Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnyheter
Svensk Jakt Älgjakt
ÄLGJAKT ”Hon skulle aldrig bli bra och kunna jaga
igen, särskilt inte med tanke på att hon var tio år gammal. Älgen hade gått illa åt henne ...” jaktkamrat. Och det dröjer inte länge innan hon får upp igen. Patrik tror att det är ko med kalv. Något ståndskall i egentlig mening blir det aldrig utan älgarna går ur såten, som så ofta förbi obesatta pass på det där makalösa sättet som rutiner ade älgkor kan göra, hela tiden mot vinden. Passnamn är jaktkultur Förmiddagen har passerat med råge när laget samlas i jaktkojan för att dricka kaffe och dra upp nya planer. Tilldelningen är ett hondjur, en tjur och fyra kalvar. Målet är att hondjuret ska vara en kviga, även om risken finns att det blir en ko i stället eftersom man här skjuter korna redan från första dagen. I och med att grannarna nu är hundlösa föreslår Patrik att de släpper i den kanten. Förhoppningen är att jägare på båda sidor av gränsen ska få lyssna till rungande ståndskall. Efter en kort diskussion har de bästa passen fördelats, genom val i åldersordning. I Björkalaget använder man sig av passnamn i stället för nummer. För den jaktkulturellt intresserade finns förstås en del att gräva i bakom namn som Savoy och Vita bergen. Varför passen heter Plaststolen och Malmbergs fälla är lättare att gissa sig till. Stefan Bülow får sitt pass i en mindre kraftledningsgata. Här är det typiskt småländska marker med hala mossbetäckta berghällar och gran dominerad blandskog. Fina älgmarker helt enkelt. – Det är lite trångt, men nog har det skjutits en och annan älg här så vi står inte på måfå, viskar Stefan när vi nått fram till passet. Rättvisa skipas Klart är att kraftledningen är användbar som skjutgata endast åt ett håll. Åt det andra finns ett boningshus och dessutom några bilar parkerade. Men en liten glest tallbeväxt vildmosse ner till höger och en och annan lucka bland granarna rakt fram gör ändå att det är ett inbjudande älgpass vi hamn46 at på. Särskilt om älgarna kommer sakta och fint i ett lugnt gångstånd. Gångstånd blir det, men tyvärr inte åt vårt håll. I stället går det mot området där morgonens eftersök avslutades, och det blir också bara några hundra meter därifrån som Patrik får skjuta dagens andra älgkalv. Den här gången inne på grannmarken. – Sköt jag den andra inne på vårt och de fick ta den är det ju bara bra om vi gör tvärt om den här gången, skrattar han när kalven dras över det stora hygget till farbar väg där släpkärran väntar. En sådan grannsämja är inte mycket att anmärka på! Sorgligt besked När jägarna samlas i kojan nästa morgon har Patrik dåliga nyheter. Under gårkvällen tvingades han och John ta det tunga beslutet att avliva sin skadade jämthund. – Hon skulle aldrig bli bra och kunna jaga igen, särskilt inte med tanke på att hon var tio år gammal. Älgen hade gått illa åt henne, korsbandet var söndertrasat och ett ben avslaget. Jaktkamraterna är förstås deltagande. Någon nämner de trevliga och spännande jakter de haft med tiken. En tystnad infaller då jägarna tycks begrunda utsatta jakthundars öde. Efter en stund tar jaktledaren tag i saken igen. Älg ska jagas och nu gäller det att dra upp planer för dagens övningar. Laget bestämmer omgående att hundföraren ska gå västerut med start nästan vid jaktstugan. Svensk Jakt följer med Sune Kröis till ett välbyggt jakttorn, som utan problem rymmer jägare och åtföljande fotograf. Tornet står i kanten på en yngre plantering, vinden blåser rätt och får hunden bara älg på benen är chanserna goda att vi åtminstone ska få se djur. Någon halvtimme efter att Sune kommit på plats reser sig en råget och hennes kid ur björkslyet bara 30-talet meter framför tornet. Ett bättre kvitto på att han tagit sig till passet tyst går knappast att få. Nu ska han bara få hit älg också. Över radion meddelar Patrik att 1 2 hunden av allt att döma har något på gång. Inte långt efteråt dånar ståndskallet över nejden. Snart nog övergår det i ett gångstånd som kommer stadigt närmare planteringen där Sune Kröis väntar. Lämna aldrig passet – Nu är det spännande. Det borde visa sig när som helst, viskar han. Jo, om det varit älg hade djuren nog kommit ut ur den tätare skogen. Men, enligt Patrik är det av allt att döma vildsvin som hunden fått tag i, och det rör sig nu snabbt ut ur såten. Någon idé att sitta kvar är det inte. Eller? Jo, det hade nog varit det. Sune får anledning att ångra att han drog sig till jaktstugan för att prata med kompisarna, för sällan har talesättet ”man ska aldrig lämna passet” haft bättre fog för sig. ”Jag känner mig faktiskt piggare nu än när jag lämnade sjukhuset. Bättre rehab än så här kan man knappast önska sig.” Nr 10 2018 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Forskning för jägare
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svenska filmfavoriter
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Svensk jakt testar
Svensk Jakt Jägartips
Svensk Jakt Tjäderjakt
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer
Svensk Jakt Duellen
Svensk Jakt Jakthunden
Svensk Jakt Porträttet
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Rådjur
Svensk Jakt Från läsarna
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt oktober
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer