Nordisk Energi 1
Ledare M, KD, L, SD = NY CHANS FÖR KÄRNKRAFTEN Så
blev vindkraften en ”politisk” energikälla Kärnkraftverket Ringhals, en storleverantör av ren fossilfri el sedan många år. Nu stängs två av de fyra reaktorerna ner i förtid, enligt ett beslut från Vattenfall och Regeringen. Reaktorerna fungerar utmärkt och har många års drift kvar efter vissa uppgraderingar. Opinionen mot detta växer sig allt starkare. Varför ersätta välfungerande kraftproducenter med osäker vindkraft? FOTO: ANNIKA ÖRNBERG/VATTENFALL Den svenska energipolitiken har totalkraschat. Motstridiga uppgifter skapar oro. Förnybart eller fossilfritt? Vad gäller? Kärnkraft eller inte kärnkraft? När kommer elen inte räcka längre? En sak är i alla fall säker, efter Energiöverenskommelsens haveri, nu stundar nya tider i svensk energipolitik. D et fi nns små möjligheter för gemene man och kvinna att förstå vad som pågår i svensk energipolitik. Utan tvekan rör det sig om ett demokratiskt fi asko. Politiker som styrt med makten framför ögonen och/eller drivits av en ideologi om nolltillväxt och kärnkraftsförnekelse har dribblat bort sig i ett energipolitiskt träsk. Nu vet de egentligen inte hur de skall ta sig ur röran. Kärnkraftsfyrklövern (M, SD, KD och L) kan dock vara räddningen för Sverige framtida energiförsörjning. Allt såg länge så fi nt ut för kärnkraftsförnekarna och vindkraftsivrarna. Stora subventioner hade börjat delas ut till vindkraften som snabbt kom på fötter och påbörjade sitt segertåg över landet. Det var 2003 under Göran Perssons regering som det så kallade elcertifi katsystemet instiftades. Det gick bara ut på en enda sak, att ersätta kärnkraften med vindkraftsproducerad el. Alla vi elkonsumenter (ja, du också) har tvingats betala 4 öre/kWh på elräkningen för att sponsra en satsning på sol, vind, torv, vågkraft med mera (allt utom kärnkraft). Av dessa pengar tilldelades vindkraften ungefär en tredjedel. Resultatet har hittills blivit 100 miljarder kronor dyrare el, pengar som gått till kapitalägarnas fi ckor. De samhälleliga förlusterna ligger i 10-miljarders klassen. Det statliga stödet till vindkraften skapade en energiform som blev ”politisk”. Ideologiskt smittad var den redan. Sol och vind skulle symbolisera ett annat samhälle, fritt från ständig jakt på tillväxt och konsumtion. Det var i denna åskådning 4 som den västerländska socialismen gifte sig med miljörörelsen i en till synes evig symbios. Vänstern såg chansen att rubba vårt västerländska demokratiska och frihetsinriktade, kapitalistdrivna samhällsbygge genom att kidnappa energifrågan. Lyckades man stoppa kärnkraften så skulle detta samhällsprojekt skadas svårt på sikt och i ett kommande energikaos skulle man kunna etablera sitt socialistiska styre alternativt ett lågenergisamhälle. Nyttiga idioter som centerpartister och socialdemokratin utanför den fackliga rörelsen hängde på. Kunde man stoppa kärnkraften låg vägen öppen framåt mot ett annat lågförbrukande samhälle eller för ett fortsatt maktinnehav. Inte ens det idag uppenbara faktum att kärnkraften egentligen är klimatets bästa vän har kunnat rubba detta. Hela gänget klamrade sig fast vid vindkraften och satte på sig skygglappar över ögonen och öronproppar i öronen för att slippa konfronteras med jobbiga fakta som kunde rubba den världsbild man hade. Mer utstuderade institutioner som till exempel den alarmistiska och tillväxtfi entliga Romklubben attackerade tillväxten från ett ickesocialistiskt perspektiv. Här fann delar av det globala storkapitalet och vänstern varandra, en kärleksrelation som håller än idag. Svenske tidigare M och KD politikern Anders Wijkman engagerade sig tidigt i kampen mot ”evig tillväxt” och är numera ordförande i Romklubben. Man kan säga att det var Romklubben som satte fart på de dystopiska prognoserna genom sin rapport Tillväxtens gränser från 1972. Där varnade man för jordens snara undergång genom extrem befolkningsökning och total brist på råvaror. 2030 skulle jorden ha 15 miljarder invånare, enligt Romklubben. (FN:s prognos för 2030 ligger idag på 9 miljarder invånare) Man lyckades skrämma upp många med dessa undergångsprofetior. Trots att man hade fel i det mesta har man fortfarande kunnat hålla en position som infl ytelserik pessimistisk nolltillväxtpropagandist. Anders Wijkman har uttalat att parlamentarismen är för kortsiktig för att hejda miljöförstöringen. Vilket samhällssystem han önskade istället framgick inte. Likheten med dagens krav på en global diktatur för att rädda klimatet känns obehagligt slående. Dock bör det framhållas att vindkraften är en avfalls- och utsläppsfri potentiell energikälla med förtjänster. Inte minst bör man framhålla energiformens oberoende av importerat bränsle som en dag kan få stor betydelse för Sverige. En rimlig andel vindkraft i vår energimix är bara positivt. Politikernas överdrivna kramande av vindkraften och de generösa bidragen har, som det ofta blir, dock skapat en vindkraftsbransch som själva kraftslaget egentligen inte förtjänar med ofta intoleranta och ideologiskt inriktade företrädare. Man vänjer sig snabbt vid subventioner. Man blir beroende och är beredd att försvara dem till varje pris. Allt som hotar måste bekämpas. Man motsätter sig naturligtvis att andra energislag som kärnkraften skall få några subventioner. Vindkraftsindustrins branschorganisationer har redan visat rädsla nu när kärnkraftsförespråkare har fl yttat fram sina positioner. Den lömska formuleringen i Energiöverenskommelsen från 2016 om ”förnybart” (och inte ”fossilfritt”) kom Nordisk Energi 6 2019