STT 1
20 STT Vecka 26 onsdag 27 juni 2018 Ingmar Bergma
n 100 år Det har varit svårt att undgå all massmedial information om att Ingmar Bergman skulle ha fyllt 100 år i år. Från all världens nyhetsbyråer och tv-stationer har har den strömmat in. Frågan är om läsarna i Kinds härad tycker att han är tillräckligt intressant för att det skulle motivera några rader om honom? Självklart är han det. Han har alltid varit en spännande person. Det är inte orealistiskt att påstå att alla svenskar vet vem han är? Han är världsberömd inte bara i Sverige, utan i hela världen. Och har varit så länge. 1955 – 1958 bodde jag i London. Jag var elev på R.A.D.A.- den berömda teaterskolan i London - jag skulle bli skådespelare. I skådespelarkretsar i London talades det mycket om det svenska geniet Ingmar Bergman redan då och jag kunde nog som svensk gotta mig lite åt hans berömmelse? En av hans första filmer var ”Gycklarnas afton”. Den gick för fulla hus på en biograf i West End. ”Köerna ringlade sig runt hela kvarteret”. Det var kul att höra Hasse Ekman och Harriet Andersson, Åke Grönberg och Gudrun Brost prata svenska inför begeistrade engelsmän! Som med alla berömda människor skvallrades det inte bara positivt, utan även en hel del mindre smickrande. Skvaller tycks vi aldrig kunna undvika! Stor makt redan då Men det är beklämmande hurusom väldigt många människor hellre tar fram det negativa i skvallret än det positiva? Jag vet inte hur många gånger jag har hört skådespelare ondgöra sig över hur demonisk, hysterisk, elak Bergman var? Detta från skådespelare som kanske sett sig förbigångna - bittra gamla aktörer vid stambordet på Operabaren vars högsta drömmar en gång har varit att få jobba med honom. I början av 1960-talet medverkade jag i en film som hette”Siska” och som regisserades av Alf Kjellin, en svensk skådespelare och regissör som hade vissa framgångar i Hollywood. Harriet Andersson och Lars Ekborg spelade huvudrollerna. Mina få scener spelades in i ateljé på S.F. i Råsunda. Bergman höll på med en annan film i en annan ateljé. När slutscenerna till ”Siska” skulle spelas in begärde Bergman att få se vad ”vi” hade åstadkommit. Han hade stor makt redan då. Han var inte nöjd. Sade ajö och tack till Alf Kjellin och tog själv över regin. Då hade jag redan gjort mitt. Det var enda gången som jag ”jobbade” med Ingmar Bergman! Integritet och auktoritet Jag har alltså ingen erfarenhet av att arbeta med honom och heller ingen anledning att tycka vare sig det ena Årets upplaga av Sommarboken har dragit igång för alla lässugna sommarlovslediga. FOTO: YLVA HIDENG Boksommar för lässugna KIND Kultur i Väst tillsammans med biblioteken vill locka barn till läsning under sommarlovet. Projektet heter Sommarboken. Stellan Skarsgård och Fredrik Ohlsson i Dramatens lunchrum. eller det andra. Jag har suttit vid hans bord i Dramatens lunchrum och roat lyssnat till hans historier om Laurence Olivier som han träffade när han satte upp Hedda Gabler i London. Sir Laurence erbjöd Bergman att bo hemma hos honom och han tyckte inte att han kunde tacka nej till en inbjudan från denne världsdramatikens störste skådespelare, men efter en natt tackade han för sig med motiveringen att han hade fått en förskräcklig hosta och inte ville störa nattsömnen för Sir Laurence! Till oss i lunchrummet sa han ”jag kunde inte bo där, det var så jävla skitigt sörrö!” Det var ingen tvekan om att han hade en integritet och auktoritet som fick hans omgivning att darra. ”Nu ska vi ha kul” Vi spelade ”Romeo och Julia” på Dramatens stora scen. Före ställningen skulle just börja. Några av oss som skulle in satt på bänkarna och småpratade. Då kom Bergman. Han gick mycket energiskt. Halvsprang. Med ett stort skratt sade han ”nu ska vi ha kul!” och så försvann han ner i sin loge. Han lyckades på den halva minut