Advokaten 1
Fokus Lojalitetetens dilemman GeIr LIppestad Att
försvara en massmördare Hur försvarar man en brottsling som lugnt erkänner kallblodiga mord på 77 personer, de allra flesta barn och ungdomar? Och hur förklarar man sitt försvararuppdrag för en omvärld som helst vill hänga mördaren i närmaste lyktstolpe? Den norske advokaten Geir Lippestad vet. Som försvarare för terroristen Anders Behring Breivik ställdes han inför flera av advokatyrkets allra svåraste dilemman. G eir Lippestad gästade Stockholm i samband med Advokatdagarna, där han höll ett mycket uppskattat föredrag om uppdraget som försvarare för Norges mest hatade man under efterkrigstiden. Tidskriften Advokaten fick träffa Lippestad för ett samtal om hur han hanterat de svåra etiska avvägningar som uppdraget bjöd på, från den oväntade starten och fram till domen. Dagarna före terrordåden i Norge hade Geir Lippestad semester. Han var på väg tillbaka till Oslo från stugan i Bohuslän i segelbåt. Med i båten var de fyra egna barnen och fyra bonusbarn. Seglatsen var blåsig och regnig och barnen på dåligt humör. Men kvällen den 21 juli var en vacker kväll. Geir Lippestad satt i båten när barnen lagt sig, tänkte på höstens arbete och kände sig tillfreds med livet. Men idyllen förbyttes snabbt i kaos. Ett par hundra meter utanför Aker brygge i Oslo, där Lippestad har båten, hörde han en smäll. Åska, tänkte Geir Lippestad. I själva verket var det den bomb som Anders Behring Breivik placerat ut i regeringskvarteret som exploderade, vilket Lippestad fick veta av en skakad advokatkollega. Advokatbyråns kontor ligger bara 50 meter från regeringskansliet, och hela byggnaden hade skakat av bomben. 52 Under eftermiddagen och kvällen rullades tragedin på Utøya upp för hela det norska folket. Geir Lippestad, som är medlem i Arbeiderpartiet och väl kände till ön, följde skeendet på tv till klockan tre på natten. Natten blev kort. Geir Lippestad väcktes av telefonen redan klockan sex på morgonen. Det var Oslopolisen som berättade att de gripit en misstänkt, och att han önskade Lippestad som sin försvarare. – Min första reaktion när jag fick samtalet på morgonen var att nej, det här har jag inte någon lust att ge mig in på, säger Geir Lippestad, som huvudsakligen arbetar med andra typer av juridik än brottmål. För att få stöd för sitt nej väckte han hustrun, som arbetar som sjuksköterska. Men hennes reaktion blev oväntad. – Hon sa att ”om han hade kommit till Rikshospitalet och jag hade haft jouren hade jag tagit hand om honom. Om han hade blivit skottskadad och hamnat på operationsbordet så hade kirurgerna naturligtvis opererat honom. Han hade inte fått ligga där och förblöda”. Det var inte det svar jag hade velat ha. Men hon hade en viktig poäng. Geir Lippestad klädde på sig och gick en promenad för att samla tankarna. Advokaten Nr 9 • 2012 »