Budgetunderlag 2018–2020 1
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH VILLKOR INOM KULTURSEKTORN Un
der lång tid har Kulturrådet pekat på den underfinansiering som råder inom kultursektorn, särskilt inom den fria sektorn.1 Majoriteten av de fria kulturaktörerna verkar under knappa förhållanden och de statliga bidragen är ofta avgörande för verksamheternas fortlevnad. Ökad statlig finansiering skulle innebära att den konstnärliga verksamheten kan utvecklas och expandera, vilket i sin tur ökar antalet anställningar och uppdrag för konstnärer. Om konstnärernas möjligheter till arbete stimuleras genom ökade anslag till den fria kultursektorn förbättras konstnärernas villkor samtidigt som trycket på trygghetssystem inom kultursektorn minskar. Dessutom har ökade anslag till det fria kulturlivet stor positiv effekt för den konstnärliga kvaliteten och för kulturens tillgänglighet i hela Sverige. Många konstnärligt verksamma arbetar i dag på korta uppdrag och med låg ersättning. En stor del måste ha andra icke-konstnärliga arbeten för att kunna försörja sig. Konstnärligt verksamma har högre utbildningsnivå, men lägre inkomster än Sveriges befolkning överlag. Konstnärligt verksamma får även i högre grad än befolkningen i stort ekonomiskt bistånd från familj eller vänner. Sedan 2004 har inkomstskillnaderna mellan konstnärligt verksamma och befolkningen i stort ökat.2 Att kulturutövare inte ges rimlig ersättning för sitt arbete medför att det inte finns ekonomisk möjlighet för personer att ägna sig åt konstnärlig verksamhet på professionell nivå utan andra ekonomiska resurser, vilket bidrar till social snedrekrytering. Det är ett demokratiskt problem, hämmar mångfalden inom kulturlivet och får på längre sikt även negativa konsekvenser för utbudet av konst och kultur av hög kvalitet. Ökade anslag för Kulturrådets bidragsgivning skulle möjliggöra fler och mer omfattande anställningar inom scenkonst- och musikområdena, samt en ökad tillämpning av MU-avtalet.3 När regeringen nu tillsatt en utredning om de statliga insatserna och villkoren för professionellt verksamma konstnärer är det viktigt att uppmärksamma den stora betydelse som Kulturrådets bidragsgivning har för professionella konstnärers arbetsmarknad. Att öka resurserna till de aktörer som erbjuder konstnärer arbete är ett effektivt sätt att förbättra konstnärernas villkor. Årliga kostnadsökningar Kulturrådet anser fortsatt att alla sakanslag som myndigheten disponerar bör omfattas av pris- och löneomräkning (PLO). Kulturrådets bidrag används till största del för att bekosta löner och lokaler. Liksom alla andra verksamheter påverkas bidragsmottagarna av den allmänna kostnadsutvecklingen. Att tillämpa någon form av uppräkning av anslagen är därför motiverat. I budgetpropositionen för 2017 framgår att regeringen har som ambition att minska antalet anslag som omfattas av PLO. Mot den bakgrunden vill vi framföra att om det inte är möjligt tillämpa PLO på Kulturrådets sakanslag för bidrag till kulturverksamhet är det angeläget att dessa förstärks kontinuerligt genom regeringsbeslut. Eftersom kostnaderna årligen ökar för Kulturrådets bidragsmottagare innebär en oförändrad anslagsnivå att bidragen urholkas. I grunden kan urholkningen tänkas få två olika följder. Den första är att anslagen inte längre kan finansiera samma mängd och nivå av verksamhet, med följden att utbudet och tillgången till konst av hög kvalitet minskar. Den andra är att en lika hög grad av verksamhet kan bedrivas på kort sikt genom att ersättningar och löner till konstnärligt verksamma inte ökar i takt med den allmänna kostnadsutvecklingen, eller i värsta fall minskar. Det medför försämrade villkor för konstnärligt verksamma, och drabbar i längden även kulturutbudet. I budgetpropositionen för 2017 aviserar regeringen att ett antal anslag inom kulturområdet där pris- och löneomräkning tidigare tillämpats från och med 2017 inte kommer att pris- och löneomräknas. Ett av anslagen är anslag 1:3 Skapande skola. De berörda anslagen kompenseras för utebliven pris- och löneomräkning till och med 2018, (i vissa fall till och med 2020) men på sikt väntas det minskade antalet anslag med pris- och löneomräkning medföra kostnadsbesparingar i statsbudgeten.4 Mot bakgrund av de stora behov som beskrivits ovan är det rimligt att de besparingar som görs inom kulturbudgeten investeras i kulturpolitiken. Dessa besparingar skulle då kunna användas för ramökningar av olika anslag för bidrag till det fria kulturlivet vid olika tillfällen, och därmed motverka anslagens urholkning. 1. Den fria sektorn och fria aktörer är återkommande begrepp i detta budgetunderlag. Begreppen avser organisationer som verkar inom kulturområdet. Många fria aktörer får ekonomiskt stöd från stat, region/landsting och kommuner, men saknar den ekonomiska stabilitet som kommunala, regionala och statliga institutioner har. 2. Konstnärsnämnden (2011). Konstnärernas inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster. ISBN 978-91-977435-9-4; Konstnärsnämnden (2016). Konstnärernas demografi, inkomster och sociala villkor. ISBN 978-91- 982566-4-2 3. MU-avtalet är ett statligt ramavtal för bild- och formkonstnärers ersättning för medverkan vid utställningar. Avtalet styr medverkans- och utställningsersättning vid utställningar där de utställda verken är i konstnärens egen ägo. 4. Regeringen (2016). Budgetpropositionen för 2017, Förslag till statens budget för 2017, finansplan och skattefrågor (prop. 2016/17:1), sid. 523 6