MIN HUND I samma veva började Marcus fundera på d
et där med föryngring. Hundar lever som bekant inte för evigt de heller, även om Acke än i dag som tolvåring klarar flera timmars eftersök (även om han inte gör många knop dagen efter). 2008 hittade Marcus Iggy på en annons. Välmeriterade föräldrar där också och första jaktprovsettan togs när Iggy var två. – Egentligen har jag nog skjutit fler älgar för Iggy än för Acke, eftersom inkallningen fungerar så mycket bättre. Det hjälpte inte att jag släpade med Acke på raggarträffar, han kan stå och skälla på en och samma älg en hel dag utan att bry sig om vad husse säger. Iggy kan jag kalla in och släppa på nytt. Tyvärr drabbades Iggy av prostatabekymmer och opererades senare för perinealbråck, vilket lade grunden till tredje jämthunden Atlas något tidiga debut i älgsammanhang. Atlas är idag snart två år gammal och visade framfötterna redan som åtta månaders valp samt vid älgjakten i Norrland 2014. – Det var nog lite tidigt, men berodde på att Iggy blivit dålig. Och eftersom jag blev jaktprovsdomare 2009 tyckte jag mig kunna se på Atlas att han kunde bli bra. Och det började bra. Det blev ingen älg i Norrland i september, men väl hemma i skogarna kring Ulricehamn. – Första dagen sköt jag en ko. Andra dagen en tjur. Sen vilade Atlas onsdag och torsdag och så sköt jag ytterligare en ko på fredagen. Men sen upptäckte Marcus att Atlas börjat bli trång i söket. Något var fel. Atlas var inte sugen längre. – Jag insåg vad det var när vi gjorde ett eftersök på en kalv. Han skötte sig exemplariskt ända tills jag lyfte bössan, då gick han och ställde sig bakom mig. Kunde det vara så att allt skjutande där i början gjort Atlas osäker? Marcus bestämde sig för att prova att låta Atlas hitta älgar utan att någon skjuter. – Det verkar som om det fungerar. Tre jämthundshanar bor på Kilagården. Och vorstehtiken Cizzi, tre år. Vad var det som hände? – Mellan 2009 och 2014 ägde och drev jag Väla Kursgård, berättar Marcus. Dit kom Vorstehklubben varje år för att träna sina hundar. När han fick se hundarna simma 100 meter tvärs över en sjö, sätta sig ner och vänta på husses direktiv och sedan gå rakt på och hämta den skjutna truten, då blev Marcus imponerad. – Vorstehn är ju en ”Första dagen sköt jag en ko. Andra dagen en tjur. Sen vilade Atlas onsdag och torsdag och så sköt jag ytterligare en ko på fredagen.” stående fågelhund, men den apporterar, spårar, kan stöta upp ett vildsvin och skälla ståndskall, det är en allroundhund helt enkelt. Och att jobba med en vorsteh skiljer sig från att jobba med en älghund, det märkte han snart. – Man måste kunna göra mycket mer med en vorsteh, säger han och ger Cizzi kommandot ”här”. Hon stannar upp, riktar uppmärksamheten mot husse, tassar glatt fram och sätter sig graciöst vid hans sida. – Det är alltid roligt med något nytt, vorsteh var en helt ny typ av hund för mig, det är kul att få vidga sina vyer. Med Cizzi har jag fått något att bita i igen, jag är återigen helt grön. Och självklart har Cizzi fått göra sitt första jaktprov. Med ett andrapris som resultat, något som husse helt och hållet tar på sig själv. – Hon har definitivt något i sig, med en rutinerad fågeljägare hade det blivit ett förstapris, det är jag säker på! Men det ska nog gå, vi hinner nog. Och under tiden har Marcus sett till att plantera in fasaner på sina marker så att det kan bli gott om tillfällen till övning. Text: Tina Hjort Svensson Foto: Boel Ferm 72