Den 23 maj blåstes den drygt två månader långa st
rejken vid callcentret i Fränsta av och Unionens flagga togs ned. Eſter några dagars arbetslöshet hade redan tre av de strejkande fått nya jobb medan de övriga hade jobb på gång. Då hade två av Unionenmedlemmarna bestämt sig för att fortsätta jobba, tillsammans med några av de oorganiserade kollegorna. När vi besökte callcentret i Fränsta i mitten av april framgick tydligt vilken absurd situation som uppstått i och med att arbetskamraterna tagit olika ställning i strejken. Bara några meter från det bord där vi satt och pratade stod flera av callcentrets fönster på glänt och eftersom de strejkande upplevde att det ofta tjuvlyssnades därifrån gick det inte att föra ett avspänt samtal. Varje dag mötte de också sina forna kollegor när de gick in och ut från lokalen. Då sades inte bara hej utan kastades också glåpord och spottades i marken, fick jag veta. – Vi är jävligt besvikna på dem. Och man undrar ju hur det blir om vi får till ett kollektivavtal, hur blir det då? Kommer svartfötterna att frånsäga sig lönelyft och försäkringar då? Det borde de ju säga nej till i så fall. Om de nu har någon ryggrad, sade Christer Gunnarsson. På glasdörren satt ett par handskrivna lappar som talade om att callcentret var öppet, men dörren var låst. Lapparna hade ersatt de tidigare strejkaffischerna som kontorschefen drog ner innan han polisanmälde Unionen för olaga affischering. Sedan strejken inleddes hade arbetsgivaren hotat med att stänga callcentret om den fortsatte. Men de strejkande fick ett starkt stöd från lokalbefolkningen som tutade när de körde förbi eller hälsade på och bjöd på fikabröd. – De äldre brukar komma med drastiska förslag på vad vi ska göra med svartfötterna, sade Christer Gunnarsson. – Sedan har vi ju också fått ett sådant jäkla stöd av andra och nu har också riksmedia hakat på. Vi förstod aldrig hur stort det här skulle bli. NÄR DE BESKRIVER SINA arbetsförhållanden framträder en bild där de fått hålla till godo med en undermålig utrustning, att den nuvarande kontorschefen är oerfaren och lynnig och att de hela tiden haft problem med att få ut sin lön och provision i tid. De har också upplevt sig bli förminskade som människor av ledningen. – Det handlar om kostymer, arrogans, hånleenden och översitteri. För vi kommer från landet och de är lite finare, sade Christer Gunnarsson ironiskt. Josefin Algerbo berättade att hon flera gånger upplevt sig bli behandlad av personer i ledningen från Stockholm på ett sätt som tyder på att de tror att hon och de andra är lite trögare eftersom de bor på landet. – En gång berättade kontorschefen också hur vi måste vara när vi ringer upp våra kunder. Att vi måste 5-13 KOLLEGA 49