Nöjesnytt Växjö 1
bättre än filmen Ibland är det tur att man får på
P4 av misstag. Som häromdagen, när jag startade bilen innan jag fått igång den podd jag för tillfället fastnat i och Mikael Wiehes Titanic strömmade ur högtalarna. Jag blev sittande, oförmögen att köra ut från garageinfarten innan slutraden ”vi går till botten där vi står, men flaggan den går i topp!”, klingat ut. James Cameron, Leo di Caprio och Kate Winslet får ursäkta, men Titanics största plats i kulturhistorien är tack vare Mikael Wiehes musikaliska storverk. musik Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. new orleans gungar Om man ska sammanfatta musik från New Orleans skulle man kunna göra det med ordet ”sväng”. Oavsett om det handlar om dixielandjazz, Fats Dominos kubanskt influerade rhythm & blues, eller The Meters swampiga voodoo-funk. Men få har betytt så mycket för, och personifierar det man förknippar med New Orleans-musik, som Allen Touissant. Precis som sin idol Professor Longhair var han en ledande figur inom stadens musikliv under 1960och 70-talen och stod bakom oräkneliga hits med folk som Lee Dorsey, Irma Thomas, The Meters, Solomon Burke och Dr.John. Men han var ockå en magnifik artist i sin egen rätt – kolla bara in samlingen The Allen Touissant Collection för bevis. tre unika röster – en låt Eva Dahlgren är tillbaka och hon är det med besked. På nya utmärkta singeln Jag vill ju bara vara fri har hon dessutom fått med sig två andra unika svenska röster, nämligen Oskar Linnros och Amanda Bergman. Resultatet är som en uppdaterad version av Ängeln i rummet. Fast bättre. kula på vinyl Växjös heavy metal-stoltheter Bullet maler oförtrutet på. Nu är Hell Hofer och co aktuella med ett nytt album, Dust to Gold, det första på tre år. Och ska man köpa – vilket man naturligtvis ska – bör man göra det på vinyl. Speciellt eftersom det kommer i en sjukt snygg utgåva på guldvinyl. Bara det bästa är gott nog åt Bullet. johnny cash lever I februari släpptes ett udda, men spännande album. Baserat på texter, dikter och brev som Johnny Cash lämnat efter sig har en lång rad världsartister satt musik till dessa ord. Här samlas gamla Cash-polare som Kris Kristofferson och Willie Nelson med nykomlingar som Kacey Musgraves och legender som Elvis Costello, Brad Paisley och Chris Cornell. Det är spretigt och ibland mer av kuriosakaraktär än genuint bra, men det är aldrig tråkigt. bästa första förbandet Ibland vill man ju bara ha lite, eeeeh….libanesisk garagerock? Jodå, det finns, och det är i The Wanton Bishops skepnad dessutom både extremt skitigt och extremt bra. Singeln Sleep With the Lights On låter som Howlin’ Wolf på speed. Vilket är en stor komplimang i min bok. chris goes elton lykke + croce I mina ögon – och öron – är Lykke Li en sann nationalskatt. Hon är inte bara en av de mest begåvade och inflytelserika artister vi har, hon har uppenbarligen också en synnerligen utsökt musiksmak. För på sin senaste singel väljer hon att lyfta fram en annan nationalskatt – en amerikansk sådan – och lyckas på kuppen (förhoppningsvis) introducera Jim Croces musik för en ny generation. Time In A Bottle är ett mästerverk i Croces inspelning från 1973, men Lykke hittar ändå något helt nytt i sitt moderna arrangemang, utan att för en sekund devalvera originalets emotionella värde. Genialt var ordet. Det har alltid funnits ett starkt inslag av country i Elton Johns musik. Därför har detalltid förvånat mig att inte fler countryartister spelat in någon av hans låtar. Men när nu genrens kanske störste fixstjärna Chris Stapleton gör just det blir jag ännu mer förvånad att han väljer en lite bortglömd låt från Sir Eltons 2000-tal. Men det gör absolut ingenting, inte bara för att I Want Love, från det gravt underskattade albumet Songs From the West Coast (2004) är en av Eltons kanske tio bästa låtar någonsin, utan också för att Stapleton gör den till en av 2016 års bästa countrypärlor. 76 | nöjesnytt