Advokaten 1
Reportage Hotet mot pressfriheten Publicisten Ber
til Torekulls journalistpris Stora murvelpriset 2013 tilldelades Mikael Holmström och Nils Funcke. kerhet” för att förhindra och försvåra mediernas granskning. – I Sverige brukar vi säga att vi har hemligt och kvalificerat hemligt (KH). Här var det en annan hemligstämpel som jag kallar PH, inte KH, utan Pinsamt Hemligt. Den skulle dölja pinsamheter, sa Holmström som anser att i båda fallen användes hemligstämpeln med syftet att skrämma källor från att lämna mer uppgifter om tillståndet i staten. – Det är oroande att försöken att skrämma källor fortsatt genom jakten på de försvarsbloggar där kritiken mot försvarsledningen och försvarspolitiken är ett återkommande tema, tillade Holmström. REN OBSTRUKTION IBLAND Nils Funcke, journalist och tryckfrihetsexpert, har återkommande rapporterat om hur politiker och myndig heter försökt dölja misstag och fel de begått. Enligt honom tarvas tre egenskaper för att granskande journalistik ska kunna förverkligas: misstänksamhet, sittfläsk och goda kunskaper om gällande regler. – Med misstänksamhet menar jag förmågan att ana att något är på tok, att anta att något är på ett visst sätt och att sedan pröva den hypotesen, sa Funcke och fortsatte: – Sittfläsk behövs för att systematiskt gå igenom källor i form av dokument men också leta reda på personer som vet någonting. Man brukar säga att man ska följa pengarna så hittar man skurken. Men man kan också följa dokumenten 18 för att blottlägga missförhållanden och oegentligheter. Ett sådant tillfälle var när Funcke år Anne Ramberg. ”Givetvis är medias skyddsbehov stort. Men man kan komma ihåg att år 1766 var det faktiskt den enskildes skydd som man ville värna.” 2006 kunde avslöja att den dåvarande utrikesministern Laila Freivalds och Utrikesdepartementet medverkade till att Sverigedemokraternas tidnings, SDkuriren, webbplats, som var skyddad enligt grundlagen, hade stängts eftersom redaktionen hade medverkat till att en karikatyr av profeten Muhammed hade publicerats. När det gäller kunskaperna om tryckfrihetens regelverk hos myndigheter respektive journalister konstaterade Nils Funcke att det inom journalistkåren råder stora kunskapsbrister. – På den andra sidan, hos myndigheterna, finns inte bara motsvarande okunnighet på många ställen utan där finns också en ovilja att göra rätt. Ibland också en ren obstruktion emot gällande bestämmelser och regler, slog Nils Funcke fast och gav ett exempel från Regeringskansliet där ett antal ebrev avslöjade en mörkläggningsaktion, men han tillade att det kan finnas legitima skäl för att myndigheter ska få sekretessbelägga uppgifter. INDIVIDENS SKYDD Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare, poängterade att man kan ställa sig frågan vem tryckfriheten är till för: – Givetvis är medias skyddsbehov stort. Men man kan komma ihåg att år 1766 var det faktiskt den enskildes skydd som man ville värna. Det är viktigt att vi också talar om den enskildes ansvar och skydd i det här sammanhanget. Ytterst handlar den här balansakten, enligt Anne Ramberg, om å ena sidan ett säkerhetsintresse och å andra sidan yttrande och tryckfrihet. Ramberg betonade även hur viktiga visselblåsare, som Edward Snowden och Chelsea Manning, är för att värna rättsstatens och demokratins utveckling, även om de begår brott. VÅGA TRO PÅ DEN GODA STATEN Anna Skarhed, justitiekansler, hade en helt annan uppfattning om skälen för myndigheternas agerande än Holmström och Funcke och sa sig tro på den goda staten. – Jag tycker att vi i Sverige ska våga tro på det goda samhället men vi ska inte vara dumma eller naiva, sa hon och tilllade att det är bekymmersamt om journalistiken inte har kraft och ork att ta itu med missförhållanden. När myndigheter gör fel så handlar det, enligt Skarhed, inte om onda myndigheter som vill hålla allmänheten utanför utan det beror för det mesta på okunskap och att man har ont om tid och resurser och när det till exempel krävs att man ska fatta beslut om utlämnande av allmänna handlingar på extremt kort tid. På seminariet diskuterades även det regeringsförslag som innebär att spioneribestämmelserna utvidgas till att även omfatta internationella militärinsatser. Det rådde enighet bland deltagarna om att förslaget är mycket dåligt och skulle innebära inskränkningar av meddelarfriheten där den behövs som bäst. n Advokaten Nr 7 • 2013