Advokaten 1
Debatt och arbetstagarens ansvar agerande i socia
la medier? genom den tryckta skriften. Förtal är ett sådant brott som kan föranleda tryckfrihetsansvar enligt reglerna härom för det fall brottet begås genom en tryckt skrift, såsom en tidning, och om denna är periodisk. Vad är då förtal? Förtal är att peka ut någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller att på annat sätt sprida uppgifter som har varit ägnade att utsätta någon för andras missaktning. Något som kan göra att förtalet betraktas som grovt är att de kränkande uppgifterna har spridits i stor omfattning – liksom i detta fall. de flesta tidningar har i dag både en upplaga i pappersform och en upplaga i digital form. Såväl pappersupplagan som den digitala upplagan faller under det tryckfrihetsrättsliga utgivaransvaret. Tidningens ansvarige utgivare ansvarar således enligt tryckfrihetsförordningen även för vad som publiceras i tidningens digitala upplaga. Så långt är ansvarsfördelningen mellan tidningens utgivare, tidningen och dess uppgiftslämnare tydlig. Utvecklingen av Internet har dock medfört att det blivit allt mer vanligt att journalister, inom ramen för sitt journalistiska arbete, för att driva trafik till den digitala tidningen eller av andra skäl, förmedlar information via så kallade sociala medier, såsom Twitter, Facebook, Instagram Advokaten Nr 2 • 2016 DEBATTÖRER faller i dag dock under de allmänna reglerna. Det innebär att den som lämnar kränkande uppgifter på sin blogg eller sitt twitterkonto kan ådra sig ansvar enligt den vanliga förtalsregeln. Även de som delar och därigenom sprider sådana uppgifter kan ha ett självständigt ansvar (se om dessa frågor Schultz, Mårten, Förtal Thomas Ekenberg och Yvonne Wingqvist arbetar med särskild inriktning mot affärsjuridik och tvistelösning. De två företräder käranden i det aktuella målet. och bloggar. Eftersom de inlägg som publiceras i dessa medier kan delas så att de blir läsbara av en ännu större krets, är risken att eventuella ärekränkande uttalanden orsakar betydligt större skada än vad som är fallet i traditionella medier. Vem bär då ansvaret för skada till följd av ärekränkande uppgifter som lämnas i sociala medier? en blogg kan ansöka om utgivningsbevis hos Myndigheten för press, radio och tv enligt reglerna i yttrandefrihetsgrundlagen. Om ett utgivningsbevis utfärdats faller bloggen, liksom en tryckt skrift, under de särskilda ansvarsreglerna i tryckfrihetsförordningen. De flesta bloggar och Integritet, s. 153, samt artiklarna ”Vems ansvar är journalistens ord på Twitter”, av Georg Cederskog, publicerad i Dagens Nyheter 18/11 2015, ”Är det förtal att kalla någon rasist”, av Mårten Schultz, publicerad i Svenska Dagbladet 31/8 2015 och "Som om en domare uttalar sig i debatten – journalist kallade artist för rasist på Twitter”, av Jaqueline Balcer Bednarska, publicerad i Dagens Juridik 20/11 2015). för det fall det tryckfrihetsrättsliga ansvaret inte kan göras gällande (då det inte är fråga om en tryckt och periodisk skrift) och de nedsättande uppgifterna har spridits i tjänsten borde – liksom i andra sammanhang då arbetstagare vållar skada i tjänsten – rimligtvis arbetsgivaren kunna ställas till svars enligt skadeståndsrättens regler om principalansvar. I det aktuella fallet hade Aftonbladets medarbetare lämnat de kränkande uppgifterna på Twitter och inte i tidningen. Aftonbladet har inte något 49 Frågan är dock vem som bär ansvaret när en tidnings medarbetare sprider nedsättande uppgifter i sociala medier, såsom Facebook eller Twitter. »