NG Sthlm 1
sälja ut Madison Square Garden men det kommer giv
etvis inte hända. Jag har gjort så mycket som så få människor har fått göra, och jag har fått göra det tidigt i livet. Någonstans tror jag att den största utmaningen nu är att fortsätta ha samma glädje inför det man gör och vara stolt över det. Det är väl inte fel att drömma? – Mina drömmar har redan slagit in. Fast jag skulle vilja träffa Leila K någon gång, eller Courtney Love. Det hade varit en dröm för mig, men jag är livrädd. Jag tror att de hade hatat mig trots att vi är av samma skrot och korn. Någon gång kanske. Det är kanske den trion som säljer ut Madison Square Garden? – Ja okej om jag får drömma hade det varit en dröm som ännu ej är uppfylld! Vad är det fetaste ni gjort? – Snyggåret 2009, då var vi oslagbara. Fyfan vad snygga vi var! Hur vi lät vet jag inte, men vi såg jävligt bra ut allihop. Vi var på turné med No Doubt den sommaren och alla var solbrända och såg djävulskt bra ut. Vilken platta vi turnerade med vet jag inte. Det är mindre viktigt. Vad hade du helst gjort om igen? – Säger inte det sig självt? SNYGGÅRET 2009! Och våra turnéer i USA. Jag saknar våra fans där och alla feta konsertlokaler. Jag kommer ihåg när vi började spela i USA. The Hives hade varit där innan, Cardigans hade varit där en vända. Man var så jävla stolt när det var en svensk låtskrivare med på en låt. Idag finns det typ inte en låt på Billboardlistan som inte har en svensk medkreatör. Det finns något vackert i det, men det är också jävligt synd. Allt det som vi är bra på har blivit exploaterat till den grad att allting låter likadant. Har nya fans tillkommit eller har ni en skara Deadheads som fyller publiken? – Både och faktiskt. Jag har märkt att vi har väldigt många småtjejer som ser upp till mig och står längst fram i publiken. Samtidigt som vi har många fans i vår egen och våra föräldrars ålder. Det är en väldigt blandad skara. Du skrev Nic and The Familys sommarplåga under pseudonymen Nancy Blond, Vilken låt är du mest trött på, Living in America, eller Hej Hej Monica? – Living in America… Vi repar den aldrig längre, men att pissa på sig själv är jävligt dumt. Den låten förändrade mitt liv. Som språngbräda betraktad älskar jag den, men som låt är jag jävligt trött på den. Det som är genialiskt med låten är själva slingan, den är oerhört komplex. Fan vad den sätter sig. Sedan var det basisten som sa att vi borde ha något ord som typ America i den. Så blev resultatet den här högstadiedängan på knackig engelska. Men helvete vad den förändrade våra liv. Vilken tog längst tid att skriva? – Båda låtarna tog nog inte mer än fyra, fem minuter att skriva faktiskt. Det var bara att hamra ut dem. Vilken låt i er diskografi har åldrats bäst? – Jag tycker att jag har blivit en bättre textförfattare med åren, men jag vet faktiskt inte vilken låt jag är mest nöjd med. Men den som har åldrats bäst är nog No One Sleeps When I Am Awake. Det är en sådan låt som både håller live och i lurarna, den känns fortfarande relevant. Publikrekord på Dalhalla och fyllda festivalspelningar, men generellt medelmåttiga recensioner. Det högsta betyget ni fått i Nöjesguiden är en tvåa, hur går det ihop? – Jag tror att någonting läcker över från hela starten av vår karriär. Vi var ett indieband som blev allmängiltigt över natt så det fanns ingen tid för folk att stoltsera med att de sett oss live innan vi var en grej. Vi tuggade framåt som en ”DJÄVULEN SOM FLYGER I MIG HAR INGEN ÅLDER.” 