Kanalen 1
Kyrkspiran nr 2. Vecka 24 2014. En informationsbi
laga från Österåker-Östra Ryds församling Volontärer – våra räddare i nöden Volontärerna i kyrkan är en väldigt värdefull resurs för församlingen. De hjälper oss på olika sätt och stöttar därigenom församlingens verksamheter. Det är ett helt ideellt arbete de utför. Tack vare våra volontärer kan vi göra så mycket mer. tycker det här är en bra och viktig verksamhet där kyrkan kan bidra på sitt sätt. Men vi kan inte lägga ansvaret på volontärerna. Ansvaret ska någon av oss anställda i församlingen ha. Vi kommer bland annat att driva Café-prata-svenska under hela sommaren. Blandade uppgifter Kyrkan vill skapa mötesplatser där människor kan träffas, växa och utvecklas, utbyta tankar med andra och finna en gemenskap. I församlingsarbetet finns ofta en vilja och önskan om att göra mer än vad vi har resurser till. Kort sagt, pengarna räcker inte till allt och vi som arbetar i församlingen har ofta redan fullt upp. Att ta hjälp av volontärer kan då möjliggöra verksamheter som annars inte hade varit möjliga att driva. Alla mår vi bra av att vara behövda. Vi vet att det finns människor som vill göra en insats. – Våra volontärer är en fantastisk resurs, som ger av sig själva och sin tid, säger Kenneth Flood som har varit samordnare för volontärverksamheten, men nu går i pension. Det här är inte helt okomplicerat. Vi behöver volontärerna, men arbetet måste administreras av församlingen och här har det ibland brustit. Därför ändrar vi nu på våra rutiner rent administrativt, för att hantera detta på ett bättre sätt. Värvade volontärer Volontärverksamheten kom igång på riktigt i och med ett projekt som församlingen drev för några år sedan med hjälp av Rolf Gustafsson, pensionerad diakon med erfarenhet av just volontärarbete. Det resulterade i ett antal intresseanmälningar. En av de första var Eva Mörch, som har arbetat inom kommunen. Eva såg genast problemen som invandrare ställs inför med bristande kunskaper i svenska, och hon ville hjälpa till. Eva initierade och byggde upp verksamheten med Café-prata-svenska och Studiestöd och läxhjälp. – Eva är en på många sätt fantastisk eldsjäl, och vi har henne att tacka för den här verksamheten, berättar Kenneth. Jag Volontärerna har många skiftande uppgifter. De finns med på ”Prata-svenskacafé” och ”Studiestöd och läxhjälp” för invandrare som läser på SFI, svenska för invandrare, och gymnasiet. Med volontärernas hjälp får vi också en bättre bemanning i receptionen. Internationella gruppen som har varit väldigt aktiv under många år drivs nästan uteslutande av volontärer. Kyrkkaffet efter söndagens mässa i Åkersberga kyrka sköts av volontärer. Volontärer medverkar ibland på onsdagsmässorna. På andakter och musikstunder på vårdboenden följer ofta volontärer med som medhjälpare. Till tisdagsträffarna kommer ett par volontärer och dukar borden inför lunchen. På träffar och gudstjänster med Gosen finns alltid några volontärer med. Söndagsskolan har drivits av volontärer. – Gosen är en grupp ungdomar som lever med någon form av funktionsnedsättning, berättar Lena Petersson som är ledare för Gosen-gruppen. De är alla konfirmerade hos oss och har gått i en egen grupp som vi kallar Exodus. Två gånger om året har vi en särskild gudstjänst för dem med deras egen konfirmandpräst. De här ungdomarna älskar sin gudstjänst. En speciell grupp utgör alla körsångare. De medverkar i gudstjänster och med sin sång förstärker de ordet och upplevelsen. Tack vare alla våra körsångare bjuds det på många fina – flera högklassiga – konserter i vår församling. Vi har mycket att tacka våra volontärer för! Skulle du kunna tänka dig att bli volontär? Ta i så fall kontakt med Nina Sagovinter, präst eller Marie Engström, projektsamordnare genom växeln 08540 845 00 eller titta förbi. Text: Maria Schrewelius Varför blev du volontär? Margareta Nilsson, volontär i receptionen och vid kyrkaffet i Åkersberga kyrka Kyrkan har alltid funnits där även om jag inte varit särskilt aktiv. Under en period när jag hade det kämpigt sökte jag faktiskt hjälp i kyrkan genom Samtalsakuten. Det var en räddningsplanka, kan jag säga. Sen började jag i ”Skaparro”, för att jag kände att jag behövde komma ut och göra något. När jag fick frågan om jag kunde tänka mig att bli volontär slog jag först bort tanken, men senare när frågan dök upp igen nappade jag – till en början med att stå i