Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Det finns
ljus i mörkret när det GäLLer rättssäkerhet och rättstrygghet rankas Sverige som bäst i världen i fyra av åtta hänseenden. Det gäller bland annat avsaknad av korruption, grundläggande rättigheter och öppenhet i förvaltningen. På andra områden ligger vi något sämre till. Dock ligger vi även där bland de främsta, allt enligt en ny undersökning publicerad av ”the World Justice Project”. Man har undersökt och redovisat tillståndet i 97 länder när det gäller efterlevnaden och tillämpningen av rättsstatliga principer under 2012. Det finns anledning att känna viss stolthet över resultatet, även om några viktiga områden inrymmer en förbättringspotential. Rättsstaten är något som måste försvaras dagligen och av oss alla. Advokater har här ett särskilt ansvar, inte bara i det dagliga arbetet för den enskilde klienten, utan också på ett mer allmänt och principiellt plan. Vi bör reagera när övergrepp sker. Dit hör frågan om yttrandefrihet kontra integritet. Det handlar om filmen ”Call girl” där den sedan många år avlidne Olof Palme felaktigt och djupt kränkande, utpekas som köpare av sexuella tjänster, till smaklösa bilder där drottningen lika felaktigt och kränkande beskrivs som om hon försöker förneka nazismens illdåd. Förespråkarna för den så kallade fria konsten och satiren hyllar båda företeelserna. De som däremot finner såväl filmen, som bilden smaklös, beskrivs när det gäller Palme som socialister och när det gäller drottningen som rojalister och därmed fjäskande för överheten. Till detta kommer det lika osakliga som i sammanhanget ohederliga påståendet om att kritikerna vill tysta det fria ordet. en annan FrÅGa med starka rättsstatliga implikationer som inte heller kan diskuteras utan att osakliga och inte sällan ohederliga argument anförs är den israeliska regeringens behandling av palestinierna. Palestinska grupper har genom militära aktioner och självmordsbombare själva bidragit till att israeliska medborgare utsatts för återkommande raketbeskjutning. Detta har medfört förståeliga krav på ökad säkerhet. Många kloka och intelligenta människor, som jag respekterar högt, förfäktar därför den israeliska regeringens rätt att förhindra palestinierna att fritt röra sig i sitt land, att bygga en nio meter hög mur på ockuperat territorium som skiljer palestinska familjer åt, att ockupera inte bara land utan också palestinska bostäder, att stänga av Gaza från yt4 tervärlden med allt vad det innebär, liksom rätten att invadera och utföra oproportionerliga bombningar av den smala landremsan. Fråga är om ett betydande övervåld mot en liten och fattig grupp människor. De som på folkrättsliga grunder ifrågasätter behandlingen av palestinierna beskrivs inte sällan som antisemiter eller i vart fall som fientligt inställda till Israels folk. Inget kan vara mer fel. Den kritik som framförs bottnar inte sällan i en underliggande strävan att, till gagn för alla grupper, äntligen få fred i denna olyckliga region. Inte på antisemitism. Men den nuvarande israeliska politikens förespråkare angriper alla kritiker, även dem som har judisk bakgrund eller eljest är i grunden Israelvänliga. De påtryckningar som till exempel den väl ansedde domaren och tillika sionisten Richard Goldstone och hans familj utsattes för efter att den så kallade ”Goldstonerapporten” publicerades är exempel härpå. Israels mycket respekterade högsta domstol har också vid flera tillfällen påtalat bristerna i rättsstaten, senast när det gäller de olagliga bosättningarna. JaG Var För nÅGra År sedan tillsammans med representanter för International Bar Association och International Legal Assistance Consortium på Västbanken och i Gaza. Vi var där för att hjälpa palestinierna med att bygga upp rättssäkerhet och värna mänskliga rättigheter. Att med egna ögon se hur detta lilla land skövlats, hur palestinierna dagligen trakasseras, hur tusenåriga olivlundar förstörts, hur illegala bosättningar tagit över, hur hela byar jämnats med marken, hur nästan varje hus av dem som var kvar sönderskjutits och hur hemvändande palestinier förödmjukades av israeliska gränsvakter berörde mig starkt. De palestinska flyktinglägren, den utbredda fattigdomen, den raserade då nyinvigda av EU finansierade flygplatsen, liksom zeppelinaren som avlyssnade allt fastnade inte bara på näthinnan. Den oproportionerliga vedergällningens pris framstod som oförsvarligt högt. Palestina beviljades, med en överväldigande majoritet, observatörsstatus i FN den gångna veckan. Nio länder röstade dock mot förslaget att Palestina skulle få utökad status, däribland USA. Man ansåg att Palestinas önskan att få vara delaktiga i världssamfundet var en utmaning mot Israel. Beslutet föranledde omedelbart Israel att utvidga de olagliga bosättningarna med ytterligare 3000 i Östra Jerusalem och Advokaten Nr 9 • 2012