019 1
SPEL TEXT: THOMASHELSING KNIFE SISTERS KNIFE SIST
ERS Transcenders media (PC) – normbrytande spelutveckling N är indiespelet ”Knife sisters” släpptes på Steam den 24 april var det helt klart något nytt i spelutbudet. En visuell novell om att växa upp och hitta sin plats och identitet, med inslag av ockultism, BDSM, känslomässigt och sexuellt utforskande och en hel del kärlek. Spelet har kommit till bland annat tack vare kulturbidrag och en lyckad Kickstarter-kampanj och det riktar sig till ungdomar och unga vuxna. Bakom spelet står spelskaparen, och författaren, Bobbi A Sand som har en gedigen erfarenhet av spelutveckling och att skriva om teman som de som utforskas i spelet. Spelaren ikläder sig rollen som Leo, en icke-binär 19åring som grubblar över vardagliga saker som kärlek, vänskap och vem man är. Spelet börjar i en dimma; Leo vaknar upp med en bultande huvudvärk och minns inget från natten som gått. Spelaren får sedan gå bakåt i tiden för att följande händelserna som leder fram till den där natten och det ödesdigra som händer då. När jag når Bobbi på telefon befinner sig hen i Älvdalen. I vanliga fall lever och verkar Bobbi i Malmö där hen jobbat med bland annat spel sedan 2006. – Mitt tidigare företag hette Ozma games och där utforskade vi vad spel kan vara, berättar Bobbi. Parallellt med spelskapande skrev hen böcker och när Ozma lade ner 2017 blev Bobbi nyfiken på att utforska samma tematik och frågor som böckerna fast i spelform. Idén till ”Knife sisters” började formas under pridefestivalen 2015. – Jag såg en ganska ung person där som inte såg så glad ut, trots att det var Pride. Så jag började tänka ut en berättelse om varför den personen inte var glad. Jag visste inte vad det skulle bli utan det var min partner som sa att det här skulle kunna bli ett spel. Det är ganska många ämnen som tas upp i spelet; grupptryck, manipulation, kärlek, sex etc. Har det varit medvetet eller har de uppstått i takt med att berättelsen utvecklats? 34 NOLLNITTON – En del saker ville jag ha med från början, som att huvudkaraktären är icke-binär. Jag ville få visa upp den typen av karaktär. Som spelare kastas man in i spelet utan några beskrivningar eller förklaringar. Var det medvetet för att låta människor fundera och utforska själva? – Ja det var väldigt medvetet. Jag ville ha en karaktär som är både tydlig och vag på samma gång. Är den lite vag kan spelaren lättare projicera sig själv och sina egna tankar på huvudpersonen. Vad har varit svårast under utvecklingen av spelet? – Att spelet växte så mycket att det var svårt att hålla nere allt ”content”. Jag hade en idé innan om exempelvis hur mycket bakgrunder jag behövde, men sedan visade det sig att jag ville ha fler och det var svårt att välja bort något. Jag kan inte påminna mig om något annat spel med en icke-binär huvudkaraktär, eller som utforskar vissa av de här ämnena. Bryter du ny mark med ”Knife sisters”? – Det här är en del av en våg som kommer nu, och det kommer att komma fler ”visual novels” som utforskar såna här ämnen. Men tittar man bakåt har det nog inte förekommit tidigare. Vilken respons har du fått på spelet? – Väldigt bra respons. Det är många som är glada över att de känner sig representerade i ett spel. Jag har även fått kommentarer från folk i andra delar av världen, till och med från Kina vilket jag blir jätteglad över. Vad händer nu? Blir det fler spel eller återgår du till att skriva romaner? – Det blir fler spel. Det är därför jag åkt upp till Älvdalen för att få lugn och ro och jobba. Inledningen är ett klassiskt grepp inom berättande. Leo vaknar upp med huvudvärk en dag. Hen har inget minne av vad som hänt mer än att hen har en dålig känsla i magen. Sedan förflyttas vi bakåt i tiden för att följa, och i viss mån, styra Leos steg fram till den där dagen. Leo är en icke-binär person, det vill säga hen identifierar sig varken som man eller kvinna, och den här berättelsen fokuserar mycket på hens relationer – och inte minst sexlivet. Spelaren får ta del av både mer oskyldigt vaniljsex såväl som mer kinky varianter, men det intressanta med det är att det inte är så intressant. Istället handlar det verkligt intressanta i spelet om valen som spelaren behöver göra, och de är flera. Du kan, precis som spelets designer Bobbi, skriva romaner om minoriteter och utsatta personer men det är oerhört svårt att få oinsatta att verkligen förstå de utmaningar, problem och känslor som exempelvis HBTQ-personer bär på. Här tvingas du inte bara reflektera över det, de behöver också göra aktiva val vilket kräver en helt annan nivå av inlevelse. Sällan har jag spelat en interaktiv visuell novell som varit så effektiv. Men det finns en del problem också i narrativet, småsaker som skapar onödiga frågor i huvudet. Leo är 19 år men emellanåt känns hen betydligt yngre än så samtidigt som hen lever ett liv i paritet med en ung vuxen. Visst, Leo är precis som de flesta unga människor fylld av frågor och osäkerhet men karaktären växlar mellan ett erfaret beteende och en naivism på ett sätt som gör spelupplevelsen lite märklig. Men bortsett från det hittar jag inga brister i övrigt. Knife sisters är ett angeläget och viktigt spel och jag skulle vilja se det användas i arbeten där man jobbar med unga vuxna, särskilt utsatta sådana. I en av mina favoritfilmer säger huvudpersonen att ”vara ung är ibland värre än att vara död”. Jag tror att det här spelet kan vara ett viktigt verktyg för att motverka det.