Sten 4/2015 Innehåll
Sten 4/2015 Ordföranden har ordet – Sjövikstorget
en värdig vinare!
Sten 4/2015 Kort & gott – notiser och nyheter
Sten 4/2015 Stebrottet – Oxåker
Sten 4/2015 Intervju – Ebba Matz
Sten 4/2015 Projekt – Malmö Live
Sten 4/2015 Projekt – Älvsjö torg
Sten 4/2015 Forskning – Limmade fasader
Sten 4/2015 Projekt – Stora torget Barkarbystaden
Sten 4/2015 Porträttet – Elisabeth Rosenquist Said
ac
Sten 4/2015 Projekt – Cirkus
Sten 4/2015 Projekt – S:t Nicolai
Sten 4/2015 Stenprisvinnaren – Sjövikstorget
Sten 4/2015 Projekt – Valby vandkulturhus
Sten 4/2015 Krönikan – Björn Schouenborg SMÅSTEN ▼
KRÖNIKAN BJÖRN SCHOUENBORG FOTO: PRIVAT Varje sten är alltid ett original J ag har ofta funderat på vart de nya reglerna och standarderna leder oss. Är det mot något bättre? Gör de livet enklare? För vem gör de mest nytta? Svaret är inte enkelt och skiftar från ett tillfälle till ett annat. Vissa regler och standarder gör faktiskt livet enklare för stenproducenter och leverantörer. Har man koll på och deklarerar sin kvalitet enligt riktlinjerna i Europastandarderna så är det väldigt svårt för någon att klaga. Om det mot förmodan – vilket ska understrykas i en sådan här branschtidskrift – ändå blir fel så är det lättare att spåra var problemet uppstod och åtgärda det så att det inte händer igen. Andra standarder är mer för uppköparna, för att säkerställa att rätt kvalitet används för ett visst projekt. Det knepiga är då vilka krav som är relevanta att ställa i olika sammanhang? Vilka krav får man ställa? På mitt jobb är vi väldigt duktiga på att ge råd om relevanta tekniska egenskaper. Estetiska egenskaper, däremot, måste det huvudsakligen vara upp till arkitekterna och köparna att uttala sig om. i dag måste det vara jobbigt att vara arkitekt. Man ska helst ha bra kunskap om vilka stensorter som är lämpliga för olika ändamål, utomhus och inomhus. Det sätter gränser för urvalet. Liksom valet av lämplig ytbearbetning. Sedan kanske man vill ha en särskild stensort som man tycker extra mycket om och menar passar perfekt för just det projektet – ett torg, en fasad eller vad det nu kan vara. Men icke! Det får man inte ställa krav på, för det kallas konkurrenshinder. I alla fall i samband med offentlig upphandling. I vissa länder har man till och med förbjudit att nämna den önskvärda stensorten som referenssten. Man ska beskriva det man vill ha så noga som möjligt och lägga till att det går bra med en likvärdig sten. ”Det går lika bra med selleri”, typ. det känns som att det har gått lite väl långt. Vad är en likvärdig sten egentligen? Har ni funderat på det? Vilken sten är likvärdig den som Harry Martinsson beskriver ifrån Svarta bergen? Vilken sten är likvärdig den, med en alldeles speciell historia och koppling till bygden? Vi väldigt duktiga på att beskriva likvärdighet ur ett geologiskt perspektiv, ända ner till kristallnivå om ni vill, och ur ett tekniskt perspektiv. Jag är säker på att arkitekterna kan göra det lika bra ur ett estetiskt perspektiv men hur sjutton beskriver man likvärdighet när det gäller kultur och historia? Känslan av att till exempel använda det svenska urberget eller kalkstenen som många är uppvuxna med i sina trädgårdsgångar, skol trappor med mera. Får man lov att tänka så? Kanske bör jag i rättvisans namn tillägga att jag ibland tycker att det är mer spännande med exotiska stensorter. Fast är det då inte synd att vi mest använder ”likvärdiga” sådana? Vad är det då för vits? Då är de ju inte så spännande längre. ”Hur sjutton beskriver man likvärdighet när det gäller kultur och historia?” 42 BJÖRN SCHOUENBORG, GEOLOG OCH SENIORFORSKARE VID CBI BETONGINSTITUTET I BORÅS
Sten 4/2015 Småsten – Branschnyheter
Sten 4/2015 Småsten – Dodekalitten
Sten 4/2015 Ny sten – Biskopsgården diabas
Sten 4/2015 Fråga Kurt & Kai – Leta stensorter, st
ål i sten och skötsel av marmorgolv
Sten 4/2015 Marknaden – Branschannonser
Sten 4/2015 Medlemsregister