24 NÖJESGUIDEN | NR 05, 2020 ångvält, och det stod folk upp i halsen tror jag. Men jag är glad för det. Jag har aldrig varit stött av andras åsikter om oss. Hellre en överstruken recension än en trea, det är det värsta du kan få. En mellanmjölkstrea ger inga reaktioner, och medioker är det sista jag är. Mycket hellre att folk hatar det vi gör, för jag vet att när fyllan smyger sig på och någon drar igång en The Sounds-låt så blir det allsång. Då har vi ändå vunnit. FÖR DRYGA FEMTON år sedan gjorde MTV ett tv-program kring Jackasslegenden tillika skateboardproffset Bam Margeras giftermål med sin exfru Missy, och The Sounds spelade på själva ceremonin med inga mindre än Iggy and The Stooges som förband. – Bam Margera är en god vän till oss, han har alltid kommit och hängt på våra spelningar och vi har varit hos honom på lediga dagar när vi inte spelat. Han har alltid funnits där. Även hans exfru Missy är fortfarande en god vän. Är Iggy den största som öppnat för er? – Grejen är att många i USA visste inte vilken stämpel vi hade i Sverige då. Vi slog igenom i Staterna innan The Killers, de var liksom förband till oss i Vegas, och The Strokes valde oss som förband. Vi ansågs vara ett jävligt coolt svenskt band med blonderat hår och för tajta jeans. Hemma i Sverige pissade folk på oss medan vi satt hos Margera och drack bärs. Då rör en tvåa i Nöjesguiden inte oss i ryggen. Har ni blivit bättre eller sämre live med åren? – Jag är mig ganska lik trots tiden som gått. Det händer någonting med mig när jag är på scen. Det är som att djävulen flyger i mig och jag vill underhålla. Sedan bli jag jävligt triggad av energin som finns i publiken, den känslan har suttit i från början. Djävulen som flyger i mig har ingen ålder. Har ingen i bandet varit avundsjuk på att du är frontfigur i bandet, lite Maja and the Sounds? – Jag gör ju allting i vårt namn och skulle aldrig slänga någon under bussen. Jag är Maja Ivarsson, men det är vi som är The Sounds. Bakom scen är vi likvärdiga, på gott och ont. Jag ger hela min själ och blöder på scen för bandet, men det är ingen som sätter mig på en piedestal. Vi är precis lika mycket värda allihopa, sedan skiter jag i hur vi ser ut utifrån. Hade det sett annorlunda ut om ni tagit in en man som frontfigur istället? – Jag har nog större kulor än de flesta grabbar. Det låter konstigt att säga men jag tror att det handlar om karisma, oavsett om du är kvinna eller man. Nackdelen med att vara tjej har varit att vissa radiostationer i USA har som policy att bara spela trettio procent kvinnliga sångerskor, oavsett genre. Vad fan är det liksom? I Sverige har vi blivit bokade till festivaler för att de behöver fler kvinnliga bokningar. Jag vill inte bli inkvoterad för att jag är kvinna, jag vill bli bokad för att jag är bättre än grabbarna som spelar i dessa skitband. Det är en fördel och en nackdel, men i slutändan handlar det om vem som lyser starkast. DEN 12 JUNI släpper The Sounds sitt sjätte album i ordningen. De tidigare fem albumen har genomgående ett högt tempo, och Things We Do For Love utgör inget undantag. – Många låtar vi skriver föreställer jag mig att vi kör bil och att man inte någon gång växlar ned. Jag älskar allt som går i galopptakt, inga luftiga bryggor som ska skapa rymd. Gasen i botten från början till slut! Det tycker jag att vi har lyckats med. Mina texter idag handlar mycket om livet jag har levt, och jag har levt ett så jävla snabbt liv. Nu kan jag för första gången kolla tillbaka och undra hur jag har överlevt allt. Det är nästan en fascination över mitt eget leverne. Jag är på andra sidan nu med många historier i bagaget och har haft det jävligt roligt, men med mitt liv som insats. Då ångrar man väl ingenting? – Jo det gör man väl, jag hade nog inte gjort om det idag. Men själen är minst sagt berikad. Things We Do For Love släpps den 12 juni på Arnioki Records.