Friluftsliv

Friluftsliv Ledare Cajsa Rännar Friluftsliv Innehåll Friluftsliv Brev Friluftsliv Friluftsnytt Friluftsliv Ögonblicket Friluftsliv När & fjärran Friluftsliv Nyfiken på Matilda Rapaport Friluftsliv Nyfiken på Seyla Tim Friluftsliv Nyfiken på Petter Eurenius Friluftsliv Stormsäkert över Sylarna Friluftsliv Guide: Skida i vinter Friluftsliv Prylar Västar Friluftsliv Förälskad i vinterlek Friluftsliv Upplev turåkning Friluftsliv Tips skidturer Friluftsliv Prylar turåkning Friluftsliv Tips matsäck Friluftsliv Test termosar Friluftsliv Friluftsliv Upplev iglooism Till slut mojnar vinden och det ultralätta laget skvätter puder över fjällsidorna. tiania, alltså att jag ”stämmer”, plogar, med bergskidan i inledningen av svängfasen samtidigt som jag för över tyngden på blivande dalskidan och sedan avslutar med en sladd i snygg båge, i teorin. I verkligheten går det inte riktigt lika enkelt. Patrik har övergett vintagegänget för dagen och svidat om till superlätt skidalpin utrustning. Tillsammans med Björn flyger han som en jojo upp och ner för Risfjället. För de flesta andra av oss blir det bara två åk. Men vilka åk å andra sidan. Upplevelsen och utsikten över de enorma och orörda fjällvidderna väger upp avsaknaden av mina feta puderskidor. Till slut är det dags att avsluta färden. Vi har 1,3 mil till Kittelfjäll och klockan är redan fem på kvällen. När vi passerar östra delen av Borkafjället tittar vi lite extra mot platån där vi egentligen skulle ha slagit läger för natten om vi inte blivit fast vid Marsfjället. Men i stället för att anlägga en ny iglooby ger vi oss i kast med den sista utmaningen på färden: en skarfrusen skoterled i brokig skogsterräng som slutar 250 höjdmeter lägre ner. Med skidorna på gränslar Björn och Philip pulkorna som cowboys på rodeo. Vi andra som har skaklar känner oss som småbarn i en för stor berg- och dalbana. Pulkorna blir allt vresigare och till slut skenar några av dem. Flera av oss lossar skaklarna från dragbältet och vänder på ekipaget så att vi kan streta emot i stället. Med mycket möda och stort besvär står vi till slut svettiga och andfådda nere vid Vojmåns brusande fors. Det börjar bli mörkt och vi fortsätter i tyst trans de sista kilometerna till Kittelparken där uppslagna tält väntar på oss. Igloon får ursäkta. Klockan är trots allt 23.00. Hur gick det då för Birchen, Mr Jones och gammelmorfar Olle? Jodå, de fick upp sina igloor ute på Råstojaure trots 40 sekundmeter i orkanbyarna. Efter tre dygn kunde de bege sig vidare via Signaldalen ner till Lyngenfjorden, för att puttra sista biten med fiskebåt till Tromsø och civilisationen. Denna färd blev kronan på verket som övertygade de sista tvivlarna på igloons förträfflighet. Bygg din egen igloo ett igloolag består lämpligen av en block skärare, en blockbärare och en byggare, men givetvis hjälps man åt, speciellt i början med att bygga upp ett litet lager med snöblock. Leta reda på vindpackad snö och följ sedan Birch-Lindgrens ritning som du ser här till höger. bygg en enkel snökoja Har du ingen vindpackad igloosnö hemma? Då kan du göra som Nordamerikas indianer och bygga en quinzee i stället, eller snökoja som den också kallas. Skotta upp en stor hög med snö till ca 1,5–2 meters höjd och minst 2,5 meters bredd. Klappa till snön med spaden så att den packas. Låt snöhögen frysa ihop några timmar. Gräv slut ligen ur snökojan. Var försiktig så inte väggarna blir för tunna. Ett knep är att sticka in 30 cm långa pinnar utifrån när man packat klart snöhögen. Då vet du hur tjock väggen är när du stöter på pinnarna under utgrävningen. Glöm inte ventilationshål om du tänker övernatta i din quinzee! »Har du ingen vindpackad igloosnö hemma? Då kan du göra som Nordamerikas indianer och bygga en quinzee i stället … « 70 friluftsliv#1–2015 Friluftsliv Krönika Jenny Tirén Berg Friluftsliv Upplev nära äventyr Friluftsliv Friluftsliv Test skaljackor för barn Friluftsliv Forskning hållbar utrustning Friluftsliv Landet runt 100% Friluftsfrämjandet Friluftsliv Sista ordet Sara Revell Ford