Advokaten 1
rättsmedvetandet betydelsen att den ska stå i pro
portion till i huvudsak brottets straffvärde. Även om det rådet konsensus mellan ”den kriminalpolitiska eliten” och allmänheten med avseende på rangordningen mellan olika brotts (abstrakta) straffvärde, kvarstår ett problem, nämligen det som von Hirsch benämner the question of anchoring the penalty scale as a whole, dvs. helt enkelt strängheten i systemet. Man kan på goda grunder – bland annat utifrån resultat av empiriska undersökningar – anta att ”det allmänna” och ”allmänhetens” rättsmedvetande skiljer sig åt med avseende på var denna förankringspunkt är placerad. Utrymmet för att hävda att ens egen eller en grupps värdering är ”bättre” än andras är liten, varför uppgiften för lagstiftarna, domarkåren och andra berörda myndigheter i ett rent retributivt system kanske stannar vid att fungera som vad som har kallats ”bromsklossar för allmänhetens hejdlösa aptit på strängare straff” det svenska påföLJdssystemet har under efterkrigstiden varit föremål för flera omfattande översyner. I några av dem har till och med själva principerna som vid tillfället legat till grund för påföljdsbestämningen ifrågasatts. I och med Brottsbalkens införande lyftes de individualpreventiva idéerna fram, vilket snart kom att utsättas för kritik. Systemet anklagades för att vara orättvist och oförutsebart. Kritiken, som delvis vilade på att forskning inte kunnat belägga behandlingens betydelse för minskad återfallsrisk, kom år 1977 tydligt till uttryck i rapporten Nytt Straffsystem som utarbetades av en kriminalpolitisk arbetsgrupp vid Brå. Den klassiska skolans rättsprinciper väcktes till liv och förutsebarhet, likabehandling och proportionalitet kom åter att bli honnörsord. Därefter har dessa tankegångar fördjupats och förtydligats i olika större och mindre betänkanden och en ny sådan utredning, Påföljdsutredningen, har påbörjat sitt arbete. Advokaten Nr 4 • 2010 ”Det svenska påföljdssystemet har under efterkrigstiden varit föremål för flera omfattande översyner. I några av dem har till och med själva principerna som vid tillfället legat till grund för påföljdsbestämningen ifrågasatts.” I vilken omfattning gemene mans rättsuppfattning påverkat och påverkats av efterkrigstidens straffrättsliga diskussioner, betänkanden och lagstiftning, är naturligtvis svårt att ha en säker uppfattning om. Utifrån teorin om rättssystemets moralpåverkande och moralförstärkande effekter, torde åtminstone lagstiftningen ha satt sina spår i allmänhetens rättsmedvetande. Att det senare skulle ha undergått så pass kraftiga, näst intill paradigmatiska, förskjutningar under motsvarande period är dock svårt att tro. I vart fall ger inte jämförelser av resultaten från rättsmedvetandeundersökningar under motsvarande period anledning att dra några sådana slutsatser. Visserligen ligger det säkert mycket i att allmänhetens rättsmedvetande är lättpåverkat av tillfälliga opinionsströmningar förmedlade av massmedia, men i det längre perspektivet som efterkrigstiden bjuder, verkar det dock vara så att det allmänna rättsmedvetandet (dvs. vad juristerna anser) varit föremål för betydligt större svängningar än allmänhetens rättsmedvetande (dvs. vad folk i allmänhet anser). Jan Andersson generaldirektör Brottsförebyggande rådet (Brå) 21