Nöjesnytt Växjö 1
Han är standup-entreprenören och ständiga singeln
som ville bli stor. Därför skrev Mårten Andersson en personlig, bitvis allvarlig standupshow om att göra det mesta och det bästa av livet. Den 5 mars kommer hans hyllade föreställning Under Ytan till Växjö Teater. MED MÅRTEN ANDERSSON O m en normal människa vaknar upp på morgonen, liggande på köksbordet med pommes frites och räksallad i håret och en Gin Tonic i handen skulle hen förmodligen tänka: ”Det här är inte bra. Jag borde ta tag i mitt liv”. Det gjorde inte Mårten Andersson. Han tänkte istället ”det där är vad jag kallar en bra tisdag!”. Och det är väl kanske så de flesta av oss sett Mårten Andersson: som en förvisso driven och sällsynt kreativ person – komiker, programledare, imitatör, producent och skapare av legendariska standupklubben RAW – men samtidigt som en sorglös festprisse som vägrar växa upp. Ironiskt nog var Mårten fullständigt medveten om detta och mitt i någon sorts livskris för något år sedan vaknade han upp och insåg att han behövde förändra sitt liv. Och han började med det enklaste – och kanske samtidigt svåraste: att sluta dricka alkohol. Föreställningen Under Ytan är en humoristisk och samtidigt väldigt naken uppgörelse med Mårtens tidigare liv; kort sagt 20 år av festkvällar, ytlighet, bekräftelsebehov, att fly från sanningen och drömmen om ett helt annat liv med fru, barn och ett stort fint hus på landet – det liv och den vardag han innerst inne drömmer om. Med knivskarpa iakttagelser kring Mårtens egen och vår tids ytlighet och vad som hindrar oss svenskar från att alltid vara som vi är utomlands har han skapat en inspirerande föreställning som pendlar mellan högt och lågt, någonstans i gränslandet mellan en längtan om den stora kärleken och tysk porr. Nöjesnytt fick en pratstund med en (nästan) pånyttfödd komiker. Du har sagt att du var sjukt nervös inför premiären av Under Ytan. Känns det lite lugnare den här gången? –Ja, absolut. Jag skrev ju om föreställningen till höstturnén 20 | nöjesnytt förra året. Det hade hänt så mycket i mitt liv efter jag slutat dricka alkohol och jag hade kommit till så många nya insikter att jag var tvungen att göra om vissa bitar för att ge lite mer tyngd åt det. Det är den föreställningen jag ger mig ut med nu. Sedan finns det ju alltid en viss nervositet inför att uppträda i nya städer, som Växjö, men det är mer en positiv nervositet. När man berättar något så personligt som du gör, finns det en risk att just tyngden i det går förlorad för att man berättat samma sak så många gånger? –Det är en intressant fråga. I vissa partier är jag ju väldigt allvarlig, där jag berättar om hur dåligt jag mådde under den värsta perioden. Men nu mår jag bra och då blir det lite svårare att sätta mig in i känslan av hur det var när jag mådde som sämst. Det är lite ironiskt, men samtidigt är en av mina styrkor att kunna sätta mig själv på en viss plats och göra materialet levande. Jag kanske inte har de smartaste eller roligaste skämten, men jag har förmågan att få en text att leva upp. Har föreställningen varit en del i ditt terapiarbete, om man får kalla det så? –Det är nästan exakt så faktiskt. Jag har inte velat göra någon egen show tidigare, helt enkelt för att jag inte tyckt att jag haft något att förmedla. Men jag har alltid varit intresserad av personlig utveckling och när jag lade ner RAW började den här idén växa fram, vad jag vill göra på scen. Sedan fick det ju än mer aktualitet när jag slutade dricka alkohol, och det har varit väldigt nyttigt att prata om det här sakerna på scen. Hade det någonting med att du fyllde 40 förra året att göra? –Ja, fast inte på ett krisartat sätt. Det handlade nog mer om att jag insåg att halva livet hade gått och jag började fundera på vad jag egentligen gjort. Hade jag bara festat bort livet, liksom. Föreställningen handlar ju mycket om att vi bara lever en gång och att man måste försöka göra det bästa av det. Då kan man inte stå och predika om det och sedan gå ut och festa loss som ingenting hade hänt. Var finns trovärdigheten i det, liksom? Lär man känna sig själv först när man är nykter eller måste man gå igenom feststadiet tror du? –Man behöver absolut inte gå igenom feststadiet, men jag tror definitivt att man lär känna sig själv först när man gör allting nykter. Då lever man ju livet som det är tänkt, man går utanför sin comfort zone och gör allt det som man kanske skulle gjort onykter annars – som att flörta, prata eller dansa. Fixar man det utan hjälp av alkohol är det oerhört utvecklande. Kommer du någonsin att dricka igen, tror du? –Jag vet faktiskt inte. Den 2 februari var det ett år sedan jag slutade och jag känner inget sug alls efter alkohol. Det har hänt så många positiva saker sedan jag slutade så jag vet inte om det är värt det. Och om man inte känner för att dricka finns det ju inte någon som helst anledning att göra det, eller hur? Till sist, vad är du mest stolt över i livet? –Mina barn hade jag sagt om jag hade haft några (skratt). Nej, men jag tror det är att jag faktiskt var ärlig mot mig själv och såg mina problem och tog tag i dem. Jag hade modet och viljan att förändra mitt liv till något bra, helt enkelt. ■ TEXT: OLA KARLSSON