Advokaten 1
Nyheter Högsta domstolen ska pröva frågan om ersä
ttning till privat försvarare. HD ska pröva ersättning till privat försvarare En man var åtalad för försvårande av skattekontroll. Men efter en dags förhandling lade åklagaren ned åtalet. Tingsrätten meddelade friande dom och ogillade yrkanden om företagsbot. Den åtalade mannen hade anlitat en advokat som privat försvarare. Han begärde ersättning av staten för sina försvararkostnader med 385 000 kronor inklusive moms, vilket motsvarade 110 timmar med en timersättning på 2 800 kronor exklusive moms. Tingsrätten beviljade ersättning för bara 80 timmars arbete. Tingsrätten ansåg att advokaten hade överarbetat målet och lagt ned för mycket tid på det, eftersom han hade kommit in i det i ett sent skede och eftersom åtalet hade lagts ned efter bara en dags huvudförhandling. Tingsrätten fastställde också timersättningen till 1 205 kronor exklusive moms, enligt den då gällande timkostnadsnormen för rättsbiträden. Hovrätten fann liksom tingsrätten att försvararen skulle ha timersättning enligt timkostnadsnormen, och att han bara skulle ha ersättning för 80 timmars arbete. Men ett hovrättsråd var skiljaktigt och ville att försvararen skulle få ersättning i enlighet med den frikände mannens överklagande, bland annat på grund av att advokaten hade många års erfarenhet av att vara försvarare i ekobrottmål. Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd och ska nu pröva frågan om ersättningen. 10 Förlikning nådd Prosolvia-domen ställer Prosolvias konkursförvaltare och PWC att parterna träffat en förlikning i den tvist som Hovrätten för Västra Sverige dömt i. Enligt uppgörelsen ska PWC Den 24 september meddelade betala 742,5 miljoner kronor. Förlikningslikviden ska betalas omgående. Enligt den tidigare domen från hovrätten uppgick skadeståndet till Prosolvias konkursbo till sammanlagt 2,2 miljarder kronor. SOM EN FÖLJD av uppgörelsen återkallar PWC sitt överklagande till Högsta domstolen, och det Hovrättens dom i Prosolviamålet var inte annat än en sensation. Den innebär i sig en tydlig signal om att en ökad riskmedvetenhet krävs. Domen från Hovrätten för Västra Sverige i Prosolviamålet kom närmast som en total överraskning för branschen. Tingsrätten hade ogillat konkursboets talan. Men hovrätten fann att revisionsbyrån PWC och den huvudansvarige revisorn solidariskt ska betala skadestånd till Prosolvias konkursbo med sammanlagt 2,2 miljarder kronor. Den skada som de ska ersätta är dels bristen i konkurserna, dels förlorade rörelsevärden. Liksom tingsrätten anser hovrätten att redovisningen i Prosolvia 1997 stred mot god redovisningssed och att revisionen av bolaget var vårdslös. Men där tingsrätten bedömde att det inte fanns ett skadeståndsgrundande orsakssamband mellan den oaktsamma revisionen och skadan som drabbade Prosolvia, anser hovrätten att det finns ett tillräckMER OM HOVRÄTTENS DOM När det gäller bedömningen av orsakssambandet – frågan om så kallad adekvat kausalitet – hänvisar hovrätten till det så kallade Landskronamålet (NJA 2013 s. 145). Där ansågs Landskrona kommun skadeståndsansvarig för en mordbrand anlagd av en LVUomhändertagen flicka, på grund av socialnämndens bristande tillsyn över henne. I domen slår HD fast att bevissvårigheterna vid underlåtenhet som grund för skadeståndsansvar bör medföra bevislättnader för den skadelidande. Enligt hovrätten har effekten av revisorernas oaktsamhet legat i farans riktning och varit en förutsebar konsekvens av oaktsamheten – det innebär att hovrätten anser att orsakssambandet är adekvat och därmed skadeståndsgrundande. Advokaten Nr 7 • 2013 ligt samband. Tingsrätten ställde upp det etablerade beviskravet att konkursboet måste visa att ett hypotetiskt händelseförlopp var klart mera sannolikt än PWC:s alternativa förklaringar. I sin bedömning har hovrätten sänkt beviskravet när det gäller orsakssambandet mellan revisorernas oaktsamhet och skadan för konkursboet: Konkursboet måste visa att det hypotetiska förloppet är övervägande sannolikt. Hovrätten går i domen på konkursboets linje och bedömer att pressen inte skulle ha skrivit kritiskt om Prosolvias redovisning 1998, om revisorerna hade reviderat aktsamt. Och det är enligt hovrätten övervägande sannolikt att Prosolvia då inte hade drabbats av betalningsoförmåga, utan hade överlevt och fortsatt växa. Enligt hovrätten ledde mediernas rapportering till att kunder och aktiemarknad förlorade förtroendet för Prosolvia. I det hypotetiska händelseförloppet, där revisorerna inte hade varit vårdslösa, är det övervägande sannolikt att kunder och andra aktörer hade agerat annorlunda och att Prosolvia hade kunnat genomföra nyemission och ordna rörelsefinansiering, skriver hovrätten. Därmed anser hovrätten att det finns ett tillräckligt orsakssamband mellan revisorernas oaktsamhet och skadan. NY SPELPLAN? I den situation som nu uppstått finns det en hovrättsdom men inte något avgörande från Högsta domstolen. Tidskriften Advokaten talade med flera personer med insyn i Prosolviamålet, innan parterna i förliktes. De ansåg att om hovrättens dom stod sig, alltså om Högsta domstolen inte skulle bevilja prövningstillstånd, så har vi en helt ny spelplan med radikalt förändrade risker och villkor. Det kan nu finnas anledning att fundera över om sysslomän som styrelseledamöter eller revisorer och andra rådgivare – som advokater – kan komma att dömas att betala skadestånd i storleksordningar som inte har förekommit i svensk rätt tidigare. Turerna i Prosolvia-målet tog en ny och dramatisk vändning då parterna förliktes innan Högsta domstolen meddelat om den skulle bevilja prövningstillstånd eller inte.