Nöjesnytt Växjö 1
Med dundersuccén Ljust & fräscht åkte Henrik Schy
ffert och Fredrik Lindström 2011 på segertåg genom Sverige. Nu är de tillbaka på vägarna med den lika hyllade föreställningen ÄGD – Jakten på ett rikare liv, som kommer till Växjö Konserthus den 19 april. JAKTEN PÅ ETT RIKARE LIV H enrik Schyffert ringer upp Nöjesnytt på morgonen, exakt på uttalad tid. Det är det inget fel på humöret, framför allt inte när nygamla föreställningen ÄGD kommer på tal. ÄGD är tillbaka på allmän begäran, inte sant? – Jag, vi blev inropade igen, kan man säga. Vi har spelat i Stockholm, men vi längtar efter att ge oss ut på vägarna och komma ut i landet. Det är det som är roligt på riktigt. Den 19 april är det Konserthuset i Växjö som gäller. Vad föranledde er att skriva den här showen till att börja med? – Fredrik och jag pratar alltid om en massa skit om vad som händer i våra liv och en dag hade Fredrik läst en artikel som handlade om att vi lever i en tid när ekonomin bestämmer allt. Kontentan var att förr, på exempelvis Gunnar Strängs tid, var det finansministern som bestämde över ekonomin; nu lägger vi fyra miljoner på att bygga Ölandsbron, typ. Men nu är det tvärtom, det är marknaden som styr och marknaden är ju i grunden baserad på konsumtion, det vill säga oss konsumenter. Idag gör finansministern ingenting utan att kolla vad marknaden vill och hur tillväxten ser ut. Det som är bra för tillväxten är bra för ekonomin, liksom. Det tyckte vi var en jävligt spännande, och skrämmande tanke, framför allt det faktum att vi nu tillber marknaden och tillväxten som en gud. Vi har slutat tro på en vit skäggig gubbe bland molnen, men att tro blint på en osynlig marknad i ett iCloud känns helt logiskt. Vi måste tro på och anpassa oss efter den i ett sorts JAG AB, där vi investerar i våra förhållanden, våra barn och våra liv. Och alla vet att det inte kommer att hålla, alla vet att det är ett luftslott och att det bara är frågan om när och hur det kommer att gå åt helvete. Det var utgångspunkten när vi började skriva. Du har beskrivit det ni tar upp som en handgranat? – Svenskar har ju ett jävligt komplicerat förhållande till pengar, har alltid haft. Det är fult att vara rik här, vi ser ner på det. Alla vill bli rika, men ingen pratar om det. Den största hemligheten för svenska folket är vad man tjänar. Till och med när högavlönade direktörer porträtteras i DN så gör de det när de fiskar eller plockar svamp eller gör pannkakor till barnen, för att de minsann vill visa att de är ”vanliga” människor. Ändå vet ju alla att de är på kontoret från sju på morgonen till elva på kvällen och att det enda de verkligen bryr sig om är pengar. Det gör det hela väldigt roligt och vi ville peta lite i det där. Jag läste i en amerikansk tidningsanalys av valet att det finns ett dåligt samvete i botten hos svenska folket. Vad tror du om det? – Jag tror absolut att det är så! Vi är ett av världens rikaste länder och vi har blivit rika på förhållandevis kort tid och det finns något i det svenska kynnet som gör att vi skäms. Det är därför folk får panik av tiggare, därför att de påminner oss om något som vi inte vill bli påminda om, nämligen att vi i grunden har det förbannat bra. Den kritik ni fått för föreställningen handlar om att ni inte tar riktig ställning i de här frågorna… – Ekonomi är ett av de svåraste ämnen som finns att prata om i Sverige. Det är att likställa med att prata om pedofili eller barnuppfostran, för alla har en åsikt om på vilken nivå man FÅR prata om det, och HUR man ska prata om det. Vi fick kritik för det efter Ljust & Fräscht också, att det var en sorts medelklassproblem vi tog upp. Men vi varken kan eller vill spekulera i hur andra har det, vi kan bara vara ärliga och berätta om det här ur vårt perspektiv. Ska man dessutom ta ställning så blir det plakatföreställningi 70talsprogg-anda och då tror jag folk slutar lyssna. Vi vill få folk att skratta genom att hålla upp en spegel och säga ”har ni tänkt på det här”. Sedan får folk göra vad de vill med det. 16 | nöjesnytt Det känns som om svensk komik blivit lite mer politisk sedan SD kom in i bilden. Håller du med om det? – Ja, om man ser på folk som Özz, Soran och Betnér till exempel, komiker som verkligen vill och kan prata om det. Om det sedan beror på Sverigedemokraterna eller inte vill jag låta vara osagt, men jag tycker det finns en sund tendens i svensk komik att våga prata om känsliga ämnen, inte bara uppröras av vad som händer i Big Brother. Är du orolig för Sverige och svenskarna? – Just idag är jag det. Det känns jävligt läskigt det som händer just nu, med SD:s framgångar. Jag tror mycket beror på att politik är tråkigt och krångligt och när ett parti kommer med en enkel lösning så är det lätt att folk hakar på. Alla de här krigsrubrikerna om SD innan valet med rasistiska kommentarer och smygfilmningar och skit har bara spelat dem i händerna. Hade man tagit ner dem på en skittråkig nivå, som att diskutera fackförhandlingar i Jämtland, så hade man snart insett att de inte har något att komma med. Jag har en drastisk idé om hur man ska bli av med SD: ge dem hundra procent makt över landet i ett halvår. Sedan när Stockholm blir strömlöst och man får slanga internet via en bankomat med folie så fattar folk att det inte funkar. Vad gör att du och Fredrik fortfarande jobbar så bra ihop efter alla dessa år? – Vi har två helt olika utgångspunkter för saker och ting. Han är bra på att se allt i ett makroperspektiv och jag lyfter ner det hela på detaljnivå. Och vi har inga ambitioner på att klampa in på den andres område. Det gör att jag tror att vi kan ge en ganska bra helhetsbild. Han är som Kosmoskatten och jag är Dr. Snuggles. Det blir inte för mycket von oben och inte för mycket stirra ner i sina egna kalsonger. ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: MORGAN NORMAN