Nöjesnytt Kalmar 1
I höst ger sig idel ädel svensk rockadel ut på ge
mensam turné; det handlar om inga mindre än Mikael Rickfors, Pugh Rogefeldt och Dan Hylander och den 11 november kommer de till Sandra i Kalmar. F örra sommaren gjorde herrarna Mikael Rickfors, Mats Ronander och Dan Hylander en bejublad turné tillsammans under namnet RRH. Turnén följdes av en uppmärksammad och synnerligen sevärd dokumentär och många hoppades naturligtvis på en fortsättning av samarbetet. Förhoppningarna infrias nu, med den skillnaden att man bytt ut ett R mot ett annat – Pugh Rogefeldt har nämligen ersatt Mats Ronander. Likväl är det tre av Sveriges största artister, och ett gediget stycke rockhistoria, som nu ställer sig på scen tillsammans för första gången. Med låtar som Vingar, Vart Tog Alla Vilda Kvinnor Vägen, Tender Turns Tuff, Guldgruvan, Hog Farm, Aftonfalkar, Gullvivor, Mitt Bästa För Dig, Skuggor i Skymningen och Små Lätta Moln i det gemensamma bagaget kan årets upplaga av RRH bli något alldeles extra. För Rickfors och Rogefeldt är det första gången de jobbar ihop sedan supergruppen Grymlings regerade på listorna under 1990-talet, medan minstingen i gänget, Hylander, i dagarna släpper ett helt nytt album. När Nöjesnytt når den alltid lika sympatiske Hylander, är han på väg ”ut på vägarna, som vanligt”, som han uttrycker det. Jag förmodar att förra vändan ni gjorde gav mersmak, även om ni bytt ut ett R mot ett annat? –Ja, men verkligen. Tyvärr har det har varit lite stökigt av olika anledningar, men är glada att Pugh är med på tåget. Vi skulle egentligen ha börjat turnén redan i somras, men det blev lite dubbelbokningar och annat. Istället tog vi sommaren som en lite uppmjukning, med lite strögig och så kör vi igång nu på allvar under hösten. SVT gjorde ju en väldigt fin dokumentär om förra turnén. Vad har den betytt för er? –En hel del. Vi är väldigt tacksamma för att SVT bränner hela sin nöjesbudget på Melodifestivalen, det gör att de är tvungna att sända den i repris hela tiden, haha. Dokumentären var ett väldigt bra avstamp som nu har lett fram till det här. Från början var det tänkt att det skulle vara ett 90-minutersprogram med mer fokus på musik, men man valde att dela upp det i en intervjudel och en med mer musik och det tycker jag blev väldigt bra. Är dynamiken annorlunda nu när Pugh är med? –Ja, det blir det ju alltid när man byter någon, men jag tycker det har fungerat fantastiskt bra. Vi känner ju varandra sedan gammalt och klickar. Jag tror aldrig jag varit med om så god stämning någon gång faktiskt (skratt). Det är väldigt prestigelöst, vilket jag gillar, utan att någon mesar till sig. Är ni överens när det gäller låtvalet? –Ja, det tycker jag nog. Men om exempelvis Pugh tycker att jag ska köra någon av mina låtar som jag inte är så sugen på så får han köra den själv (skratt). Det tycker jag är en schysst deal. Alla har sina personliga val, samtidigt som vi har favoriter hos de andra och då får man göra en avvägning. Vissa låtar ”måste” man ju spela, det bagaget blir man inte av med och det är inte så konstigt. De låtarna är som en sorts varumärken som man får leva med, men det är sannerligen ett angenämt bekymmer. Det hade varit värre om det varit tvärtom. Är det någon gemensam platta på gång? –Vi har pratat om det, men inte fattat något beslut. Men det är klart att i förlängningen vill man ju ha några gemensamma låtar också och inte bara står och sjunger sina egna. Om det sen blir en singel, en EP eller ett album vet jag inte. Vi har skrivit en del ihop, framför allt jag och Mikael, och jag är säker på att vi skulle kunna skriva tillsammans alla tre. Det innebär i alla fall att du ser en framtid för den här konstellationen? –Absolut. Även om vi alla har våra egna karriärer också, och andra åtaganden, så är jag helt övertygad om att vi kommer fortsätta spela ihop. Det blir roligare turnéer på det här sättet, man blir inte lika ansvarstyngd som när man är ute själv. Dessutom är det för roligt att spela tillsammans med Mikael och Pugh för att jag skulle vilja släppa det. ■ TEXT: OLA KARLSSON _ Q|MHVQ\WW