Nordens Tidning 1
Utblick Skottland och Norden efter Norden och Sko
ttland delar historiska, geografiska och klimatmässiga förhållanden. Under minst 1 500 år har dessa format gemensamma samhälleliga och kulturella drag. U nder de senaste hundra åren har skottarna blivit allt mer medvetna om landets underordnade status inom Det Förenade Kungadömet och Skottlands center-vänster politiska inriktning har känts alltmer vilse i Westminster. Som svar på detta blev år 1999 ett skotskt parlament, Holyrood, återetablerat med en begränsad överföring av makt från Westminster. I 2014-års referendum om skotsk självständighet gjorde the Scottish National Partys (SNP) programförklaring flera starka kopplingar till nordisk politik inom t ex energi och den sociala sektorn. Programförklaringen presenterade ett alternativ och en mer tilltalande framtid för ett självständigt Skottland. Trots det röstade en majoritet (55 procent) av den skotska väljarkåren för att stanna inom UK. I Brexit-omröstningen knappt två år senare röstade 52 procent av britterna att lämna EU. Men i Skottland fanns en tydlig majoritet (62 procent) för att stanna kvar. Hur kommer då Skottland att anpassa sig efter Brexit? Som självständig nation skulle Skottland troligen ansöka om medlemskap i The European Economic Area (EEA) – som Norge – eller till och med fullständigt medlemskap i EU. Men även som del av UK önskar Skottland att förstärka samarbetet med de nordiska länderna, se till exempel All Points North: the Scottish Government’s Nordic Baltic Policy Statement och det Arctic Circle Forum som ägde rum i Edinburgh i november 2017. Efter Brexit, hur kan Skottland förstärka relationerna med den Nordiska Unionen? Alltsedan Helsingforsfördraget undertecknades1962 har inget land anslutit 26 nordens tidning nr 2 | 2018 Brexit Panelen för ”Skottland efter Brexit”: från vänster till höger, Mary Hilsom, Danmark, Jon Hannibalsson, Island, Leslie Riddoch, Skottland, Bjort Samuelsson, Färöarna, Duncan Halley, Norge, Ulrik Pram Gad, Grönland/Danmark, Tuomas Iso-Markka, Finland och Fiona Hyslop, Cultural Secretary, Scottish Government. sig eller lämnat den Nordiska Unionen. Emellertid har, efter Sovjetunionens fall, de baltiska staterna och Norden samarbetat i det Nordiska Ministerrådet, den Nordiska Unionen och på folklig nivå genom föreningen Norden. Detta samarbete har nyligen förankrats med bildandet av den Nordisk-Baltiska 8 gruppen. Västerut har den tyska region SchleswigHolstein (danskt före 1864) erhållit ”Observer Status” i Nordiska Unionen. Dessa exempel visar att begreppet ”nordiska” har flytande gränser, geografiska såväl som politiska och att innehållet i begreppet ”nordiska” har förändrats över tid. DESSA PREJUDIKAT känns relevanta nu när Skottland söker ett utökat samarbete med Norden. Det geopolitiska läget i Nordatlanten och Arktis, ”bioekonomin” inklusive fiskerinäring, jordbruk och skogsbruk, energiförsörjning samt klimatförändring kan bäst bemötas med fördjupat samarbete mellan den ”atlantiska” Norden och Skottland. I det ljuset ter sig observatör-status för Skottland som ändamålsenlig såväl i Nordiska Ministerrådet som i Nordiska Unionen. Ett möte mellan delegationer på Minister-nivå borde bli en prioritet för framtiden, dock kan det bli komplikationer om Holyrood, som fallet är idag, är fortsatt underställd Westminster i utrikespolitiska frågor. Kanske skulle Skottland kunna erhålla anslutning tack vare sin status som en regional kraft i Nordatlanten och på den basis delta i möten om regionala ärenden utan att behöva gå omvägen via Westminster. Det finns redan etablerade samarbeten kring flera gemensamma intressen tack vare gränsöverskridande EU-initiativ så som Northern Periphery, Arctic och North Sea programmen. Deras öde efter Brexit är oklart. Även utanför dessa formella ramar borde mycket kunna göras för