Advokaten 1
USA än i Sverige. Enskilda journalister och repor
trar som ofta har fel kan i amerikanska medier tilldelas en reprimand eller bli omplacerade på ett sätt som inte sker här. det andra oMrÅdet där jag ser problem handlar om det publicistiska ansvaret; mediernas inflytande ökar men inte ansvarstagandet. Vi ser detta tydligt i hanteringen av integritetsfrågor. Människors privatliv hängs ut allt oftare, namnpubliceringar på personer som är misstänkta men inte dömda blir allt vanligare och dynamiken i drevjournalistiken skapar proportioner som inte står i paritet till det som inträffat. Listan över enskilda som hängts ut i medierna, eller som till och med fått sina liv förstörda, är dessvärre lång. Detta är förödande på ett personligt plan, men det är också allvarligt därför att den typen av publiceringar strider mot de egna branschetiska reglerna. Generellt krävs i dag ett större ansvarstagande inom journalistiken, ett ansvarstagande för det som publiceras och för de människor som exponeras och granskas. Konkret innebär det att vi behöver ett nytt och mer effektivt pressetiskt system. I dag kostar det för lite såväl publicistiskt som ekonomiskt att göra sig skyldig till övertramp. Parallellt tycks känslan sprida sig bland allmänheten att det är meningslöst att göra anmälningar till Pressombudsmannen eller Pressens Opinionsnämnd. Trots att de mediala övertrampen ökar minskar antalet klagomål, för första gången på två decennier gjordes under förra året färre än 300 anmälningar. Ska det självsanerande systemet fungera måste det yrkesetiska regelverket stärkas. POfunktionen måste bli den åklagarliknande pressetiska övervakare som tanken med institutionen var när den sjösattes. JournaLIster och adVokater har synen på självreglering gemensamt; vi vill hålla politiker och lagstiftare borta från vårt sätt att sköta våra uppdrag. Detta är centralt, och åtminstone för oss som journalister är möjligheten att lyckas störst om vi tar självregleringen på allvar – om vi har förmågan och intresset att konstruera ett yrkesetiskt system som de facto inger förtroende. Advokaten Nr 9 • 2012 Så länge mediernas arbete och innehåll håller hög kvalitet, så länge medierna tar ansvar är inflytandet inte något problem. De goda exemplen från journalistiken är åtskilliga, ändå finns det anledning att se och analysera det som är mindre bra. Det här innebär inte att journalistiken ska vara tandlös eller att det granskande uppdraget ska tonas ned. Inom viktiga samhällsområden som politik och näringsliv är journalistisk granskning fundamental – kvalitativ journalistisk granskning. Den kanske mest framgångsrika av alla journalistiska granskningar stod för just detta: kvalitet. I Washington Posts Watergatepubliceringar var grundkravet att reportrarna alltid skulle vara öppna med sina syften och uppdragsgivare. Inga uppgifter skulle publiceras utan bekräftelser från flera oberoende källor. I de här avseendena finns mycket att lära. När journalister med dolda kameror och hemliga mikrofoner i dag blir allt vanligare är risken stor att man gör journalistiken en otjänst. Journalistik under falsk flagg bygger inte sällan på föreställningen att medierna i sig är överordnade andra samhällsfunktioner – att kränkningar av personlig integritet, kompromissande med rättssäkerhet och rena lögner kan accepteras för något slags högre syfte. Dessvärre är detta kontraproduktivt. Tilltron till journalistiken minskar och det redan låga förtroendet för den svenska journalistkåren sjunker ytterligare. Lars Adaktusson Journalist och en av föreläsarna på Advokatdagarna 43