Marknad Örebro 1
KARRIÄRBYTE TEXT: PELLE BLOHM FOTO: TOMAS KARLSSO
N THERESE HOLMBERG HAR GJORT ETT DJÄRVT KARRIÄRBYTE MITT I LIVET Efter 27 år som medarbetare hos Foto 7:an i Örebro så sa Therese Holmberg upp sig, det var dags att ändra riktning i yrkeskarriären. Så hon tog några djupa andetag, hon sonderade terrängen, sökte ett gäng utbildningar och landade i att skola om sig till fordonslackerare. Inte bara det. Hon tog även sin familj med sig från Odensbacken och flyttade till Lindesberg. Jag kände att jag behövde åka till Lindesberg och Linde Bilskadecenter för att möta en sorts katt bland hermelinerna. Vad gör man när man efter 27 år på en och samma arbetsplats känner att man inte vill vara kvar längre. Att man sett andra alternativ och vill vidare och söka utveckling på annat håll. Antar att det är lätt att sätta sig ner och känna både glädje, nybyggaranda men även en viss oro, självförtroendedipp och andra negativa tankar om hur framtiden ska se ut, speciellt när man är 46 år gammal. Men Therese Holmberg fungerar inte på det sättet utan hon drog igång operation omskolning genom att titta på utbildningsalternativ och därefter ansöka utbildningsplats. Fast fordonslackerare stod inte högst på listan, Therese sökte utbildningar brett men inom industri, 20 bland annat till CNC-Operatör och svetsare förutom just fordonslackerare och man kan säga att det var slumpen som avgjorde. – När de ringde upp mig och sa att jag fått den här extraplatsen på skolan så var det inte mitt förstaval och de frågade hur jag ställde mig till det. Men det var bara att tänka om, nu ska jag bli lackerare. Så tänkte jag på det i tre veckor, sedan ringde de igen och meddelade att de fått ett återbud med omedelbar start på förstavalet. Men då hade jag ställt in mig på fordonslackerare och då fick det bli det. Utbildningen skulle vara på ett år men så kom Coronan och satte stopp för den. Men Therese hade lite tur i och med att hon hade varit på Werkstad skadeverkstad i Bettorp på praktik och skulle gå vidare till nästa ställe men då stängde skolan. – Då fick jag möjlighet att vara kvar hos Johan på Werkstad och då fortsatte jag där. Sedan blev jag anställd direkt efter skolan, jag var bara på skolan och skrev ett par prov och sedan började jag jobba innan avslutningen. Inte långt efter det blev Therese headhuntad av Linde Bilskadecenter. – Werkstad är toppmodernt och fint men man sitter på sin plats i sitt bås och jobbar men man hinner inte lära sig så mycket nytt. Jag är jättesugen på att lära mig mer och här i Linde så är både Klas och Krille väldigt duktiga målare på speciellt motorcyklar. Bilar är väl inte jättekul utan det är motorcyklar som jag innerst inne vill lära mig måla. – Men jag vill förstås även lära mig allt det andra också. Här sitter vi lite huller om buller och man får jobba med lite olika saker, en husbil en dag, en limousine en annan dag och en ambulans någon dag också så det är väldigt varierat och det är kul och utvecklande. Miljön är skitig, Therese är full av damm och drar på sig skyddsmasken när hon ska in och lacka en kofångare, det handlar om att jobba i bra tempo i det momentet, hon laddar ”pistolen” och skjuter ut färgen över kofångaren som ligger över en ställning, sedan tar hon ut den och hänger den på tork. Vi går iväg och tar en kopp kaffe och hänger i ett tomt utrymme, på grund av pandemin så ses man inte över de olika avdelningarna som jobbar hos Linde Bilskadecenter, lunchen är här och det blir lite tystare i lokalen. Det måste vara svårt att byta bransch så här men hur svårt undrar jag. – Jag hade aldrig trott att det skulle vara så här. Som fordonslackerare går du väl och köper en burk färg, häller upp och sprayar, tänkte jag. Men man väger färgen och blandar allt själv, färgrummet är helt galet. En vit färg kan ju ha en lång rad olika nyanser och det lärde vi oss förvisso i utbildningen men här får jag skjuta färgen också och det var lite läskigt i början. För har jag tagit metallic istället för solid där är det mitt fel. Här ska man tänka att Therese enbart jobbat i Lindesberg i fyra månader men här får hon å andra sidan mycket ansvar och får lära sig genom att utföra arbetet i skarpt läge. Det är tufft och det ger inte mycket utrymme för annat just nu. – Det är både nytt och tufft, mycket att tänka på. Precis alla jag jobbar med säger olika, ingenting är solklart. Sitter man och slipar med P500 så kan någon komma förbi och säga att där ska du ha en P320, så sätter jag på den då kommer någon annan och säger att du ska ha P240. Sedan kommer ytterligare någon och säger att varför maskerar du så där, du ska göra så här och så vidare. Therese har misstänkt att kollegorna driver lite med henne, ett sorts välkommen hit bus. – Förmodligen är det så, man märker det ibland så det klart att de driver lite med mig också. Skratt… Det är den internationella kvinnodagen när jag besöker Linde Bilskadecenter och min fördom är att branschen Therese slagit in på är en stark manlig bransch. Är det någonting hon funderar på? – Nej det är det inte mer än jag vet att det enbart är Maria och jag som är kvinnor här och hon jobbar i receptionen. Jag har jobbat med karlar i hela mitt liv så det blir ingen skillnad så. Men visst, kollegorna var lite finkänsliga i början, fick även någon kommentar om att bröt du en nagel nu, när jag svor över någonting. – Fast visst märker man att det är ett manligt yrke men vi kvinnor som håller på håller ihop. Det kan man se på Instagram där jag blir taggad varje