Göra allt möjligt 1
Göra allt möjligt kultursamverkansmodellen ser på
och arbetar med frågor som rör tillgängliggörande av kultur. Rapporten har fokus på det kulturpolitiska målet att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Det är dock värt att nämna att kulturpolitiken rymmer flera mål och principer, som i sin utformning och tillämpning kan riskera att stå i konflikt med varandra. Det gäller inte minst målet om delaktighet i förhållande till principen om armlängds avstånd, vilken i korthet innebär att politiker enbart på mycket övergripande nivå ska styra vad som får stöd inom de olika konst- och kulturområdena. Konst- och kulturaktörer ska alltså åtnjuta viss självständighet i relation till sina offentliga finansiärer. Myndigheten för kulturanalys ser, på regeringens uppdrag, över den kulturpolitiska styrningens effekter på den konstnärliga friheten. Myndigheten har delat in de övergripande nationella kulturpolitiska målen i tre olika typer av mål: självständighetsmål, delaktighetsmål och samhällsmål. I maj 2020 lämnade myndigheten en delredovisning av sitt uppdrag till regeringen.3 Där beskriver man att styrningen för delaktighet kan få både önskade och oönskade effekter på den konstnärliga friheten. Önskade effekter är sådana effekter som den här rapporten vill bidra till – att fler människor, på en mängd olika sätt, får möjlighet att delta och inspireras i kulturlivet. Oönskade effekter skulle exempelvis kunna vara att konst- och kulturaktörer anpassar det konstnärliga innehållet eller tematiken efter politiska styrsignaler, exempelvis styrsignaler i form av riktlinjer, kriterier, blanketter eller inom ramen för Agenda 2030arbetet. Myndigheten för kulturanalys uppdrag ska slutredovisas senast den 10 juni 2021, och förhoppningsvis kan det ge vägledning om hur vi och andra offentliga aktörer kan balansera de olika kulturpolitiska målen och de olika effekterna på ett bra sätt. Några regioner lyfter i sina enkätsvar att ett ojämlikt kulturdeltagande har att göra med större perspektiv på samhällsutvecklingen, exempelvis socioekonomiska aspekter, som inte kultursektorn själv kan råda bot på. Detta är något som har diskuterats under lång tid på Kulturrådet. Av naturliga skäl påverkas kulturdeltagandet av utvecklingen och politiken inom andra samhällsområden och vi som fördelar stöd till kultur måste försöka sålla i vad kulturpolitiken kan påverka respektive inte påverka när det handlar om delaktighet i kulturlivet. Som nämnts ändras befolkningens kulturvanor förhållandevis långsamt. Detta skulle också, tvärtemot vad man kanske först tänker sig, kunna tas till intäkt för att arbetet med ett breddat deltagande gett resultat; om kulturverksamheterna inte hade arbetat så mycket med frågan hade kulturdeltagandet kunnat vara än mer snedfördelat. Det här är frågor som är värda att titta närmare på, där inte minst den socioekonomiska snedrekryteringen till konstnärliga högskolor behöver belysas mer. Framåtblick utifrån förändrade förutsättningar Med tanke på den stora påverkan som coronapandemin haft på kulturlivet 2020 är det svårt att inte låta coronapandemin ingå i våra reflektioner kring delaktighet. Kulturrådet har under 2020 genomfört många möten, dialoger och seminarier med fokus på informationsutbyte och omvärldsbevakning, och vi kan se att kulturbranschen drabbas hårt – inte bara under 2020 utan för lång tid framåt. När det gäller dialoger har Kulturrådet regelbundet haft dialog med representanter från kultursektorn, regionala kulturförvaltningar runt om i hela landet samt med de kommunala kulturförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dialogerna vittnar om en 3 https://kulturanalys.se/wp-content/uploads/2020/09/politisk-styrning-konstnarlig-frihet-delredovisning-2020-0515.pdf, hämtad 2021-01-20. 15/98