Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren Yttrandefrihet är mer
än bara en rättighet antisemitismen och antiflyktingpropagandan växte sig på trettiotalet starka i Sverige och i övriga Europa Så sker också idag. Likheterna mellan dagens läge och situationen då är påtagliga. Historiska paralleller är ibland farliga. Men stundom är de så slående att de kan fungera som viktiga signaler om annalkande faror. Låt oss se på några talande fakta. På trettiotalet liksom idag såg vi många ansträngda ekonomier och stor arbetslöshet. Motsättningarna, särskilt i Europa, medförde massiva flyktingströmmar. Då, liksom idag, misstänkliggjordes flyktingar. Då, liksom idag, var mytbildningen omfattande. Ett för svenskt vidkommande bedrövligt dåtida exempel är den så kallade Mota Moses i grind-kampanjen som inleddes 1938. Den riktade sig mot de tyska och österrikiska judar som flytt till Sverige efter Kristallnatten. Nazisterna bedrev genom möten, föredrag, flygblad, tidningsartiklar och penninginsamlingar en synnerligen aktiv kampanj för att stoppa de judiska flyktingarna. Man gav också ut en skrift betitlad ”Judeinvasionen måste stoppas” och man verkade intensivt för att påverka lagstiftaren i syfte att anta en flyktingfientlig hållning. Känns det igen? Nazisternas studentorganisationer var mycket aktiva i debatten om de judiska flyktingarna. I Uppsala slog man sig ihop med högerextremister. En resolution mot flyktingmottagande antogs. I Lund skedde samma sak med rösterna 342 för att de judiska flyktingarna skulle få stanna och med 724 mot. I uttalandet framhölls ”att en invandring som medför att främmande raselement upptas i vårt folk, framstår för oss som skadlig och inför framtiden oförsvarbar”. Också medicinska föreningen gav nazisterna sitt stöd, liksom Farmaceutiska institutets studentkår. Med rösterna 263 mot 18 vann flyktingmotståndarna. När de danska judarna flydde till Sverige 1943 föreslogs att de skulle sändas till interneringsläger och isoleras från den 6 övriga befolkningen. Tankegångarna känns dessvärre igen och det sätter ett obehagligt perspektiv på dagens debatt. forskaren heléne lööw konstaterar i sin bok Nazismen i Sverige 2000–2014: ”Varken flyktingmotstånd eller antisemitism var på något sätt begränsade till nationalsocialisterna; att vara antinazist var inte nödvändigtvis detsamma som att vara flyktingvänlig.” Bondeförbundet röstade till exempel mot anslag till flyktingarnas uppehälle. Även Svenska Småföretagares Riksförbund stödde kampanjen mot judeinvandringen. Efter andra världskrigets slut förflyttades nazister och fascister ned till underjordens mörka hålor. Man hoppades att de skulle stanna där. Men icke. Med nya sätt att sprida åsikter har brunskjortorna och deras ideologiska kusiner funnit nya plattformar. Idag har dessa krafter fått sitt kanske viktigaste hemvist på nätet. Men även utanför sociala media, har de nu fått ny livsluft och förekommer på alla samhälleliga arenor i Sverige och övriga Europa. I vissa länder är det kriminaliserat att förneka Förintelsen. Så är inte fallet i Sverige. När Nordiska motståndsrörelsen demonstrerar i Falun på 1 maj och skanderar ”Ut med packet” samt utpekar politiker och andra som de ogillar som landsförrädare vilar de i historien. Organisationen förnekar Förintelsen, hyllar Hitler och föraktar den liberala demokratin. Antisemitismen har fått nytt bränsle. Nationalism, främlingsfientlighet och antidemokratiska krafter vinner terräng. I denna miljö har inte bara antisemitismen, utan rasistiska tankegångar i allmänhet, antiromska strömningar, liksom den alltmer utbredda islamofobin fått allt starkare fotfäste. När i dagarna en shiamuslimsk moské brändes ned är det bara ett uttryck för det oreflekterade hat som samhället idag synes rymma. Då, liksom nu, finns dessvärre detta hat inte bara Advokaten Nr 4 • 2017