Advokaten 1
Debatt I vilken mån är advokats skyddad genom I A
dvokaten nr 5/2013 förs i en artikel en diskussion om advokats tystnadsplikt. Advokaterna Peter Althin och Johan Eriksson lämnar vissa synpunkter i frågan. En anknytande fråga som sällan diskuteras är om och i så fall i vilken mån en advokats tystnadsplikt är skyddad genom straffrättslig sanktion. Den frågan har nog störst betydelse för advokat som är försvarare i brottmål. Det anser Allan Stutzinsky. J Allan Stutzinsky. K har nyligen beslutat att inte väcka åtal mot en advokat som spridit uppgifter för vilka tystnadsplikt enligt god advokatsed ansetts föreligga. JK skriver emellertid följande: ”Enligt 8 kap. 4 § första stycket andra meningen rättegångsbalken är en advokat skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta. En överträdelse av denna tystnadsplikt kan beivras enligt vad som föreskrivs i 20 kap. 3 § brottsbalken om brott mot tystnadsplikt.” Jag har som försvarare för kollegor sett den skrivningen förut från JK och från åklagare som JK förordnat att föra åtal. Jag ifrågasätter om den är korrekt. EN ADVOKAT ÄR INTE BUNDEN av förundersökningssekretess. Av god advokatsed följer att en advokat trots detta har, i vart fall i stor utsträckning, tystnadsplikt beträffande information som hos polis och åklagare omfattas av förundersökningssekretess. Detta är ett förhållande som kan försvåra egna utredningsåtgärder så länge polisutredningen pågår. Om någon röjer en uppgift som han bland annat enligt lag är skyldig att hemlighålla kan brott mot tystnadsplikt enligt bestämmelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken uppkomma, varvid straffskalan sträcker sig från böter till fäng46 else i ett år. Den regeln är emellertid enligt sin lydelse inte tillämplig om gärningen ”eljest är särskilt belagd med straff”. Om en advokat bryter mot ett av åklagare eller domstol bestämt yppandeförbud uppkommer ansvar enligt 9 kap. 6 § rättegångsbalken, varvid straffskalan endast innehåller böter. Om yppandeförbud bestämts innebär subsidiaritetsregeln i 20 kap. 3 § brottsbalken att bestämmelsen i rättegångsbalken har företräde. Det kan tyckas egendomligt att en advokat som röjer en uppgift som han är skyldig att hemlighålla kommer lindrigare undan om yppandeförbud föreligger än om så inte är fallet. Den slutsatsen bygger emellertid på att en advokat skulle vara bunden av två var för sig straffsanktionerade tystnadplikter. Det är dock långt ifrån självklart att så är fallet. I 8 kap. 4 § rättegångsbalken föreskrivs, som JK anger, att advokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta. Hänvisningen i 20 kap. 3 § brottsbalken till tystnadsplikt enligt lag skulle i och för sig ha kunnat omfatta bestämmelsen i 8 kap. 4 § rättegångsbalken, förutsatt att rekvisiten för tystnadsplikt hade återfunnits i den bestämmelsen. Nu är emellertid så inte fallet. Bestämmelsen i 8 kap. 4 § rättegångsbalken hänvisar i sin tur vidare till tystnadsplikt som följer av god advokatsed. Vad som närmare bestämt utgör god advokatsed anges varken i lag eller förordning. Inte heller definieras god advokatsed i några myndighetsbestämmelser. God advokatsed bestäms och utvecklas självständigt av Advokatsamfundet. ADVOKATSAMFUNDET ÄR INGEN myndighet och saknar rätt att utfärda myndighetsbestämmelser. Associationsrättsligt anses Advokatsamfundet utgöra en så kallad offentligrättslig korporation, som i viss mån styrs av offentligrättslig normgivning, främst av vissa bestämmelser i rättegångsbalken. Dessutom finns beträffande Advokatsamfundet offentlig insyn och ett visst offentligt inflytande – framförallt över disciplinverksamheten. Trots dessa förhållanden måste Advokatsamfundet anses utgöra en från statsmakten fristående sammanslutning. Någon offentlig finansiering finns inte. Det saknas möjlighet för lagstiftaren att till den typen av sammanslutningar överlämna uppdrag att definiera ett straffbart område. Utarbetandet av etiska uppträdanderegler för advokater syftar ytterst till att det i Sverige skall finnas en advokatkår som kan åtnjuta stort förtroende från allmänheten; klienter och potentiella klienter. De vägledande regler om god advokatsed som har anAdvokaten Nr 7 • 2013