Nöjesnytt Växjö 1
Den 12 mars gjorde Jenny Bäckström sin sista dag
som VD för Växjö Citysamverkan. Dagen efter var hennes ersättare Karin Bååth på plats. Nu när Karin hunnit bli lite varm i kläderna i sitt nya jobb passade Nöjesnytt på att träffa henne och prata lite om hennes tankar om framtiden för – och kärlek till – vår hemstad. Karin Bååth – NY CENTRUMLEDARE I VÄXJÖ D et är ingen överdrift att kalla Karin Bååth en mångsysslare. Under sin yrkeskarriär har hon provat på massor av olika saker, grundat i nyfikenhet, entreprenörsanda och en vilja att alltid göra det hon gör på allra bästa sätt. 2003 startade hon och maken Hans det motoreventföretag som idag heter DRIVE VXO och 2013 flyttade familjen Bååth till Kungsbacka, en sovstad i Växjös storlek, ett par mil söder om Göteborg. Och det var där Karin förstod hur mycket Växjö, den stad där hon är född och uppväxt, betyder för henne. –Det är inget fel på Kungsbacka, det är ett supermysigt ställe, men jag saknade mina kompisar, mitt nätverk och mitt Växjö, säger Karin när hon tar emot på sitt nya kontor i residensbyggnaden mitt i stan. Framför allt saknade jag nog maten (skratt). Matutbudet i Växjö är ju fantastiskt! Här kan man alltid äta gott, oavsett om vill ha något fancy eller något enklare. Här finns hela spannet. För att inte tala om alla caféer; det finns hur mycket som helst att välja på. Väl hemma i Växjö startade hon klädbutiken True Me, innan hon och Hasse gemensamt bestämde sig för att satsa helhjärtat på familjeföretaget. De kavlade upp ärmarna och jobbade stenhårt under ett år och byggde upp en stabil grund. Precis då fick Karin en förfrågan från Växjö Citysamverkans dåvarande VD Jenny Bäckström om att bli medlemsansvarig eventkoordinator på halvtid. –Jag fick frågan vid en lämplig tidpunkt, menar Karin. Det passade mig rätt bra att göra något annat just då och framför allt då att göra någonting som hade med stan att göra; med butiker och restauranger, där jag har min själ och hör hemma. Så jag hoppade på och i samma andetag berättade Jenny att hon skulle säga upp sig och att jag var fri att söka tjänsten. Jag svarade att jag gärna jobbade någon vecka först för att känna in det (skratt). Men jag sökte tjänsten och fick den. Karin erkänner att hon inte visste till hundra procent vad jobbet som centrumledare innebar, men insåg snart att det är väldigt mångfacetterat yrke – från att någon ringer och vill veta var man kan parkera till att diskutera framtid och visioner med kommunen. –Ingen arbetsdag är den andra lik och det är full rulle hela tiden, säger Karin med ett skratt. Men jag är van att jobba mycket och trivs överlag med att ha jobbet som livsstil. Jag har egentligen inga fritidsintressen och andas jobbet, lever med och för det. Jag kan inte göra annorlunda, men jag har lärt mig att jag inte kan göra det för intensivt, för då går jag sönder. Karin talar av egen erfarenhet. 2002 körde hon på i 180 och brände ut sig fullständigt. Det förändrade henne i grunden och gjorde henne lugnare och mer ödmjuk, menar hon. Hon insåg att ensam inte är stark och att man måste stänga av ibland, att planera och prioritera och att skapa samarbete om en gemensam vision. Sammantaget egenskaper som kommer väl till pass i hennes nya yrkesroll, således. Sin organisatoriska styrka trogen var bland det första Karin gjorde när hon började att försöka definiera på ett enkelt och tydligt sätt vad Växjö Citysamverkan faktiskt är för någonting och ganska snart kom hon på svaret. –Växjö citysamverkan styrs av tre grupper. Själva citykärnan består av byggnader och byggnaderna är fastighetsägarna. I fastigheterna finns det hyresgästerna, näringen, det vill säga Cityföreningen. Och emellan fastigheterna finns det ett offentligt rum, som är kommunen. Det är alltså de fysiska byggnaderna, de som driver verksamheten i byggnaderna och det offentliga rummet i mitten som är Citysamverkan. Vi fungerar som en sorts spindel i nätet, där vi koordinerar och ser till så att det händer saker i Växjö och i city och att näringen mår bra. Karins vision för Växjö bygger på det uppdrag Citysamverkan har, att skapa liv, rörelse och umgänge i city, men hon menar att en vision framför allt måste vara något man enas om tillsammans och att man måste se det hela i ett längre perspektiv. Hon tycker det är viktigt för Citysamverkan att både vara mer synliga och att verka bakom kulisserna, samtidigt som hon vill att folk ska bli medvetna om att det faktiskt händer saker i city. –En del av min vision är att vi ska vara mer närvarande ute på stan, men också tillsammans med medlemmarna så att de får gehör för vad de tycker är viktigt. Man kan inte bara förvänta sig att det ska hända saker i stan, men när det väl händer är det vår uppgift att kommunicera ut NÄR det händer. Idag händer det ganska mycket grejer som man inte är medveten om att Citysamverkan står bakom och jag tror att det bra att folk vet att vi finns och vad vi gör. Inte minst för att folk som har egna idéer också ska veta om att det finns en kanal för det, att de kan komma till oss med dem. Och redan i påsk och under våren kommer man att kunna märka vad Citysamverkan håller på med. Under skärtorsdagen blir det äggjakt och under hela påskhelgen finns det kycklingar (eller åtminstone människor i kycklingdräkter) ute på stan och delar ut godis till alla barn. Under våren startar man också upp ett helt nytt projekt kallat Ditt City – Din Scen, där tanken är att fylla Växjö med musik varje fredag och lördag under våren i en öppen scen-variant. Och så fortsätter den populära loppisen varannan lördag och varannan söndag, från april till och med oktober utan uppehåll. –Växjö mår bra just nu. Det finns en tilltro inför framtiden, och man är inte rädd för att starta igång något nytt, framför allt på krogsidan. Det känns som att det har skett en attitydförändring, framför allt i att man kunde landa i tanken att Grand Samarkand inte är en ond drake, utan ett komplement till cityhandeln. Det är en handelsplats helt enkelt, medan City är så mycket mer; det är ju både handelsplats, nöjesscen och kroglivsscen på kvällen. Det är det som är citys styrka och det är det som vi ska ta vara på, avslutar Karin. ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: LINDA BROLIN