som det tog för honom att susa förbi en grupp koncentrerade skådespelare få dessa att dels darra och dels spricka upp i fåniga lite lismande leenden mot ”Mästaren”! I ett huj förändrades atmosfären från avspänd till spänd. Jag spelade Montague och hade en liten monolog i första akten som jag lyckades hacka sönder till obegriplighet. Tankarna fladdrade. Jag kunde inte förtränga Bergmans närvaro i salongen. Vi bodde grannar en tid på Karlaplan i Stockholm. Då sågs vi lite då och då. Men det var inte så att jag stannade och började prata med honom. Aldrig. För det mesta nickade vi FREDRIK OHLSSON till varandra. Så som bekanta i samma kvarter gör. Ville han prata så får han stanna och visa det tänkte jag för jag ville inte bryta mig in i hans integritet: den oskrivna lagen. Synbarligen stolt Vi stod i kön till kassan på ICA en dag. Min dotter Maria, Bergman och jag. ”Detta är min dotter Maria” sa jag. ”Ja ha,” sa han och plockade fram en pocketbok från stället bredvid tidningarna. ”Och den här boken har min dotter skrivit,” sa han och räckte den till Maria. ”Den får du av mig,” sa han. Hans leende var varmt och han var synbarligen stolt över sin dotter Linn Ullman, vars bok hade fått lysande recensioner. ”Det var trevligt att träffa din dotter Fredrik”, sa han. ”Tack,” sa jag. ”Hon blev glad över DIN dotters bok.” Det var allt som behövde sägas. Varför skulle jag lägga till en onödig mening bara för att kunna kalla honom vid förnamn? Vi visste ju ändå vilka vi var. P.S. Om det här lilla kåseriet händelsevis läses av någon som är under femtio år, så rekommenderar jag denna person att googla på följande namn: R.A.D.A. London, Hasse Ekman, Harriet Andersson, Åke Grönberg, Gudrun Brost, Alf Kjellin, Lars Ekborg, Laurence Olivier, Linn Ullman samt ”Montague” och Romeo och Julia! Det blir intressant läsning för den vetgirige och kunskapstörstande. Du kan för säkerhets skull även googla på Fredrik Ohlsson som avslutar med en hälsning till er alla i Kinds härad. KYRKOGÅRDSVANDRING I TRANEMO TRANEMO I den mest underbara sommarkväll var det dags för den tredje kyrkogårdsvandringen i Tranemo. Uppskattningsvis mellan 60 och 70 personer kom för att få höra om tidigare bybor och deras livsöden. Bertil Olsson och Elisabet Haarala från hembygdsföreningen berättade om olika personer. Vi fick höra om den mycket intressante prästen i Tranemo, Anders Elgqvist och hans liv från Drängsered via missionärsäventyr i Kina till lantlig prästtillvaro i Tranemo. Den för födande kvinnor så viktiga barnmorskan presenterades: Amanda Liljedahl från Tostarpsgatan. Många människor kom till världen med hjälp av denna kraftfulla och kunniga kvinna. Riksdagsman Ragnar Svenningssons liv och gärning presenterades också liksom flera andra personer. Intresset var stort och de som samlats tyckte att de haft en givande och meningsfull kväll med mycket ny kunskap. Det är en stor del av det tidigare Tranemos historia, som ligger bland våra avlidna. Det är intressant att återuppliva den och koppla dessa människors gärning till det lokalsamhälle vi lever i idag. För spåren finns! Inskickat av ELISABET HAARALA – Sommarboken arrangerar vi för att barnen ska motiveras att läsa även då de har sommarlov. Det är helt kravlöst, man behöver inte redovisa något. Vi hoppas att de ska tycka att det är lustfyllt att läsa och därför uppmuntrar vi till det, säger Mary-Ann Hansson, barnbibliotekarie på Svenljunga bibliotek. Det är i samarbete med Kultur i Väst som både Tranemo och Svenljunga bibliotek valt att köra sommarboken. Träffarna sköter varje bibliotek för sig och de väljer också själva hur de vill lägga upp dem. Alla barn i låg- och mellanstadiet är välkomna. Det blir olika aktiviteter vid tre olika tillfällen i sommar, som fika, pyssel och så boktips förstås. YLVA HIDENG ylva@stthuset.com INSKICKAT