Advokaten 1
Fokus Lojalitetetens dilemman eller vägvisare? Fa
lska erkännanden. Misstänkta som skyddar den verklige gärningsmannen. Målsäganden som inte vågar berätta sanningen. De kallas advokatetiska dilemman och ställer advokaternas känsla och förnuft på svåra prov. Olika advokater väljer olika strategier för att hantera dem. Ytterst är det klientlojaliteten som avgör vilken linje advokaten ska driva. text ulrika öster oCh tom knutson istoCkphoto, sCanpix, nixon Johansen CáCeres ojaliteten med klienten är en grundsten i advokatrollen. I portalparagrafen till de vägledande reglerna om god advokatsed står att en ”advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten”. Men i praktiken kan klientlojaliteten vålla huvudbry. Särskilt vid de tillfällen då den kan tänkas krocka med paragrafens fortsättning: ”Advokaten skall som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed.” För vad ska advokaten göra om klienten tycks agera i strid med sina egna intressen? När advokaten misstänker att klienten erkänner något han inte gjort eller motsätter sig vård som han uppenbarligen behöver? Advokaten och forskaren Lena Ebervall har i sin avhandling skisserat olika strategier som försvarsadvokater kan ta till för att lösa etiska dilemman av just det slag som brottmålsadvokaterna Claes Borgström och Johan Åkermark, men också Lena Feuk och Helen Westlund vittnar om. Hon målar upp två ytterligheter, idealtyper, av advokater: vapendragaren och vägvisaren som förhåller sig på helt olika sätt till dessa dilemman (se artikel på s. 47). Medan vapendragaren Advokaten Nr 9 • 2012 är en ”revolverman” som tar klientens ord för gott och driver hans linje, vill vägvisaren gärna hjälpa klienten att hitta fram till svaren. bÅda strateGIerna behöVs Alla de intervjuade advokaterna är eniga om en sak: man får aldrig gå emot sin klients uttryckliga vilja. Men samtidigt finns det naturligtvis ett utrymme för advokaten att resonera och ställa frågor som kan locka fram mer information eller en annan uppfattning. I exempelvis vårdnadsmål är Lena Feuk ofta rak och öppen med sina klienter. – När min klient är en god förälder med en bra relation till barnet kan jag tala väldigt öppet. Klienten är ju ofta uppfylld av många egna motsättningar med motparten, som kan göra att barnperspektivet kommer bort. Då kan jag sortera och säga vad jag inte är beredd att ta upp, men att något annat kan vara bra för rätten att veta. Det brukar gå bra, säger Feuk. Brottmålsadvokaten Johan Åkermark däremot tar mer sällan ställning till klientens utsagor på det viset. Ofta har hans klienter redan bestämt sig för vad de ska säga när de träffar sin advokat, förklarar han. Så kan man säga att Lena Feuk är en typisk vägvisare medan Johan Åkermark är en vapendragare? Nja, riktigt så enkel är inte verkligheten. Lena Feuk tycker att båda angreppssätten behövs för att nå ett bra resultat. – Man måste först vara vägvisare för att sedan kunna bli en » 45