Advokaten 1
Fokus Förhörsteknik » ”Vittnenas utsagor blir mer
nyanserade när alla sakkunniga vittnen sitter med och lyssnar på förhören. Ett vittne säger inte under ett förhör att något är självklart om de andra i rummet vet att det inte är så. Vittnen vill inte inför varandra visa att de inte står på vetenskaplig grund.” Magnus Widebeck Vanligare med sakkunnigvittnen I takt med att samhället blir mer komplicerat blir det vanligare att sakkunniga anlitas som vittnen i alla slags mål, anser flera bedömare. D 42 et är vanligare att tekniskt komplicerade förhållanden behöver förklaras. Då finns ett större utrymme för sakkunnigbevisning, säger Eric Bylander, docent i processrätt. Att de sakkunniga vittnena, som kan vara alltifrån revisorer till hjärtkirurger och brandingenjörer, ofta påverkar utgången i ett mål tycks det inte råda några tvivel om. – Om man har identifierat en fråga där det är befogat att ta in sakkunniga och båda sidor presenterar sakkunnigutredning får det betydelse för hur domstolen eller skiljenämnden värderar den sammanlagda utredningen, säger advokat Bo G H Nilsson. I skiljeförfaranden åberopas ofta ett flertal sakkunniga. De börjar med att presentera en expertrapport. Därefter hörs de om rapporten i ett huvudförhör och ett motförhör. I motförhöret har motpartsombudet tillfälle att minska de sakkunnigas trovärdighet. – Man kan uppnå en hel del genom att påvisa att den sakkunnige har valt att göra antaganden som är gynnsamma för uppdragsgivaren. Och att andra antaganden skulle ha givit ett annat resultat, väsentligen mindre fördelaktigt för motparten, säger Bo G H Nilsson. Skiljenämnden består i allmänhet av jurister som vanligen inte är experter på det mål de ska döma i. De måste därför hitta ett sätt att förhålla sig till all sakkunskap. – Ibland löser skiljenämnden det genom att kalla in en egen expert som ska hjälpa nämnden att sortera materialet, säger advokat Claes Lundblad. I internationella skiljeförfaranden förkommer det också att sakkunnigvittnena får i uppgift av nämnden att Advokaten Nr 2 • 2016