Advokaten 1
Porträtt Tomas Nilsson Fortfarande är varje nytt
uppdrag spännande Hans kompetens som brottmålsadvokat är oomtvistad. Men advokat Tomas Nilsson känner inget behov av att sätta sig själv i centrum. Möt ekobrottsspecialisten och tidigare ordföranden i Advokatsamfundet som efter över 30 år som advokat fortfarande tycker att varje nytt uppdrag är spännande. TEXT: ULRIKA ÖSTER FOTO: TOM KNUTSON A dvokat Tomas Nilsson tar emot i det som en gång har varit hallen i en rymlig våning på Kungsholmen i Stockholm. Här har advokatbyrån Sju advokater sitt kontor, på bekvämt promenadavstånd från Stockholms tingsrätt. De sju advokaterna är i dag i själva verket nio, plus en biträdande jurist. Alla är de verksamma inom humanjuridik, med tonvikt på brottmål. Efter mer än 30 år på byrån trivs Tomas fortfarande både med kollegerna och med arbetet. Att han i början av karriären valde att rikta in sig på straffrätt förklarar han med ett stort samhällsintresse. – När jag läste juridik tyckte jag egentligen att varje juridisk disciplin var spännande. Men straffrätten är intressant också för att den direkt speglar samhället och samhällsfrågor. Och slutligen komponenten att man får träffa många olika människor, säger Tomas Nilsson. Under de senaste åren har Tomas kommit att ägna nästan hela sin arbetstid åt just ekobrott som exempelvis HQ-målet. Det är ett medvetet val, förklarar han. – Det som lockade var faktiskt komplexiteten som finns i dessa mål. Att ta tag i lite större rättegångar och utredningar, förklarar Tomas Nilsson. Att göra det är delvis en juridisk, delvis en pedagogisk uppgift, menar Tomas Nilsson, som betonar att man absolut inte måste vara ”siffernörd” 14 CV l Född 1951 i Skellefteå. l Jur. kand. vid Stockholms universitet 1976. Under utbildningen amanuens i straffrätt. l Tingsnotarie vid Södra Roslags tingsrätt 1976–1978. l Fiskal vid Svea hovrätt 1978. l Jurist vid Kommunaltjänstemannaförbundet. l Anställd hos advokat HansGöran Franck 1980–1986. l Ledamot av Advokatsamfundet 1983. l Kontorsgemenskap med Sju advokater 1986. l Delägare i Sju advokater 1990. l Ledamot av styrelsen för Sveriges advokatsamfund 2004–2011. l Ordförande för Advokatsamfundet 2007–2011. l Integritetsskyddsombud vid Försvarsunderrättelsedomstolen från 2014. för att ge sig på ekobrott. Fokus måste ligga på juridiken, inte på siffrorna. – Det handlar om att från ett väldigt stort material ytterst tillämpa straffrätten. Utredningen måste stöpas ner i rena straffrättsliga frågor och objektiva och subjektiva rekvisit, säger Tomas. Där tycker han att motparten Ekobrottsmyndigheten, EBM, många gånger brister. Vid flera tillfällen har Tomas Nilsson uttalat kritik mot EBM:s utredningar, inte minst i samband med det så kallade Cevianmålet, där samtliga åtalade friades på alla punkter trots en enorm utredning från EBM. – Det fanns i utredningen en brist på koncentration och på brottsrekvisit. Dessutom mängder av överskottsinformation som EBM inte kunde sortera ut, tycker jag, och ovanpå det en dålig presentation av utredningen, påpekar Tomas. tomas nilsson vet att ebm tagit till sig kritiken och säger sig arbeta med dessa frågor. Vissa enskilda åklagare klarar också att behålla ett ordentligt grepp om sina utredningar. Men än är problemen långt ifrån lösta, enligt Tomas Nilsson, som tror att myndigheten skulle behöva lägga ner mycket tid på att internt diskutera metoder och arbetssätt. Tomas befarar att det ibland finns ett mått av prestige bakom EBM:s beslut att ta ärenden till domstol. – När myndigheten har lagt ner stora utredningsresurser och satsat också personellt är det inte så lätt att slå stopp. Då finns det en risk att åklagaren ändå fullföljer och resonerar att ”då får väl domstolen avgöra”, säger Tomas. Även om klienten, som i Cevianmålet, frias får de långdragna utredningarna många gånger svåra konsekvenser för enskilda människor. – Det är oerhört påfrestande för den misstänkte när utredningarna tar så lång tid. Även om man frias, eller det aldrig väcks åtal, kan flera år av ens liv redan ha förstörts, yrkesmässigt, socialt och familjemässigt, påpekar Tomas Nilsson. ett annat uppdrag, som drog mediernas uppmärksamhet till sig, var när Tomas Nilsson under 2012 företrädde en svensk medborgare av rwandiskt ursprung som stod åtalad för folkmord. Det var den första rättegången i sitt slag i Sverige, och väldigt speciell enligt Tomas. Domstolen reste bland annat på syn till Rwanda, och ett antal förhör hölls i Supreme Courts lokaler i Rwandas huvudstad Kigali. Under folkmordet i Rwanda 1994 mördades mer än 800 000 civila, män, kvinnor och barn, huvudsakligen ur folkgruppen tutsi, i en blodig etnisk konflikt. Tomas Nilssons klient misstänktes, och fälldes, för att ha deltagit i fem massakrer och för att ha haft en ledande ställning i blodbadet. – Det var förenat med väldigt stora svårigheter att försöka utreda detta och ta ställning i en brottmålsrättegång, säger Tomas Nilsson. En av de stora svårigheterna rörde hur man skulle värdera bevisningen. Åtalet vilade på muntliga vittnesmål, från kaotiska och skräckfyllda händelAdvokaten Nr 2 • 2016 »