Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren Om läpparnas bekännels
e och den kommersiella verkligheten den senaste tiden har en infekterad och tämligen förvirrad debatt ägt rum i frågan om det var rätt att säga upp den militära samarbetsöverenskommelsen med Saudiarabien och om formerna för denna uppsägning. I frågan om Sverige ska exportera krigsmateriel till diktaturer som allvarligt kränker mänskliga rättigheter finns det uppenbarligen olika uppfattningar. En utredning kallad KEX arbetar för närvarande med att skärpa exportkontrollen av krigsmateriel till länder som inte är demokratier. Ett betänkande väntas snart. Några rättsliga utgångspunkter på frågan är följande. Huvudprincipen är att vapenexport inte är tillåten. Men enligt lagen om krigsmateriel kan undantag medges förutsatt att det finns säkerhets eller försvarspolitiska hänsyn som talar för sådan export och den inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Enligt förarbetena till redan nu gällande regler bör tillstånd inte lämnas för export av krigsmateriel till länder där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter uppges vara ett centralt villkor för att tillstånd ska kunna beviljas. Vad gäller vapenexport till Saudiarabien torde säkerhets eller försvarspolitiska hänsyn inte med fog kunna åberopas. Däremot finns det mycket starka ekonomiska intressen. Ty Saudiarabien har pengar. Mycket pengar. Förra årets export av krigsmateriel till Saudiarabien uppgick i och för sig endast till närmare 340 miljoner kronor. Men, under de senaste fem åren har Sverige exporterat krigsmateriel bara till Saudiarabien för över 5 miljarder. Vapenindustrin i Sverige omsätter många miljarder och sysselsätter tusentals personer. Att Saab, Hägglunds, Bofors, FFV, Kockums och Volvo har starka intressen i denna export är uppenbart. Saab, som står för nära 60 procent av den svenska krigsmaterielexporten, var för något år sedan för övrigt det 31:a största vapenproducerande företaget i världen. Svenskt näringsliv har, ivrigt påhejat av Kinberg Batra och Dagens industri, argumenterat starkt för att överenskommelsen skulle förlängas. Man har bland annat hävdat att svensk exportindustri skulle komma att skadas och 4 att en uppsägning av överenskommelsen skulle göra att Sveriges röst i denna viktiga del av Mellanöstern allvarligt skulle försvagas. En diskussion av MRproblematiken verkar man vilja undvika. Detta reser frågor om synen på mänskliga rättigheter i allmänhet, men också hur företagen förhåller sig till de policydokument som flertalet av de stora företagen har upprättat och inte sällan åberopar. Detta väcker frågor om näringslivets samhällsansvar i vid mening. oecd lanserar i dagarna ”The Trust and Business Project”. Detta syftar till att överbrygga avståndet mellan uppställda affärsregler och deras reella tillämpning. Nästan alla stora exportföretag har idag omfattande etiska regelverk och uppförandekoder i syfte att förhindra korruption, barnarbete och andra beteenden som strider mot mänskliga rättigheter. OECD:s projekt ska identifiera hur företagens ”corporate governance”regelverk kan stärka deras förmåga att göra affärer med integritet och utan att etikreglerna åsidosätts. OECD har under åren tagit fram ett stort antal ramverk för näringslivet i syfte att stärka företagens samhällsansvar, att motverka korruption och att respektera mänskliga rättigheter. OECD:s Guidelines for Multinational Enterprises är ett sådant exempel. De reviderades 2011 bland annat som ett resultat av att FN samma år antog Guiding Principles on Business and Human Rights. Dessa principer bygger på de välkända Ruggieprinciperna, uppkallade efter professor John Ruggie som var FN:s generalsekreterares speciella rapportör för företag och mänskliga rättigheter. Internationella deklarationer och konventioner om mänskliga rättigheter vände sig ursprungligen endast till stater. Med tiden har det blivit uppenbart att företag och organisationer också bär ett stort ansvar för upprätthållandet respektive åsidosättandet av mänskliga rättigheter med åtföljande stora konsekvenser för människor och samhällen. Den av nobelpristagaren Milton Friedman formulerade principen om att ”the business of business is business” saknar i vår tid all legitimitet. Samtidigt som den internationella handeln på senare år starkt bidragit till att Advokaten Nr 3 • 2015