STT 1
Vecka 44 onsdag 28 oktober 2015 Bygg & Bo - bilag
a som medföljer STT 15 Marie och Jan Claesson från Öxabäck tillbringar mycket av sin lediga tid i Örsås. Torpet som de köpte 2011 saknar såväl el som vatten. De förvandlade ödetorpet E tt bord står uppdukat med bullar på ett gammalt tårtfat och Jan Claesson häller upp kokkaffet från en kittel i de spröda kaffekoppar som pryder det vackert dukade bordet. På den vitmålade kökssoffan ligger fällar och filtar för att motverka lite av den kyla som trots den sprakande brasan kryper in genom torpets vrår och gamla fönster. Jan och Marie slår sig ned vid köksbordet i sitt trivsamma torp i Örsås. Torpet som de har ägnat de senaste fyra åren åt att restaurera och renovera. Torpdröm I vanliga fall bor paret i Öxabäck men sedan 2011, då de hittade annonsen om försäljningen av torpet på internet, har de flesta lediga stunder tillbringats i Örsås. – Jag har alltid haft en dröm om ett litet torp, berättar Marie. Men till en början fanns inte ett spår av den charm som nu omger torpet. – Det såg hemskt ut, berättar Jan. Både tak och golv var uppruttna och det gick inte att gå i trädgården utan storstövlar. – På golvet låg hårda plastmattor som hade gjort att plankgolvet under hade börjat ruttna, och tapeterna var fruktansvärda, mörka och murriga, fyller Marie i. På tomten står dessutom en liten ladugård och en drängstuga som var i samma dåliga skick som torpet. Att Jan och Marie hade fått ett stort projekt att sätta tänderna i rådde det inget tvivel om. – Det första vi gjorde var att laga taket så att det slutade läcka in, berättar Jan. Ett gammaldags tänk Torpet saknar såväl el som vatten vilket har gjort att paret måste leva lite annorlunda där. – Vi har en vattenbehållare med pump i köket för att kunna diska och laga mat, och solceller på taket för att få tillräckligt med el för att kunna lyssna på radio. Men annars går det åt mycket stearin ljus och ved för ljusets och värmens skull, berättar Marie. Bredvid utedasset har de dessutom byggt en dusch som får vatten från en behållare som hissas upp i taknocken på ladugården. Paret vittnar om att livet levs lite annorlunda när de är på torpet. – Man grejar mer, men i lugn takt, och så måste man ju dricka kokkaffe också, säger Jan och ler. Kokkaffet går hand i hand med den grundtanke som har genomsyrat såväl renovering som inredning. Det gamla ska bevaras. Torpet bär på en lång historia som inte får glömmas bort. Enligt Örsåsboken bosatte sig den första familjen i torpet på slutet av 1700-talet. Många familjer har kommit och gått sedan dess, och huset omges av en hel del tragedi i form av familjer som utplånats av bröstsjukdom, och soldater som stupat bara några år efter sitt bröllop. Skomakaren Edor Persson var den sista att använda torpet som åretruntboende. Han dog 1957, och sedan dess har torpet hyrts ut som sommarboende tills 2011 då Jan och Marie köpte det. Tillbaka till ursprunget Det tidigare så förfallna torpet har nu fått tillbaka mycket av den charm som man kan tänka sig att det hade när det byggdes. Mycket är förmodligen mer likt ursprunget nu än vad det var innan Jan och Marie köpte det. Plastmattorna har tagits bort och fram kom de vackra plankgolven som har nötts av många fötter genom tiderna. – Alla möbler stod kvar här när vi köpte torpet, så vi har återanvänt mycket, berättar Marie, sänggaveln hittade vi uppe på vinden så den restaurerade vi. Det är roligt att se hur något gammalt får nytt liv. Många av övriga möbler och inredningsdetaljer har Marie hittat på loppis. – Jag tycker att det är roligt att åka omkring på lördagar och hitta fina saker att inreda med. Inspirationen och drivkraften att fortsätta renovera finner paret på plats. – Man kommer på mycket medan man grejar här. Inspirationen liksom bara kommer över en, konstaterar Marie. Känna sig fram Kanske är det parets lugna inställning till renoveringen som gör att stämningen är så trivsam. Det bekräftar även Jan när han får frågan om han har några renoveringstips. – Jag är ingen expert på något vis, men jag har märkt att mycket handlar om ta god tid på sig, då kan man känna sig fram och slipper bli stressad över tidsscheman som spricker. Jag sa att gäststugan skulle få ta tio år att renovera, nu är den snart färdig och det har tagit två år, men så har det också varit roligt hela tiden. De lediga dagarna på torpet har kommit att bli en fridsamt gemensam aktivitet. – Det blir vår fritid. Det är roligt att alltid ha något att greja med, säger Marie. – Dessutom är det bra för förhållandet. Vi har ett projekt att rå om tillsammans, fyller Jan i. Paret har verkligen fallit för sitt lilla torp, och kanske kan det för första gången på nästan 60 år få åretruntboende. I alla fall om Marie får bestämma. – Min dröm är att flytta hit, och bo här på heltid, säger Marie Claesson. Text och foto ELIN LARSSON elin.larsson@stthuset.com Vedspisen ger både atmosfär och möjlighet att laga mat. Sänggaveln, en gammal kökssoffa, hittade Jan och Marie på vinden. Efter lite renovering och målning blev den en vacker detalj. I det renoverade skafferiet står vackra plåtburkar uppradade. De flesta inredningsdetaljerna har Marie hittat på loppis. Fler bilder på www.stthuset.com