Advokaten 1
Praktisk juridik förståelsen för till exempel rät
tighetsjuridikens praktiska betydelse blir desto större. Även intresset ökar. Jämför vi med hur ämnet såg ut på mitten av 1980-talet (vilket råkar vara tidpunkten för mina egna juridikstudier) var förhållandena helt annorlunda. Vi arbetade inte med lagtexten i någon vidare mån, vi hade få rättsfall att förhålla oss till och lite rättskällor överlag som förklarade innebörden av lagtexten för oss. Att frågorna skulle vara behandlade i domstol var något helt otänkbart till och med. Närheten till statsvetenskapen fanns där mer än någonsin. Och kunskapsglappet om underliggande lagar – se ovan – fanns också. Frågor om juridisk metod inom ämnet konstitutionell rätt (som för övrigt hette statsrätt) var inte heller föremål för vidare studier. Med facit i hand från mina egna erfarenheter är det nästan underligt att undertecknad fick upp ett sådant stort intresse för rättsområdet. Den stora skillnaden för dagens juriststudenter är att det faktiskt finns en ”marknad” efter examen för dem med intresse för konstitutionell rätt. Den fanns inte ”förr i tiden”. De som arbetar praktiskt möter med andra ord detta rättsområde i allt högre grad. Till stor del beror det förstås på EU-medlemskapet som inneburit att förvaltningsrätt (och även kommersiell förvaltningsrätt) ökat markant i betydelse. Det är många svenska myndigheter som har att genomföra EU-rätten och i dessa situationer (vare sig det rör sig om skapandet av nya myndighetsföreskrifter eller beslut som myndigheter fattar på grundval av egna föreskrifter eller andra regler) blir ofta konstitutionella invändningar från en enskild eller en juridisk person relevanta: Finns det rättsligt stöd i 8 kap. regeringsformen för myndigheten att föreskriva om de regler som är ifråga (jämför kravet på amortering som numera gäller i Advokaten Nr 4 • 2017 avtal mellan banker och låntagare)? Finns det ett så kallat bemyndigande i lagstiftningen (i riksdagens lag och i regeringens förordning) genom vilket myndigheten ges rätten att meddela föreskrifter? Har myndigheten överhuvudtaget lagstöd för att fatta ett visst beslut, eller vilar beslutet på någon annan grund (som ett råd eller dylikt)? Tolkar myndigheten beslutet som är ingripande för den enskilde alltför extensivt? Många gånger medför det EU-rättsliga inflytandet i svensk rätt att regeringsformen förbises och att en myndighet till exempel använder ett bemyndigande på ett sätt som inte var tänkt i syfte att genomföra någon EU-rättslig fråga. Men även tillämpningen av EU-rätten i sig ger ofta anledning till konstitutionella resonemang: Stämmer den svenska rättens genomförande av ett direktiv med själva direktivet? Är genomförandet i enlighet med rättigheterna i EU:s stadga om grundläggande rättigheter? Men det är inte enbart EU-rätten som medverkar till att regeringsformen sätts åt sidan; det allmänna kravet på effektivitet i arbetet med att ta fram föreskrifter påverkar och gör att man hellre får fram föreskrifter snabbt (på myndighetsnivå) i stället för att gå den långsamma lagstiftningsvägen (via riksdagen). Denna fråga borde uppmärksammas och problematiseras mer enligt mig. Den konstitutionella rätten och därmed rättighetsjuridiken har också ökat i betydelse på grund av inkorporeringen av Europakonventionen. Genom konventionen finns det nästan inte något rättsområde i dag som inte kan relateras till denna konvention: I princip samtliga svenska och EU-rättsliga rättsområden kan problematiseras utifrån ett rättighetsperspektiv och därmed också enligt konventionen (som också är viktig för tolkningen och förståelsen av EU:s stadga om grundläggande rättigheter). Därmed inte sagt att det alltid rör sig om konventionsstridiga ingrepp i en rättighet eller ens ett ingrepp i en rättighet. Ofta får jag underhandsbevis på detta från nyutexaminerade jurister som arbetar på byrå eller i domstol. Det går inte att ta miste på att de är upprymda: De får en slags aha-upplevelse när de ser att det som vi enträget påstod under studieåren om till exempel rättigheter faktiskt också går att använda i en verksamhet som till synes inte i första hand ägnar sig åt konstitutionell rätt eller rättighetsjuridik utan som mer präglas av processrätt eller affärsjuridik. Regeringsformen då? Ja den har förstås präglats av det europeiska inflytandet som Sverige sedan 1995 erfarit. Grundlagsreformen 2010 är ett tydligt tecken på detta. Genom reformen stärktes och utökades skyddet av flera rättigheter, domstolarnas självständighet ökade och lagprövningsrätten stärktes. De flesta jurister ser nu betydelsen av vår grundlag och att den bör ha än större praktisk relevans framöver. Värderingar spelar roll och grundlagen skyddar värderingarna, genom att tillkännage dem men också genom att de används i praktiken när svåra beslut och avgöranden ska tas. En fråga framöver är om det måste bli svårare att ändra grundlagens mest centrala skrivningar som skyddar rättsstaten och demokratin. I dag är det enligt min uppfattning alltför lätt att ändra innehållet i regeringsformen. Karin Åhman Fotnot: När denna text var färdigskriven såg jag att advokat André Andersson blivit hedersdoktor vid juridiska fakulteten, Stockholms universitet. En central del av motiveringen för detta var att advokaten ifråga främjat samverkan mellan det praktiska yrkeslivet och den juridiska forskningen. 49 Den stora skillnaden för dagens juriststudenter är att det faktiskt finns en ’marknad’ efter examen för dem med intresse för konstitutionell rätt. Den fanns inte ’förr i tiden’.