Advokaten 1
Praktisk juridik Det främsta äganderättsproblemet
i dag – som enligt min uppfattning rör så kallade överregleringar – omfattas inte av regeringsformens skydd. domstolens praxis rörande äganderätten fullkomligt exploderat. Den främsta nyheten rör hur man har sett på egendomsbegreppet och att alltfler förhållanden av ekonomisk natur har ansetts som skyddsvärda och som egendom. Genom denna domstolspraxis får vi en uppfattning om hur många europeiska stater som i realiteten lever upp till viktiga rättsstatliga krav och principer. ÄGANDERÄTTEN I REGERINGSFORMEN I DAG Mina erfarenheter som doktorand var med andra ord att det som den ena dagen upplevs som främmande och utsiktslöst i en juridisk argumentation nästa dag är hårdvara inför en domstol (även om det är inför Europadomstolen som argumenten framförs med störst framgång). Det svenska skyddet för äganderätten i regeringsformen som det har kommit att utvecklas har i någon mån påverkats av konventionens reglering av detsamma, även om de respektive skyddsregleringarna inte liknar varandra så särskilt mycket. (Tilläggsprotokollet kompletterar i mångt och mycket regeringsformens skydd materiellt sett.) Påverkan har därför främst avsett hur vi uppfattar och ser på ett konstitutionellt äganderättsskydd: Det är något levande och praktiskt gångbart och inte att likna vid en papegojas pladder. (Många vet vem jag syftar på: Vilhelm Lundstedt (1882–1955), professor i juridik och företrädare för den så kallade Uppsalaskolan.) Det handlar om jordnära saker och för människor (eller företag!) vardagliga ting. Om man ska få bo kvar i sitt hus. Om ersättning ska utgå vid osedvanligt tunga regleringar. Omfattningen av innehållet i en upphovsrätt. Reglering av skogsbruket. Gränserna för allemansrätten och strandskyddet. Etcetera. Regeringsformens äganderättsskydd har dock inte haft samma 48 praktiska betydelse som Europadomstolens äganderättsskydd har haft. Det finns därför få svenska prejudikat som enbart rör detta skydd. I förarbetena lyser det också ofta med sin frånvaro och det får därför sällan någon reell praktisk betydelse. Mycket beror till stor del på den svenska rättighetstraditionen (eller snarare avsaknad av en sådan) och hur den svenska grundlagen har tolkats och fått betydelse i praktiken. Den dynamiska tolkningen som används av Europadomstolen gäller inte heller för den svenska grundlagen till fullo. Även om lagstiftaren numera anger att rättigheterna i 2 kapitlet ska få fullt genomslag i praktiken, vilket torde inkludera skyddet för äganderätten. Det främsta äganderättsproblemet i dag – som enligt min uppfattning rör så kallade överregleringar – omfattas inte av regeringsformens skydd. Reglering av lös egendom (som till stor del utgörs av näringsrättslig reglering och som drabbar företag) omfattas inte alls av regeringsformens äganderättsskydd. För många praktiker som jag kommer i kontakt med är detta obegripligt. När vi talar om ett konstitutionellt äganderättsskydd i Sverige blir det därför ofta med utgångspunkt i hur konventionen ska tilllämpas och förstås och vilka begränsningar som ställs däri på regleringar eller dylikt. Regeringsformen hjälper många gånger alltså inte till. Ett dagsaktuellt exempel på detta är förslaget om att reglera vinster i välfärden (SOU 2016:78). Genomförs förslaget riskerar många företag att gå omkull eller att deras möjligeter att driva en verksamhet vidare kraftigt beskärs. Stora ekonomiska värden står på spel för många företag. Det rör sig inte om någon form av expropriation utan värdena försvinner med en ”enkel” reglering om vinstförbud med mera. I ett yttrande som jag skrev bilagt ett av remissvaren till utredningen skrev jag avslutningsvis: ”Ytterst handlar det om hur mycket en ny regering kan ändra de förutsättningar (ekonomiska spelreglerna) för vissa företag som en tidigare regering har skapat genom att liberalisera en marknad. Mycket är förstås politik. Men, som detta yttrande har avsett att visa, finns det juridiska skyddsmekanismer som sätter gränser för hur mycket som kan justeras, utan att förenligheten med konventionsrätten kan ifrågasättas.” DEN KONSTITUTIONELLA RÄTTENS BETYDELSE FÖR DEN PRAKTISKA JURIDIKEN I undervisningen i ämnet konstitutionell rätt på termin 1 möter vi lärare många gånger unga och ganska gymnasiala studenter. Många av dem har svårt att greppa materialet på terminen som huvudsakligen består av regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsförordningen, Europakonventionen och EU-konstitutionell rätt. Ämnet upplevs som teoretiskt och nära liggande statsvetenskapen. Detta till trots att ämnet i dag byggs upp av rättspraxis från både nationella och europeiska domstolar och att det finns många andra rättskällor att arbeta med, vilket borde ge de blivande juristerna en god uppfattning om vad saken gäller. Problemet är att undervisningen i någon mån också kräver att man har en förståelse för vilken juridik som ryms ”under” de konstitutionella frågorna, vilket alltså studenterna på terminen ännu inte har. De kan ingen polisrätt, skatterätt, familjerätt eller dylikt ännu. Det blir med andra ord ett kunskapsglapp för dem vilket vi lärare många gånger får fylla ut för att öka deras förståelse och intresse för konstitutionell rätt. På fördjupningsnivå finns inte detta glapp – studenterna har ju nästan gått klart hela utbildningen vid tidpunkten för fördjupningskurser – vilket gör att Advokaten Nr 4 • 2017