Advokaten 1
Advokaten ledaren
Praktisk juridik nordiskt, europeiskt ler hade al
la sina viktigaste tillgångar i en av dessa stater skulle den avlidnes medborgarskap eller den plats där de tillgångarna var belägna kunna vara en särskild faktor vid helhetsbedömningen av alla omständigheter.” Vägledande för uttalandena i ingresskäl nr 23 och 24 har varit tidigare tolkningar av hemvistbegreppet i EU-domstolen vid tillämpning av andra EU-förordningar där hemvistbegreppet förekommer (se bland annat C-76/76, C-284/87 och C-297/89). Först kan konstateras att en person bara kan ha ett hemvist. Vidare kan noteras att det inte finns en viss bestämd tid (till exempel 2 år) fastlagd varken i svensk, nordisk eller europeisk lagstiftning för att en person skall anses ha erhållit hemvist. (Tvåårskriteriet i LIMF § 4 st. 2 gäller ej frågan när en person fått hemvist.) Till exempel har svenska HD under vissa omständigheter accepterat ett i stort sett omedelbart hemvistbyte (se till exempel NJA 1965 s. 172). I de allra flesta fall bereder det inga större svårigheter att fastställa var en person har hemvist. Men vi medger att det kan finnas vissa svårbedömda gränsfall (liksom det kan finnas vissa svårbedömda gränsfall vid bedömning av de flesta juridiska begrepp). Visserligen ger ingresskäl nr 23 och 24 viss allmän vägledning, men i vissa konkreta fall kan man ändå bli osäker på i vilket land en avliden person skall anses ha haft sitt hemvist. Enligt vår mening kan ytterligare vägledning fås av de engelska och franska uttrycken för hemvist: habitual residence och résidence habituelle. Av dessa begrepp framgår tydligare än av det svenska ordet Advokaten Nr 8 • 2015 ”hemvist” att bosättningen (om den är varaktig) har en central betydelse om än ej allenarådande. För detta talar också det undantaget som reglerats i arvsförordningens artikel 21.2. Där anges: ”Om det undantagsvis framgår av alla omständigheter i fallet att den avlidne vid sin död uppenbart hade en närmare anknytning till en annan stat än den vars lag skulle vara tillämplig enligt punkt 1, ska lagen i den andra staten vara tillämplig på arvet.” Undantaget innebär att trots att någon vid sin död hade hemvist i en viss stat, så skall ändå en annan stats arvslag tillämpas, om den avlidne hade uppenbart närmare anknytning till denna andra stat. I den europeiska juridiska debatten har det gjorts gällande att artikel 21.2 egentligen är överflödig, eftersom hemvistet skall fastställas genom en ”helhetsbedömning av alla omständigheter”. För vår del anser vi att man med stöd av förekomsten av artikel 21.2 kan påstå att sociala faktorer (social integration med mera) visserligen skall vara en del vid bedömningen av hemvistet, men att bosättningen bör anses dominerande. Om sedan de sociala faktorerna visar att den avlidne ”uppenbart” hade en närmare anknytning till en annan stat än den som fastställts som hemviststaten, så kan undantaget i artikel 21.2 komma i tillämpning. Professor Lagarde (Europas guru på IP-rättens område) har i lagkommentaren till EU:s arvsförordning givit fyra exempel som vi tycker är rätt belysande för tolkningen av begreppet habitual residence/hemvist. Vi citerar exemplen direkt från lagkommentarens engelska version. (Kommentaren finns ej på svenska, bara på engelska, tyska och franska.) EXAMPLE 1. The deceased, being of French nationality, worked as a notary in Abidjan (Ivory Coast) for several decades. Having developed cancer, he moved to Paris to have the cancer treated there and he died in Paris three years later. He had kept his flat in Abidjan, paid his social security contributions there and stated himself to be resident in Abidjan in his wealth tax declaration. These facts clearly show that the deceased had maintained his links and his centres of interest, and therefore his habitual residence in the sense of Art. 21 of the Regulation, in the Ivory Coast and that according to the Regulation, Ivorian law should apply to his succession. EXAMPLE 2. The deceased, of Austrian nationality, had lived his active life in Austria. At the age of 70, he settles in Mallorca (Spain) with the intention of staying there until he dies. The greater part of his assets were situated in Austria. It appears reasonable to state that the deceased had moved, finally and voluntarily (this being the difference compared with the previous example), the centre of his vital interests to Spain and that under the Regulation, the law of Spain is to govern the succession and it is for Spanish law to resolve any conflict of laws internal to Spain. EXAMPLE 3. An Austrian national is employed in Germany; he lives there as if permanently, but his wife has remained 49 PRESENTATION Advokat Ulf Bergquist har som expert medverkat i utarbetandet av såväl EU:s arvsförordning som IAL. Bergquist är medförfattare till lagkommentarerna till EU:s arvsförordning och IAL. Jur. kand. Ulrika L. Hedström är biträdande jurist vid Bergquist & Partners Advokatbyrå AB. Hon är specialiserad på internationell arvsrätt. »