Sten 4/2015 Innehåll
Sten 4/2015 Ordföranden har ordet – Sjövikstorget
en värdig vinare!
Sten 4/2015 Kort & gott – notiser och nyheter
Sten 4/2015 Stebrottet – Oxåker
Sten 4/2015 Intervju – Ebba Matz
Sten 4/2015 Projekt – Malmö Live
Sten 4/2015 Projekt – Älvsjö torg
Sten 4/2015 Forskning – Limmade fasader
Sten 4/2015 Projekt – Stora torget Barkarbystaden
Sten 4/2015 Porträttet – Elisabeth Rosenquist Said
ac
PORTRÄTTET ELISABETH ROSENQUIST SAIDAC ”Det vi sk
apar i dag ska inte bara gälla oss utan också kommande generationer. Det jag gör är för framtiden. Det är en av mina starkaste utgångspunkter. Som exempelvis natursten, den är beständig.” Bland de ljusa huskroppar na mötte Elisabeth den moderna stadens skala. – Det var ett barnrike i början av 60-talet. När vi flyttade in var balkongerna inte ens klara. Det som är fantastiskt med husen är ljuset, med ljusinsläpp var du än bor. Området bröt mot den gamla Gärdetstrukturen med smågatsten och mycket förgårdsmark. Parkeringsgaraget låg under husen och det var betong överallt. – Många 35 x 35-plattor, klart man präglas av dem. Den dynamiska modernismen har också gett henne en optimistisk bild av stadslivet. Hon har aldrig velat flytta från staden och ville också att barnen skulle växa upp i den. – För mig är staden trygg och hemma. När Elisabeth väl började fundera på arkitektyrket valde hon till slut landskapsarkitekt. Skälet var att det arbetet innehöll en dimension till, det gröna var mer levande. – Just barndomens gröna, det konstnärliga och viljan att skapa goda miljöer för människor har varit min drivkraft. Hon pluggade två år på Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna i Uppsala, sedan tre år på Alnarp i Skåne. I början av 80-talet praktiserade hon på just Tekniska nämndhuset. Hon jobbade med Långholmen och planer på en evenemangsplats, och minns sin färgläggning av en stor bild över hela ön. – Det var andra tider, med pennor och penslar. Jag laverade Långholmen med akvarellfärg. Alla ritningar ritades med tuschpennor och jag skrev examensarbetet med skrivmaskin. E 28 fter examen 1986 började Elisabeth på lilla Landskapsarkitektkontor Bauer & Karon. Det var högkonjunktur. – Vi jobbade med projekt som World Trade Center, Sturegallerian och SAS Frösundavik. Elisabeth är även utbildad detaljprojektör med koll på nivåerna där materialen verkligen möter människorna, i mark- och växtmaterial, galler, lyktstolpar etcetera. – Det är en fördel att även ha arbetet i det lilla. Detaljerna är viktiga för dem som ska bo i områdena. Och det viktigaste av allt, att man ska tycka om sitt närområde. Det gäller att ha förståelse för de boende, att tidigt inleda en dialog och lyssna. I början av 1990-talet kom lågkonjunkturen. – Ena dagen var det fullt upp på kontoret, nästa fanns inte ett enda pågående projekt. Allt hade bromsats. Det enda som levde vidare var infrastrukturuppdragen, ett klassiskt sätt att hålla grytan sjudande genom lågkonjunkturer. Elisabeth fick jobb som arkitekt på Vägverket, med ansvar för Stockholmsregionen, där hon arbetade till 2001. – Det var en rolig period. Jag och mina arkitektkolleger byggde verkligen upp något inom vägarkitektur. Jag träffade fantastiska vägutformare, projektledare och erfarna tekniker. Elisabeth arbetade med många av infarterna till Stockholm, E4:n norr och syd, Väg 73, Värmdövägen, E 18 och Tranebergsbron. När hon senare blev konsult hos Ramböll var hon med om att projektera Norra länken, trafikplats Värtan och Frescati, trafikplats Lindhagen och jobbade som arkitekt och beställarstöd för Förbifart Stockholm, delen Kungens kurva och Lovön. Elisabeth ger platserna och trafikflöden ett uttryck. – Jag har jobbat nästan 20 år med väg 73. Elisabeth kommer närmast från just Ramböll. Hon jobbade 14 år som konsult och enhetschef för en landskaps- och planenhet för Stockholm och Eskilstuna. – Det blev många roliga projekt som Norra Djurgårdsstaden, där vi bland annat gjorde utrustningsprogrammet för stadsdelen. Vårt möte närmar sig sitt slut. ”Stadsträdgårdsmästare” låter trevligt, ett skönt gammaldags ord som har klarat sig från något abstrakt engelskt påhitt. Elisabeth Rosenquist Saidac dröjer vid sin uppgift som hon ser i ett längre perspektiv än bara nästa park, torg eller cykelbana. Hon ser grönskan och staden som ett arv att föra vidare: – Det vi skapar i dag ska inte bara gälla oss utan också kommande generationer. Det jag gör är för framtiden. Det är en av mina starkaste utgångspunkter. Som exempelvis natursten, den är beständig. n
Sten 4/2015 Projekt – Cirkus
Sten 4/2015 Projekt – S:t Nicolai
Sten 4/2015 Stenprisvinnaren – Sjövikstorget
Sten 4/2015 Projekt – Valby vandkulturhus
Sten 4/2015 Krönikan – Björn Schouenborg
Sten 4/2015 Småsten – Branschnyheter
Sten 4/2015 Småsten – Dodekalitten
Sten 4/2015 Ny sten – Biskopsgården diabas
Sten 4/2015 Fråga Kurt & Kai – Leta stensorter, st
ål i sten och skötsel av marmorgolv
Sten 4/2015 Marknaden – Branschannonser
Sten 4/2015 Medlemsregister