arvodet sällan påverkas av skiljedomarens individuella arbetsinsats, utan ofta fastställs kollektivt för hela nämnden och utifrån generella schabloner. Den part som har valt en skiljedomare, i avsikt att denne aktivt ska bidra i målet och tillse att partens alla argument blir ordentligt genomtröskade, bör därför säkerställa att vederbörande verkligen är en person som kan förväntas engagera sig. En fjärde faktor att beakta är tidigare erfarenhet som skiljedomare. Allt annat lika är det en fördel om en skiljedomare har sådan erfarenhet, så att vederbörande med större tyngd kan delta vid överläggningar kring olika handläggningsfrågor. I de flesta fall kan man dock utgå från att ordföranden i nämnden kommer att vara en person med omfattande erfarenhet. Ordföranden kan därmed väga upp eventuella erfarenhetsluckor hos en enskild medlem i skiljenämnden. Om målet kan antas 42 föranleda för parten särskilt viktiga handläggningsfrågor, avseende exempelvis edition eller mellandom, bör parten dock lägga större vikt vid att utse en mera erfaren skiljedomare. En femte faktor att beakta är skiljedomarens generella förmåga att samarbeta och övertygande kommunicera sin uppfattning inom skiljenämnden. En part är inte hjälpt av att utse en aldrig så kunnig person, om denne är alltför tystlåten, svajig eller opedagogisk för att effektivt bidra vid överläggningar med de andra i nämnden. Detsamma gäller om personen ifråga skulle ha eller utveckla en dålig personlig relation med nämndens övriga medlemmar och särskilt med dess ordförande. I samtliga dessa fall riskerar vederbörandes uppfattning i praktiken att vinna mindre genklang hos de övriga i nämnden och i slutändan få mindre påverkan på målets utgång. Svaranden har i ovanstående hänseende en fördel framför käranden, då svaranden redan vet vem käranden har utsett när det blir svarandens tur att utse skiljedomare. Svaranden kan då välja någon som svaranden uppfattar att kärandens skiljedomare kommer att ha förtroende för och kunna samarbeta med. Svaranden kan också överväga den särskilda profil som dennes skiljedomare bör ha för att på bästa sätt balansera eller komplettera profilen hos den andra skiljedomaren. Allt detta bör ske i ljuset av de särskilda tvistefrågor som svaranden bedömer sannolikt kommer att bli avgörande för målets utgång. Som en sjätte faktor bör parten överväga om målet föranleder behov av särskild kunskap och erfarenhet inom en viss bransch eller på ett visst rättsområde. En skiljedomare med tidigare erfarenhet av till exempel entreprenadtvister, företagsöverlåtelser eller aktieägaravtal kan förväntas vara familjär med gängse begrepp, systematiken i avtal etc. Detta kan underlätta för parterna, som då inte behöver lägga lika mycket kraft på att förklara de grundläggande förutsättningarna, utan kan fokusera mera på de för målet specifika omständigheterna. Det kan också få målets utgång att grundas på en juridisk analys, som är mindre teoretisk och mera förankrad i en kommersiell verklighet. Detta brukar uppskattas och göra utgången mera förutsägbar för kommersiella parter. En sjunde faktor att överväga är om det finns någon särskild profil, som kan antas vara gynnsam för partens egna talan. Exempelvis skulle en part, som anser sig behöva argumentera mot en jämkning enligt 36 § avtalslagen, kanske finna det gynnsamt att utse en särskilt konservativ och avtalstrogen skiljedomare. Parten kanske därvid hoppas att denne kommer att inta en skeptisk attityd mot att, utanför konsumentförhållanden, jämka ett av parterna ingånget avtal. Motsatsvis kan en part, som vill argumentera för en sådan jämkning, kanske finna det gynnsamt att utse en skiljedomare som i andra sammanhang har varit beredd att tillämpa 36 § avtalslagen på ett kommersiellt avtal. Parten hoppas därvid att denne kommer att vara benägen att göra så också i partens fall. Dylika försök till profilering, utifrån en skiljedomares bakgrund, särskilda kunskapsområden eller tidigare dömande, anses inte stå i strid med kraven på oberoende och opartiskhet. Ytterst rör det sig dock mestadels om parts fromma förhoppningar, byggda på mer eller mindre kvalificerade gissningar. Svårigheten att, utifrån profilering, prognosticera hur en skiljedomare kan antas döma i ett enskilt fall ska inte underskattas. Utgången av ett mål beslutas som regel i full enighet inom nämnden, efter överläggningar mellan de tre skiljedomarna (som alla kan antas ha lite olika profiler) och beror ofta på en mängd samverkande faktorer. Profilering kan emellertid ändå vara av intresse för ADVOKATEN NR 4 • 2020