Advokaten 1
Fokus Skiljeförfarande Skiljeförfarande är en lön
sam verksamhet för byråerna och klienterna har hittills inte varit särskilt priskänsliga. Skiljeförfarande har länge varit näringslivets favoritmetod för att lösa tvister. Snabbt, flexibelt och utan att information om företagen sprids kan de oeniga parterna få en dom som är verkställbar i en stor del av världen. Men metoden har förändrats. Från att ha varit ett smidigt sätt att lösa affärstvister på, i bästa fall utan att skada relationen mellan parterna, har skiljeförfarandena blivit allt dyrare och allt mer judikaliserade. Hela team på advokatbyråerna arbetar nu med varje tvist, inlagor skrivs, vittnen kallas och dokument begärs ut. Och nu börjar både klienter och advokater att reagera på de höga kostnaderna. text ulrika brandberg, Per johansson och tom knutson foto scanPix Skiljeförfarande – en elegant konfliktlösning S kiljeförfarande är, åtminstone i USA, Europa och Asien, ett vanligt sätt att lösa tvister mellan företag på. Genom en skiljeklausul i avtalet bestämmer parterna var och hur en eventuell tvist ska lösas. Förfarandet är snabbt och flexibelt, och parterna har en större kontroll över processen än i domstolen, bland annat genom att de själva utser sina domare. Men nu lyfter många experter på området ett varnande finger för att de stora tvisterna börjar bli allt för dyra och omständliga. – Tanken med skiljeförfarandet var att det skulle vara en snabb och billig modell för att lösa tvister. Men vi har judikaliserat processen och gjort den väldigt lik ett domstolsförfarande, vilket inte var meningen från början. Det säger advokat Claes Lundblad. Han har lång erfarenhet av skiljeförfaranden, både som ombud och skiljeman. Lundblad var initiativtagare till Swedish Arbitration Association, och har själv suttit i Internationella handelskammarens skiljedomstol, ICC, i sex år. Han är en varm anhängare av skiljeförfarande 22 som tvistelösningsmetod, men oroas av utvecklingen. – Vi måste hantera kostnadsnivåerna om vi långsiktigt ska kunna trygga modellens överlevnad, säger han. sLantsingLing Även Internationella handelskammaren har uppmärksammat utvecklingen av kostnaderna för skiljeförfarande. Statistik från ICC:s Court of Arbitration från åren 2003 och 2004 visar att i genomsnitt 82 procent av kostnaderna för en skiljedom lades på ombud, vittnen och andra kostnader för att lägga fram målet. 16 procent av priset gick till skiljemännen, och två procent till ICC:s administration. Advokat Bo G H Nilsson utsågs i våras till Sveriges ledamot i ICC:s skiljedomstol och har lång erfarenhet av skiljeförfaranden. Han oroas av utvecklingen. – Det är väl ingen tvekan om att tidsåtgång och kostnader i genomsnitt ökar, säger han. Om kostnadsökningen inte stannar av kan Bo G H Nilsson den till slut hota skiljeförfarandet som metod, menar Bo G H Nilsson. – Man ska ju komma ihåg att för parterna som kollektiv är det mycket rationellare att lösa tvisterna genom slantsingling. Då sparar man transaktionskostnaden som är betydande, säger han, och tillägger att just slantsingling kanske ändå inte är något reellt alternativ. stora team och mycket papper Förklaringen till de ökande kostnaderna står enligt Bo G H Nilsson delvis att finna i ombudens och deras lags arbetssätt. För att hjälpa klienten att vinna målet vänder man på varje sten. Strävan märks inte minst genom att ombuden enligt amerikansk processmodell begär ut handlingar från motparten, så kallade editioner. – Amerikanerna har ju en nästan religiös tro på att om man bara har tillräckligt mycket handlingar kommer man att hitta ”smoking gun evidence”, och den höga rättvisan kan Advokaten Nr 6 • 2009 Foto: moodboard/corbis/scanpix (FÄktare)