Advokaten 1
Reportage Advokatdagarna HD kan snart lägga påföl
jderna i narkotikamål åt sidan ytterligare någon dom kommer från hd, men därefter kan avgörandena om påföljdsbestämningen i narkotikamål vara på upphällningen. det sade justitierådet Martin borgeke vid seminariet om påföljdspraxis i narkotikamål. Efter ett antal domar under 2011 och 2012 där Högsta domstolen har utformat nya riktlinjer för påföljdsbestämningen, diskuterade Martin Borgeke läget nu och i framtiden. Han redovisade en historik över hur straffskalorna i narkotikastrafflagstiftningen har utvecklats alltsedan den första narkotikaförordningen utfärdades 1962. Enligt narkotikaförordningen 1962 var straffet för narkotikabrott böter eller fängelse i högst två år. Genom narkotikastrafflagen 1968 höjdes straffmaximum till fängelse i fyra år. Redan 1969 skärptes maximistraffet till fängelse i sex år, och 1972 höjdes det till fängelse i tio år – med hänvisning till planerade skärpningar i andra länder. 1968 Års narkotIkastraFFLaG var präglad av dels tanken på vård och behandling med sociala insatser och terapi för dem som använde narkotika, dels ambitionen att bekämpa den illegala handeln med narkotika. Bakgrunden till höjningen av straffmaximum till tio års fängelse var oron för att Sverige skulle bli en plats för internationell langning. År 1981 skärptes straffskalorna på nytt: Minimistraff för grovt narkotikabrott blev fängelse i två år, och maximistraffet för narkotikabrott av normalgraden blev tre års fängelse. År 1985 skärptes straffen återigen: Minimistraffet för narkotikabrott av normalgraden höjdes från böter till fängelse, och fängelse infördes i straffskalan för brott. Ytterligare ringa en straffskärpning genomfördes när eget bruk av narkotika kriminaliserades 1988. gav 75 vägledande avgöranden i narkotikamål under tiden 1968–2010. Under den tiden styrdes påföljdsbestämningen i hög grad av hur stor mängd narkotika brottet avsåg. Situationen förändrades för genom HD:s så kallade mefedrondom (NJA 2011 s. 357), där HD kom fram till att tabeller straffvärdebedömningen måste användas med försiktighet och att andra faktorer än sort och mängd narkotika måste vägas in. Efter mefedrondomen har 1968 års narkotikastrafflag var präglad det har GJorts Försök att nå enhetlighet i straffmätningen genom att domstolar och enskilda domare har sammanställt listor och tabeller över praxis i narkotikamål. Men de olika listorna har skilt sig sinsemellan. En grupp domare fick vid ett möte i Helsingborg 2002 i uppdrag att utarbeta riktlinjer för en enhetlig rättstillämpning på området. Drogpraxisgruppens resultat togs in i boken Studier rörande påföljdspraxis m.m. Martin Borgeke berättade att HD avav dels tanken på vård och behandling med sociala insatser och terapi. HD meddelat ytterligare ett tiotal vägledande avgöranden för att klargöra påföljdsfrågorna. De senare domarna behandlar bland annat hur olika preparat ska bedömas i fråga om farlighet, gränsen för grovt brott vid olika substanser, straffvärdes”taket” vid bedömning av sort och mängd, tillämpningen av villkorlig dom och skyddstillsyn samt vilken betydelse övriga omständigheter har. de FLesta prejudikatfrågorna tycks vara avgjorda genom de senaste årens domar. Martin Borgeke trodde att inte många fler HDavgöranden var att vänta i den närmaste framtiden. n Dag Sandart beskrev den internationella rättskraften inom immaterialrätten. dessutom ut ett möjligt nytt affärsområde för de svenska advokatbyråerna. Både Nasdaq och Investor ser nämligen ett ökat behov av att vara med och följa utvecklingen av regelverk och affärsklimat på sina olika områden. Nasdaq planerar att öppna ett kontor i Bryssel, just för att lättare kunna följa vad som händer inom EUrätten. Men det finns få nordiska advokater som kan hjälpa till med detta mer proaktiva arbete. Advokaten Nr 9 • 2012 – De engelska advokaterna har kommit längre när det gäller att ge idéer och uppslag, konstaterade Magnus Billing. petra hedenGran instämde. – Vi bedriver mycket kartläggnings och lobbyingarbete. Men till det använder vi inte advokatbyråer, eftersom de vanligen inte erbjuder den tjänsten. I stället sitter vi och gnetar själva med direktivförslagen, sa Hedengran. n Petra Hedengran. 25