Advokaten 1
GENERALSEKRETERAREN HAR ORDET Integritet i en dig
ital det är valår. Det märks på många sätt. Inte minst i den stora mängd propositioner som regeringen lämnar till riksdagen. Som vanligt mer eller mindre väl övervägda. Lagrådet har under förra året och i år uttryckt allvarlig kritik mot många högprioriterade lagförslag från regeringen. Särskilda regler för upphandling av välfärdstjänster, En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet, Straffrättsliga åtgärder mot sexköp utomlands och mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter, Förändrade skatteregler för delägare i fåmansbolag och Lag om passageraruppgifter i brottsbekämpningen för att nämna några. Det kan i sammanhanget anmärkas att även Alliansen när den hade regeringsmakten kom i åtnjutande av allvarlig kritik från Lagrådet. Inte heller den kritiken följdes alltid. Riksdagens maktbärande partikonstellationer måste nog härvidlag betraktas som lika goda kålsupare. Att det är valår märks också på den alltmer uppskruvade tonen i det offentliga samtalet. Till detta bidrar inte minst sociala medier. Risken är där uppenbar att fakta förvrängs och fokus förskjuts från sakfrågor till karaktärsmord på motståndaren. Detta är ett illavarslande scenario, särskilt när det är riksdagsmän som använder sig av sociala plattformar på ett sätt som inte precis är ägnat att stärka tilltron till den lagstiftande församlingen. Sociala medier är inte de bästa plattformarna när det gäller värnandet av personlig integritet. Tvärtom. Allmänna val är en förutsättning för en demokratisk rättsstat. Ett självklart villkor är att valen inte manipuleras. Det förutsätter, bland annat, att de röstberättigades integritet skyddas. Erfarenheterna från valet i USA när president Trump kom till makten, liksom utgången i Brexitomröstningen, vittnar om farorna i den digitala tidsåldern. Den senaste tidens uppmärksammade avslöjanden om hur Cambridge Analytica skaffat sig tillgång till stora mängder integritetskänsliga uppgif6 ter från Facebook är bara ett av många sådana exempel. Till detta kommer hur de stora digitala plattformarna på nätet tillåter hot och hatsajter att sprida kränkande, diskriminerande och ofta direkt brottsliga uttalanden, med inslag av hets mot folkgrupp, uppmaningar till terrorism och andra allvarliga brott. Detta äventyrar den öppna diskussionen och ytterst det demokratiska samtalet. Sådana företeelser riskerar även att leda till regler om censur och, minst lika illa, till självcensur. Integriteten är således en förutsättning för utövandet av de demokratiska rättigheterna och redan därigenom skyddsvärd. att integriteten är under hot är ingen nyhet. Men, att integriteten på kort tid har blivit en kommersiell handelsvara är något som inte rönt lika stor uppmärksamhet, som när lagstiftaren för att stärka brottsbekämpningen i ökad utsträckning vill ha möjlighet att övervaka oss alla. Jag har under de senaste två åren bland annat suttit som expert i Datalagringsutredningen och Utredningen om hemlig dataavläsning. Utredarna där har lämnat sina betänkanden till justitieministern och dessa har också varit ute på remiss. Förslagen berör i högsta grad frågan om statens möjligheter att i brottsbekämpande syfte få göra intrång i vår integritet. De innehåller mycket svåra avvägningar mellan å ena sidan säkerhet och brottsbekämpning, samt å andra sidan rättssäkerhet och integritet. Den tekniska utvecklingen går fort. Argumenten för införandet av nya hemliga tvångsmedel och utvidgad övervakning grundar sig i huvudsak på den tekniska utvecklingen och dess mer påtagliga konsekvenser. I allmänhet är det jämförelsevis lätt att identifiera behovet och effektiviteten. Men, när det kommer till proportionaliteten och nödvändigheten i vårt demokratiska samhälle reser sig problemen. Hoten mot den personliga integriteten kommer dock som bekant inte bara från storebror staten. De stora digitala teknikföretagen Microsoft, Google, Amazon, Facebook och Apple har en närmast ofattbar makt. Det blir en stor utmaning att effektivt reglera denna globala marknad. EU har vid ett flertal tillfällen konfronterat de amerikanska jätteföretagen med påståenden om missbruk av dominerande ställning. Under förra året bötfälldes Facebook med 110 miljoner euro för att under 2014 ha förvärvat WhatsApp och med 2,42 miljarder euro för att de favoriserat sin egen näthandelstjänst vid onlinesökningar på nätet. Den europeiska lagstiftaren saknar, med stöd av nuvarande konkurrensregler, i realiteten möjlighet att effektivt sanktionera Microsofts förvärv av LinkedIn och liknande koncentrationer av makten. Här skulle den svenska konkurrensrättsliga regleringen enligt vissa kunna vara en inspirationskälla ADVOKATEN NR 3 • 2018