Advokaten 1
Advokaten ledaren
Fokus Ensamkommande flyktingbarn sammanställning
om varför de har fattat det beslut de har gjort.” Madelaine Seidlitz gon särskild barnrättskompetens i de svenska migrationsdomstolarna. – Man skulle kunna fundera på om domstolarna i Sverige skulle kunna göras mer barnvänliga. Det handlar om allt ifrån miljö till bemötande och språk, säger Mikaela Hagan. De ordinarie domarna vid Förvaltningsrätten i Stockholm har hållit muntliga förhandlingar i mål som rör barn under många år, berättar Maria Eka. – Det finns ingen speciell lottning, kompetensen ska vara hög generellt bland domarna. För att domarna ska hålla sig uppdaterade om situationen i de länder barnen kommer ifrån ansvarar varje avdelning för vissa länder. – En kunskap byggs upp hos domarna genom att de får ett stort antal mål som rör förhållanden i samma land, säger Maria Eka. MUNTLIGA FÖRHANDLINGAR Sedan den nya process- och instansordningen infördes 2006 vittnar biträdena om att det har blivit vanligare med muntliga förhandlingar i migrationsdomstolarna. Men Viktoria Nyström tycker inte att den utformning som den muntliga förhandlingen har gynnar ett barn som ofta har varit med om traumatiska händelser. – Att korsförhöras som en brottsling av Migrationsverket i en domstolsmiljö är en svår situation för barnet. Den miljö och utformning som förhandlingen har, oavsett de inblandades goda vilja, gör att barnet ofta får en känsla av att ha gjort något fel. Även om barnen är förberedda blir de stressade och rädda, vilket inte gynnar deras förmåga att på ett fullständigt sätt redogöra för sin situation. Man borde undersöka om inte andra salar kunde användas för de asylsökande barnen, säger Viktoria Nyström som skulle vilja att hela domstolsprocessen blev mer barnanpassad. Eftersom barnet är klagande har Migrationsverket normalt det sista ordet i domstolsförhandlingarna. Det ser Amnesty som en brist. – Det kan kännas som ett slag i magen för barnet att inte få bemöta Migrationsverkets sammanställning om varför de har fattat det beslut de har gjort, säger Madelaine Seidlitz. Men Maria Eka berättar att erfarna domare i Förvaltningsrätten i Stockholm frågar om den klagande, barnet, har något att tillägga efter att Migrationsverket har gjort sin slutplädering. – Det finns möjlighet att få ett ”sista ord” för den klagande, säger Maria Eka. Bland annat Advokatsamfundet har ifrågasatt om det verkligen är Migrationsverket, som fattar beslut om barnet får stanna i Sverige, som också ska utse de offentliga biträdena. Petter Aasheim är också tveksam till förfarandet. – Av principiella skäl vore det bra om biträdet utsågs av en domstol. Jag tror att Migrationsverket i regel har en ambition att förordna kompetenta biträden. Men man slipper misstankar i annan riktning om förordnandet görs av en domstol eller en annan myndighet, säger han. Madelaine Seidlitz anser dock inte att det är självklart att migrationsdomstolarna bättre kan bedöma biträdenas barnkompetens än Migrationsverket. ÖVERSYN AV SYSTEMET FÖR GOD MAN Amnesty och Rädda Barnen vill att systemet med god man ses över. De anser att det är ett problem att de gode männens kunskaper om vad uppdraget innebär varierar kraftigt. – Det finns gode män som har många uppdrag utan att veta något om asylprocessen eller landet som barnet kommer ifrån. Andra är välinsatta i vad som ingår i uppdraget, säger Madelaine Seidlitz. Barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare har rätt till en god man som företräder dem. En god man har sedan 2005, när lagen om god man för ensamkommande barn kom, i princip samma juridiska status som en förälder. Till den gode mannens uppgifter hör bland annat att ansöka om uppehållstillstånd, biträda barnet vid utredningen hos Migrationsverket, ansöka om bidrag, se till att barnet har ett boende, får nödvändig hälso- och sjukvård och en fungerande skolgång. – Det är viktigt att alla gode män har ungefär samma utbildning och kunskapsnivå. Och att det blir tydligt vad Advokaten Nr 8 • 2015 35 » Daniel Hedlund. Madelaine Seidlitz. FOTO DANIEL HEDLUND: BJÖRN DALIN