receptionen och nu hjälper jag även till vid kyrkkaffet. Det känns roligt att få göra någonting. Det är så många trevliga människor jag får möta. Jag har inte tråkigt en sekund och det ger mig så mycket. Jag har fått så mycket av kyrkan, så det här känns helt rätt för mig. Jag känner uppskattning och tycker att jag gör ett bra jobb. Det blir ett skönt avbrott i min vardag. Curt Riddarström, volontär i receptionen och i Café-prata-svenska Jag tog kontakt med församlingen när pensionen närmade sig, efter 50 års förvärvsarbete. Jag hade då tidigare ingått i en samtalsgrupp i församlingens regi, som tog upp frågan om vad som händer när man går i pension. När man slutar att arbeta förlorar man ofta många kontakter, och det blir en stor omställning. Det jag får ut av att vara volontär här är framför allt den sociala gemenskapen. Här får jag träffa människor, även om det växlar väldigt mycket dag från dag. Jag kan bidra med min kunskap och erfarenhet, och på samma gång tillför det mig något. Det får ju inte bli för mycket – som ett jobb. Jag är här ett par förmiddagar i veckan, och det känns som rätt lagom. Kerstin Harling-Nuss, volontär i Internationella gruppen, Café-prata-svenska och Gosengruppen Jag vill fylla mina dagar med något meningsfullt. Jag är pensionär och har en hel del ledig tid och krafter kvar. Jag kan ge av den tiden – jag får så mycket tillbaka. Det är jätteroligt och lärorikt för mig med. Inte minst Café-prata-svenska – det är så utvecklande. Jag har varit lärare hela mitt vuxna liv, så det här känns helt naturligt. Man blir också delaktig i ett socialt sammanhang och det är viktigt. Den Internationella gruppen gör ett jättejobb, bl a i samband med Globala veckan i november varje år. Gabriel Gerhardsson, volontär i kören Exaudi Jag har en vän som sjunger i kör och visste att jag gillade att sjunga. Hon föreslog att jag skulle hänga på. Jag tog väl inte det där riktigt till mig, men någon gång senare satt jag i bilen och sjöng högt och kände att jag mådde väldigt bra av det. Så jag följde med henne och lyssnade och gillade vad jag hörde. På den vägen är det. Jag kommer från en musikalisk familj och har sjungit i en ungdomskör tidigare, så steget var inte så långt. Jag tycker det är väldigt roligt och det blir en härlig social gemenskap. Det är stort att sjunga då man märker att människor blir berörda av sången. Då känner jag verkligen att det gör skillnad att vi är med i gudstjänst eller på en konsert. Johnny Hansson, volontär på ”Studiestöd och läxhjälp” med specialelever Jag ville göra något och såg annonsen om att kyrkan sökte volontärer och kom på så vis med på Café-prata-svenska. Jag märkte ganska snart att det var några som skulle behöva mer. Vi har några gymnasieelever med invandrarbakgrund, som inte klarar svenskan men förväntas göra samma uppgifter som sina svenska klasskamrater. De behöver extra stöd, men får inget. det finns inga resurser. Det finns asylsökande som inte får någon undervisning över huvud taget. De går bara och väntar på besked och vill inget hellre än att lära sig svenska och komma in i samhället. Jag hjälper också några papperslösa, men det är i huvudsak utanför kyrkan. De behöver hjälp med allt. Jag har efter pensionen arbetat med invandrare i många år i olika sammanhang. Vad de här ungdomarna egentligen behöver är kompisar. De känner i stort sett ingen i sin egen ålder. Jonas, en ung kille som jobbar här i församlingen, är en klippa. Han är ofta med och hjälper till och rör sig bland ungdomarna på torget. Han gör ett jätteviktigt jobb. Kyrkan blir en träffpunkt för de här ungdomarna, men även en plats att få lugn och ro på. Många är trångbodda och får ingen arbetsro hemma. Jag känner ett behov av att hjälpa de här ungdomarna och ett behov av att skydda dem. Det känns bra för mig, och vi har roligt tillsammans. Min insats här ger enormt mycket tillbaka och det håller mig pigg. Grillkväll för volontärerna. Jane Eklund Svensson, volontär i kören Laudate Det är glädjen att få sjunga. Jag tänker inte på sången som en volontäruppgift, men det är klart att man får lägga ner ganska mycket tid. Det är ju viktigt att alla försöker delta på repen och de tillfällen vi sjunger i gudstjänst eller på konsert. Vi gör ju det här tillsammans. Sjunger gör jag för att det är så roligt och stimulerande. Att det blev en kör i kyrkan är väl främst för att kyrkorummet är så härligt att sjunga i.