De flesta läkemedelstesterna utförs på fattiga an
alfabeter. kallade Nya Kemiska Enheterna – ännu icke godkända mediciner – på indier direkt. Läkemedelsbolagen kan kraftigt skära sina kostnader genom att flytta studierna hit jämfört med att bedriva dem i västvärlden. Sedan sommaren 2009 har över 3000 läkemedelstester registrerats i Indien. De flesta utförs på fattiga analfabeter. Problemet är bara att landet saknar ett robust ramverk för att upprätthålla patienternas säkerhet. I huvudstaden Delhi svettas läkaren och redaktören Chandra M. Gulhati med det kommande numret av läkemedelspublikationen Monthly Index of Medical Specialities. Han var kanske den förste att uppmärksamma problemen i den medicinska branschen i Indien. »Politikerna liberaliserade lagen men glömde att de behövde en infrastruktur för att implementera de nya reglerna«, säger han. Indiens motsvarighet till Läkemedelsverket, CDSCO, där utländska bolag tills i januari 2013 behövt ansöka om att få genomföra tester, blev kraftigt kritiserad i en statlig utred42 ning i maj 2012. Myndigheten ansågs för underbemannad för att klara sitt uppdrag. Vidare framkom att de experter som rådfrågats om lämpligheten att testa nya preparat gett väldigt subjektiva rekommendationer som saknat vetenskaplig grund. »Det finns nog med bevis för att dra slutsatsen att många expert-utlåtanden i själva verket var skrivna av läkemedelsbolagens osynliga händer, och att experter gått dem tillmötes genom att bara underteckna«, står det i rapporten. Utredarna drog slutsatsen att det finns en ohelig allians mellan läkemedelsbolag, anställda på CDSCO och vissa medicinska experter. Enligt Helsingfors-deklarationen, skriven av The World Medical Association, så måste en läkare ge detaljerad information till potentiella testpersoner i kliniska studier och noga förklara eventuella risker och bi-effekter av det aktuella läkemedlet. Dessutom ska läkarna separera sitt vanliga patient-arbete med jobbet som testledare. I detta avseende är Indien dock rena Vilda Västern. DIALÄSEN 4.2013